Min befängda ambition att bli lika cool som Vivian Maier

Vi älskar nog alla Vivian Maier. För hennes bilder, inte minst hennes många självporträtt. Men också för mysteriet hennes liv och fotograferande var. Om någon som läser det här ännu inte har sett filmen om henne (Finding Vivian Maier) är mitt enkla tips - gör det!

I våras tog jag ett självporträtt i ett fönster och då föddes en idé i mitt huvud. Jag ville ta en bild, ett självporträtt i Vivian Maier-stil. Som en hyllning eller så. Men också som ett kul projekt. Analogt. Rolleiflex så klart. Den där första bilden ser ni här nedanför.

Censuren syntes dock i bild och tyckte inte den var till sin fördel. Så kallad självcensur således. Censuren heter Kate, är min fru och har fel. Hon är så klart lika söt som vanligt. Men nog om det! Åter till min jakt på Vivian Maiers coolhet.

Under en tid hade jag ögonen med mig och registrerade platser där en bra speglingsbild möjligtvis kunde skapas. Det visade sig svårt. Det är mycket som ska stämma. Till slut gav jag mig ut med min vanliga kamera för att prova olika platser. 

Som ni ser finns det utmaningar. Speglingen måste bli skarp. Ljuset måste ligga rätt. Man kan ju heller inte bara komma tillbaka till en plats och tro att ljuset ska vara likadant. Här några fler bilder. Jag försökte ta ut svängarna. Det gjorde Vivian Maier.

Den här sista blev ju tydlig och bra men bygger på att den där ljusgluggen i ansiktet finns där en annan gång. Jag bestämde mig i stället för att göra mitt skarpa försök vid den där första platsen från i våras. En ganska tråkig plats men bra om man vill ha en ren bild. Det kändes som en god idé. Man ska väl lära sig stå innan man börjar springa? Så jag lånade en Rolleiflex av en god vän och gick dit när ljuset var rätt. 

Så här är den! Min hyllningsbild till Vivian Maier. Jag är hyfsat nöjd. Lika cool som henne är det emellertid omöjligt att bli. För även om jag håller på med det här i flera år och tar massa bra självporträtt så är ju det redan gjort. Men framför allt så gjorde hon det utan att posta något blogginlägg på Fotosidan om saken. Inte ett pip på Flickr, Facebook eller Insta heller. Faktiskt helt utan att söka uppmärksamhet över huvud taget. Hon gjorde konst för konstens skull. För sitt eget behov av att skapa. Precis som det ska vara. Då är man cool på riktigt.

Stadsteatern - En bildserie

Ingen av de här bilderna är tagen på Stadsteatern. Men loggan på Kulturhusets fasad syns i alla bilder så de hänger ihop på ett bra sätt. Jag gillar stämningen. En snabbt fotad serie som jag inte har så mycket att säga om utan bara vill visa upp. /Anders J

GF-spaningar. Del 6. Ljus.

Om jag förstått saken rätt så är ordet fotografi är en sammanslagning av de grekiska orden phos - ljus och grapho - skriva, rita. Att rita med ljus alltså! Det känns som ett ganska fint sätt att se på saken. En sak är säker. Utan ljus blir det inga bilder. 

Att ha koll på ljuset är så klart fundamentalt i all fotografering. Hur mycket ljus finns det just här? Har jag rätt inställningar? Oftast behöver jag inte bry mig så mycket. Mina utgångsinställningar är f/8 och 1/500 med auto-ISO upp till 3200 vilket klarar många situationer. Sedan justerar jag därifrån.

Men det här blogginlägget handlar inte riktigt om att exponera rätt utan mer om att ha koll på tillfällen då man kan använda ljusförhållandena att bygga en bild kring. Det kan vara motljus, släpljus, ljusluckor, lågt ljus, ljus som skapar bra skuggor och så vidare. Jag tycker det här är rätt kul! Men jag tycker också att den här typen av bilder visserligen ofta blir snygga och stämningsfulla men kanske på bekostnad av annat. Som en händelse eller ett bra uttryck. Som alltid är det bra att lyckas kombinera flera saker i samma ruta. Här följer några bilder på temat. De flesta är från Stockholm.

På gott och ont är det här en av de saker jag gillar mest när jag är ute och fotar. Kanske för att det är ganska enkelt. Man har ofta gott om tid att komponera sin bild och träffbilden jämfört med mycket annat gatufoto är skyhög. 

Vad jag ska skriva om nästa gång vet jag inte. Vi får se. Ha det bra så länge. / Anders

Mannen som var en fjärt

Alla kan väl ha en pruttdag ibland. Men det här är väl kanske att ta i? Man får se både det ena och det andra på våra gator.

GF-spaningar. Del 5. Speglingar.

Speglingar! En härlig lekkamrat när man är ute och plåtar.

I mitt gatufotande siktar jag på att komma nära människan, uttrycket, attityden, känslor, stämningar. Det är målet. Men det finns ju massa annat kul att leka med på våra gator. Mer ytliga saker. I tidigare bloggar har jag exempelvis kollat på färg- och mönsterkopplingar. Speglingar i alla dess former är också en rolig sak att ha koll på. Ibland får man ändå uttrycket på köpet. Här följer lite speglingsbilder av olika slag. Ibland är speglingen själva bilden och ibland är den en bisak. Men den adderar alltid något i ens bild.

Jag har inte så mycket mer att säga om speglingsbilder egentligen. Det är ett av många medel för att ta bilder som i bästa fall berättar något om människor. Eller hundar. :)

Det var allt för nu, tjenahej! / Anders