Skanna & Bildbehandla

Att skanna och bildbehandla välexponerade Kodachrome 25 dia är faktiskt ett rent nöje.

Det handlar inte bara om att rutinerna numera går smidigt för mig, utan även om att det är ett avancerat sätt att umgås med de egna bilderna. Bilder som man har under bildbehandling har man under lupp, och man får en fin inblick i vad det är man egentligen har fotograferat. Man tittar verkligen på sina egna bilder.

Det associativa värdet är högt, och på så vis är det rena tidsmaskinen. Det är lätt att fastna i en försvunnen värld som plötsligt ligger öppen. Många gånger består den associativa triggern bara av att det ligger lite prylar framme på ett bord - och så väcks sedan länge glömda minnen till nytt liv. 

Sedan kommer så raden av tekniska avgöranden man har att ta ställning till, om hur man bäst skall gå tillväga för att göra "Landet längesedan" rättvisa i bild.

Den digitala hanteringen är numera problemfri - men sådana saker kommer ju inte gratis. Allt efter det att kunskaperna har ökat, har ju även kraven ökat. Jag finner ibland att jag inte längre är nöjd med tidigare skanningar - när jag har upptäckt att det går att göra saken bättre.

Jag började lära mig bildskanning och bildbehandling runt året 2010, och är nu inne på min tredje skanningsomgång av delar av mitt diaarkiv. En kompis till mig är i samma sits - men efter tre genomskanningar, slängde han originalen, för att inte frestas till en fjärde omgång...

Så drastisk vågar jag inte vara. En stor fördel med att ha fysiska original, är ju att man alltid kan gå tillbaka till dem. En fysisk bild kraschar inte - och hur gammalt ett Kodachrome dia kan bli, det vet ingen.

I år har jag nyskannat 1984 års bilder. Årgången består av drygt 1000 Kodachrome dia - och det kan man ju inte slänga i famnen på läsaren. Några rutor kan ju ändå vara kul, eftersom jag vet att det finns många därute som gillar Kodachrome. 

Midvinter i januari 1984.

                                                          Livskamraten.

Vårt gamla koloniområde. Här kan man än i dag titta på Anna Lindhagens typstuga för den svenska kolonirörelsen.

Hemma hos oss - musöron på björken. 

Jag hör dig nog...

Sommar och röda Ålandsklippor.

Att sitta kväll...

                      Kameran var Contax RTS II, och filmen var Kodachrome 25

Evacent 2025-10-10 08:54

Härligt! Vad använder du för scanner? Har själv en massa diabilder från 70-80 talet......

Besvara

Svar från syntax 2025-10-10 09:05

Då tycker jag att du skall ge dig på den tidsmaskinen...
Jag använder en enkel amatörskanner: CanoScan 9000f. Som så ofta betyder en högre avancemangsgraden mindre, mot att man lär sig grejerna.
Tack för kommentaren Eva.

Svara

per-erik åström 2025-10-10 09:07

Proffsigt! Du kan det här med scanning. Jag är usel på färg men tycker jag fått kläm på att scanna svartvita negativ.
Vilken teknik använder du?, hård - och mjukvara?
Allt gott/per-erik

Besvara

Svar från syntax 2025-10-10 09:42

Tack Per-Erik - roligt att få uppbackning!
Jag använder rätt gammal teknik. Som jag svarar Eva här ovan, är det viktigare att man kan grejerna, än att det är "The Latest Brand new..."
Det jag använder mest är ett runt 15 år gammalt ACDSee 6 - för att det har så lättabetade släp-grafer för många variabler. Sedan har jag Photoshop Elements 9, som ju även det har några år på nacken. Ett knöligt och oergonomiskt program, som dock är avancerat - när jag måste göra specialgrejer.

Svara

Margareta Cortés 2025-10-10 12:21

Vilken fin resa genom tid och teknik.
Den sista bilden är något alldeles extra – ljuset, färgerna och kompositionen fångar både ögonblicket. Jag håller själv på att skanna mig igenom vår familjs tidsmaskin, och känner igen den där känslan av att plötsligt stå mitt i ett förlorat ögonblick. Det är som att bilderna viskar tillbaka, när man tittar riktigt noga.

Besvara

Svar från syntax 2025-10-10 13:26

Tack skall du ha ha Margareta!
Den sista bilden är tagen ute vid Drottningholms Slott. Jag hade lyckats smita in i en paviljong, och Sippa undrade vart tusan gubben tog vägen??

