En känga till gatufotot

Gatufoto. Denna ständiga källa till diskussioner. Denna älskade fotogenre som heter något så tokigt som just gatufoto när den i huvudsak handlar om att fotografera människor. Inte konstigt att den blir missförstådd!

Nu har jag emellertid inte tänkt skriva om gatufoto i stort utan snarare om mitt eget fotograferande. Den här kängsparken är riktad mot mig själv och jag tänker vara personlig.

För att gå rakt på sak så tycker jag att jag varit en svag gatufotograf på sistone. Jag har inte riktigt haft lust och därför inte fotat så ofta som jag brukar. När jag väl tagit en runda har det varit halvhjärtat. Det här gör mig lite orolig. 

Jag gled in på gatufoto de första åren på tiotalet och de senaste dryga tio åren har det varit mitt huvudsakliga utlopp för kreativitet. Jag älskar stunderna när allt fungerar - jag kallar det att hamna i bubblan. Jag älskar ögonblicket man vet att man just tog en keeper. Jag älskar också de dagar man tycker det gått trögt, för att sedan komma hem och se att det inte var så tokigt ändå.

Men nu har jag en svacka! Tänk om de är på väg att ta slut! Inspirationen, lusten, modet, skaparglöden. Jag vill ju hålla på med det här resten av livet. Har sett det som en grym grej att ha med sig. Något man alltid kan göra. 

Jag har haft svackor förut. Tvivel. Jag vet att det vänder. Har exempelvis varit på två produktiva resor under året då fotoglädjen varit på en hög nivå så den finns ju där nånstans!

Jag tänker att man nog inte ska ta sin skaparkraft för given. Man bör ta tillvara på den när den är stark och jobba på den när den är svag.

Men hur? Ändra angreppssätt? Förkovra sig? Fördjupa sig i sitt ämne eller bredda sig? Göra något helt annat ett tag? Låta lusten komma tillbaka naturligt eller försöka jobba igång den?

Dela gärna era tankar och erfarenheter!

Bilderna är från Hamngatan i Augusti.

Det var det hela. Kanske ses vi på Snickeriet den 16e?

Anders