Min befängda ambition att bli lika cool som Vivian Maier

Vi älskar nog alla Vivian Maier. För hennes bilder, inte minst hennes många självporträtt. Men också för mysteriet hennes liv och fotograferande var. Om någon som läser det här ännu inte har sett filmen om henne (Finding Vivian Maier) är mitt enkla tips - gör det!

I våras tog jag ett självporträtt i ett fönster och då föddes en idé i mitt huvud. Jag ville ta en bild, ett självporträtt i Vivian Maier-stil. Som en hyllning eller så. Men också som ett kul projekt. Analogt. Rolleiflex så klart. Den där första bilden ser ni här nedanför.

Censuren syntes dock i bild och tyckte inte den var till sin fördel. Så kallad självcensur således. Censuren heter Kate, är min fru och har fel. Hon är så klart lika söt som vanligt. Men nog om det! Åter till min jakt på Vivian Maiers coolhet.

Under en tid hade jag ögonen med mig och registrerade platser där en bra speglingsbild möjligtvis kunde skapas. Det visade sig svårt. Det är mycket som ska stämma. Till slut gav jag mig ut med min vanliga kamera för att prova olika platser. 

Som ni ser finns det utmaningar. Speglingen måste bli skarp. Ljuset måste ligga rätt. Man kan ju heller inte bara komma tillbaka till en plats och tro att ljuset ska vara likadant. Här några fler bilder. Jag försökte ta ut svängarna. Det gjorde Vivian Maier.

Den här sista blev ju tydlig och bra men bygger på att den där ljusgluggen i ansiktet finns där en annan gång. Jag bestämde mig i stället för att göra mitt skarpa försök vid den där första platsen från i våras. En ganska tråkig plats men bra om man vill ha en ren bild. Det kändes som en god idé. Man ska väl lära sig stå innan man börjar springa? Så jag lånade en Rolleiflex av en god vän och gick dit när ljuset var rätt. 

Så här är den! Min hyllningsbild till Vivian Maier. Jag är hyfsat nöjd. Lika cool som henne är det emellertid omöjligt att bli. För även om jag håller på med det här i flera år och tar massa bra självporträtt så är ju det redan gjort. Men framför allt så gjorde hon det utan att posta något blogginlägg på Fotosidan om saken. Inte ett pip på Flickr, Facebook eller Insta heller. Faktiskt helt utan att söka uppmärksamhet över huvud taget. Hon gjorde konst för konstens skull. För sitt eget behov av att skapa. Precis som det ska vara. Då är man cool på riktigt.

GF-spaningar. Del 5. Speglingar.

Speglingar! En härlig lekkamrat när man är ute och plåtar.

I mitt gatufotande siktar jag på att komma nära människan, uttrycket, attityden, känslor, stämningar. Det är målet. Men det finns ju massa annat kul att leka med på våra gator. Mer ytliga saker. I tidigare bloggar har jag exempelvis kollat på färg- och mönsterkopplingar. Speglingar i alla dess former är också en rolig sak att ha koll på. Ibland får man ändå uttrycket på köpet. Här följer lite speglingsbilder av olika slag. Ibland är speglingen själva bilden och ibland är den en bisak. Men den adderar alltid något i ens bild.

Jag har inte så mycket mer att säga om speglingsbilder egentligen. Det är ett av många medel för att ta bilder som i bästa fall berättar något om människor. Eller hundar. :)

Det var allt för nu, tjenahej! / Anders

Sista gången i Gröna Gången.

En tidig morgon när jag kom ned till Slussen för att fota så var plötsligt Gröna Gången tillgänglig. Den hade varit avstängd rätt länge. Ett år eller två kanske. Men nu kunde man gå där igen. Wow! Jag passade så klart på att bränna av lite bilder och tur var väl det. Det visade sig vara sista gången jag var där. Såhär i efterhand kan jag tycka att jag borde varit noggrannare. Tagit vara på tillfället på ett bättre sätt. Men sådär är det ju. Man är hopplös! Man kommer alltid på senare vad man borde gjort eller sagt. Tänk om det funkade så. Då skulle minsann den där dumma kollegan fått höra! Eller den där snygga tjejen på krogen - inte skulle man stå där med tunghäfta inte. Nej man skulle allt visa sig vara så där charmig som man är - egentligen.

Jag var där i alla fall och tog lite bilder vilket jag är glad för. Det var den 31 Mars 2015. Här är några av bilderna.

Visste ni förresten att namnet Gröna Gången är betydligt äldre än 1930-tal? Styckena nedan har jag saxat från Mitt i Stockholm.

Minns du Gröna gången? Det var tunneln med ljusgröna kakelplattor där man kunde gå från Mälaren till Saltsjön via Karl Johans torg vid Slussen. Gången var i bruk fram till år 2013. Men namnet är betydligt äldre än så.

Den ursprungliga Gröna gången låg ungefär på samma plats fast på 1700-talet. Det var en myllrande länga med handelsbodar som låg längs med vattnet vid den gamla Slussen. Här sålde köpmän grönsaker och fisk i det större ”Fiskarnas hus”.

Wikipedia skriver:

I slutet av 1700- och början av 1800-talet förekom även ”Gröna Gången” i området. Gröna Gången var en långsmal byggnad ”af sten och Korsvirke” som 1763 låg strax intill Polhems sluss.

Det var allt för nu.

/Anders