Svara

Erik Madsen 2025-10-10 13:09

Hej Peter H.
Jag lyfter på hatten för ditt projekt. Jag orkar inte med det. Jag började på det lite grann direkt efter att jag bytte till digitalt. Skannrar och bildbehandlingsprogram har förmodligen blivit mycket bättre idag, men det kommer inte att vara relevant i det här huset.
Du har gjort ett fantastiskt jobb med dem här.
Jag gillar särskilt:"Jag hör dig nog..."
Contaxen var väl inte helt ljudlös? Det var min drömkamera på den tiden, men den låg lite utanför min budget. Jag köpte en begagnad Topcon istället.
Med vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från syntax 2025-10-10 13:32

Tack för det Erik! En väl behandlad Kodachrome 25 står sig fint i konkurrensen är än idag - därvidlag har jag fått lön för mödan. Det var ju en mycket grinig film att fotografera med.
Synd att du aldrig köpte Contax RTS II, det var en fantastisk kamera att jobba med!

Svara

Lena Holm 2025-10-10 16:51

Jag fastnade för puffbilden och tittade då igenom dina bilder från 80-talet. De som är tagna i hemmiljö är ju roliga att se, jag minns ju faktiskt 80-talet och känner igen detaljer.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från syntax 2025-10-10 17:26

Tack för det Lena - jasså, du är så gammal du... :-)
Visst är det bra när en puffbild funkar som en sådan.

Svara

Sten Björklund 2025-10-10 17:00

Som vanligt väldigt intressanta bilder. Gillar färgskalan i alla bilder. Även hos mig blir sista bilden en vinnarbild.
Sten

Besvara

Svar från syntax 2025-10-10 17:31

Tack för den kommentaren Sten!
Kodachrom är ju lite speciell i sina färger. Det brukar vara så att folk är för, eller emot.
Sedan har vi ju vårt gemensamma intresse - finska flickor... :-)

Svara

nyanders 2025-10-10 17:46

Många fina bilder men jag fastnar för "Att sitta kväll", den väcker många minnen från mi barndom. Mina föräldrar var friluftsmänniskor och drog med mig och brorsan ut i naturen i slutet av 60- och början av 70-talet. Det var inga stora projekt alltid utan det kunde räcka med en fikakorg och att bara sitta på en vacker plats (ja, brorsan och jag satt väl inte stilla så länge) och titta ut. Mina föräldrar fortsatte med det ända tills min mamma blev sjuk och gick bort. Mamma gjorde en janssons frestelse, de tog med varsin öl och åkte en liten bit med sin Askeladden och satt på en holme tills det började mörkna och de måste åka hem igen.
Jag tror, och tycker själv, att den stillheten saknas idag. Och den behövs i dagens stressade samhälle där man ska hålla koll på Facebook och andra sociala media.
//Anders

Besvara

Svar från syntax 2025-10-10 18:51

Tack för din kommentar Anders - och kul att min bild väckte associationer med bra minnen för dig. Jag håller med om det du skriver på slutet - angeläget tror jag.

Svara

bildsten 2025-10-11 23:34

Trevliga bilder, tycker också sista bilden är särskilt bra.
Jag tycker att du har lyckats väldigt bra om du skannat dina Kodacrome småbildsdia på en 9000F. Jag har föregångaren, 8800F, och tycker inte att den duger till småbild, men den ger bra resultat med mellanformat.
Kodachromedia håller excepionellt bra i arkivet bara man inte stoppar dem i projektorn, det tål de sämre än andra diafilmer. Som du skriver; det blir en tidsresa när man hanterar sina gamla bilder, minnen som bleknat blir restaurerade, precis som bilderna.

Besvara

Svar från syntax 2025-10-12 08:06

Tack för det Sten!
Med skannern förhåller det sig nog som att man ofta kommer långt om man kan sina grejer i grunden - och inte direkt rusar iväg till affären... :-)
Visst är det så med Kodachromes ljusblekning. Jag tejpade upp olika dia på fönstret. Perutz blektes snabbast, därefter Agfa CT 18, och sedan Kodachrome 64 - bäst var Ektachrome 64.
Men som sagt - Kodachroms mörkerlagringskapacitet är enastående - för att då inte tala om skärpan och kornfriheten hos Kodachrome 25

Svara