Porto 28 Augusti 2017

Jag tror inte jag är ensam. Covid 19 sprider sig runt klotet och folk gör vad de kan för att klara sig. Bunkrar förnödenheter, isolerar sig, jobbar hemifrån om man kan. Ekonomin krackelerar. Det är en svår situation och jag tror det kommer att bli värre. Samtidigt vill man ju inte ge upp. Det går inte. Det kan man inte. Man måste se framåt.

Man vill ju faktiskt "bara" att allting ska normalisera sig så man kan återgå till sitt vanliga liv. Göra sånt man gillar. Som att resa och fotografera. Istället sitter man och kollar bilder från tidigare resor. Redigerar. Drömmer om en framtid då allt är bättre igen. Jag tror som sagt inte jag är ensam. 

Givetvis inser jag att det egentligen inte går att gnälla om svårigheter med att resa etc. Det finns så mycket större bekymmer just nu och frågan är om det någonsin kommer bli normalt igen? Vad nu det är.

Här är hur som helst ett gäng bilder från Porto. Egentligen en härlig stad! Färgrik och underbar. Backig som s***n! Men jag valde bilder och redigering för att skapa en glåmigare känsla. För trots att det är vår känns ju livet ganska grått just nu. Man är ju inte mer än människa.  

Sjunde bilden har jag publicerat förut på FS men då i färg. Bron man ser på sista bilden heter Ponte Luís I. Det är min favoritbro. Den är så rackarns läcker! Jag tror jag ska skriva ett blogginlägg om den. Kanske.

Det var allt allt för nu! /Anders

Sista gången i Gröna Gången.

En tidig morgon när jag kom ned till Slussen för att fota så var plötsligt Gröna Gången tillgänglig. Den hade varit avstängd rätt länge. Ett år eller två kanske. Men nu kunde man gå där igen. Wow! Jag passade så klart på att bränna av lite bilder och tur var väl det. Det visade sig vara sista gången jag var där. Såhär i efterhand kan jag tycka att jag borde varit noggrannare. Tagit vara på tillfället på ett bättre sätt. Men sådär är det ju. Man är hopplös! Man kommer alltid på senare vad man borde gjort eller sagt. Tänk om det funkade så. Då skulle minsann den där dumma kollegan fått höra! Eller den där snygga tjejen på krogen - inte skulle man stå där med tunghäfta inte. Nej man skulle allt visa sig vara så där charmig som man är - egentligen.

Jag var där i alla fall och tog lite bilder vilket jag är glad för. Det var den 31 Mars 2015. Här är några av bilderna.

Visste ni förresten att namnet Gröna Gången är betydligt äldre än 1930-tal? Styckena nedan har jag saxat från Mitt i Stockholm.

Minns du Gröna gången? Det var tunneln med ljusgröna kakelplattor där man kunde gå från Mälaren till Saltsjön via Karl Johans torg vid Slussen. Gången var i bruk fram till år 2013. Men namnet är betydligt äldre än så.

Den ursprungliga Gröna gången låg ungefär på samma plats fast på 1700-talet. Det var en myllrande länga med handelsbodar som låg längs med vattnet vid den gamla Slussen. Här sålde köpmän grönsaker och fisk i det större ”Fiskarnas hus”.

Wikipedia skriver:

I slutet av 1700- och början av 1800-talet förekom även ”Gröna Gången” i området. Gröna Gången var en långsmal byggnad ”af sten och Korsvirke” som 1763 låg strax intill Polhems sluss.

Det var allt för nu.

/Anders

Vad gör man en midsommarafton när familjen är krasslig?

Jo man gör precis som vanligt, antar jag, när man har lite ledig tid att döda. Tar med sig kameran på promenad. Alternativet är att gå och bläddra skivor på någon skivbörs. Inte sällan blir det en kombination av de båda, något som egentligen bara är hämmande för bägge aktiviteterna:). Men igår gick jag hur som helst en sväng på söder för att se om jag hittade något av intresse och det gjorde jag för all del. Men sedan är det ju en helt annan sak att fånga det intressanta på bild. Det blir mest missar. Man är lite sen eller på fel plats. Men som jag ser det är just svårigheten att lyckas ta bra gatufoton en stor del av förklaringen till att det är så roligt. Så det blev inga speciellt bra bilder igår men jag postar ändå några här. 

Blommor i håret. Såklart.

Muralmålning av Os Gêmeos uppe vid Fiskargatan.