Med barn på fotorundan.

Varför har du alltid kameran med dig Morfar? Det var Karl som frågade det är ett av mina barnbarn som nu har kommit ifrån" skrikåldern " för övrigt samma ålder som  jag minns att man som barn skulle sitta tyst,särskilt när äldre pratatade. Det är ju ett minne blott Bra eller dåligt. Jag orkar inte med om barn får göra alllt efter eget huvud men framförallt när djudnivån är för hög.

Men nu har barnbarnen vuxit till sig och är både vetgiriga och intressanta kreativa och orädda,man får svar på tal morfar får försöka hävda sin aktoritet så gott det går.

Jag reste till Stockholm med Karl 12 år och vi hade en underbar dag tillsammans. Hans nyfikenhet på fotografi och varför man gör som man gör blev naturligtvis en posetiv eftermiddag för oss.

Man får faktiskt en hel del andra vinklar och ser saker på ett annat sätt med barn i närheten. Karl vet en del och tror sig veta det mesta men är en skön kille med stort intresse för historia. Konungens slott fick en genomgång Jag har 7  st barnbarn och alla är olika med varierande intresse Nu tror jag inte jag kan överföra så mycket kunnskap om fotografi men andra kan Det viktigaste är ju Intresset få se hur långt det räcker Kul är det med barn och foto.

Att koncentrera sig

Jag tycker att koncentrationen är det som spricker när jag skall fotografera. Ibland har jag alldeles för bråttom.konsten att samla sig inför en bild,eller att som det heter hitta fokus är en av det svåraste konsterna förutom att tänka på allt annat som skall till för att hitta en bra bild.

Att plåta fotboll är en mycket god träning och såsmåningom kommer det bra bilder Men att göra flera saker samtidigt är inget som många tror ett kvinnligt fenomen utan snarare en träningssak. Ena ögat på matchen det andra i sökaren.

En annan intressant företelse är Cirkus. Här gäller det rörelse koncentration och ljussätning. Jag testade i går för att se vad som kom ut kanske det får ses som träning för att testa olika grenar det är ju snart olympiad/bert

Behovsframkallande.

Bilden är bara till för att illustrera behovet. Två relativt kända konstnärer träffas till vänster Olof Hellström skulptör och målare till höger Lars J:son Nutti. En märklig stämmning innfinner sig när konstnärer möts. Båda trots sina  framgångar i livet mäter sig med varandra. Erfarenheter som kanske kan kännas som belastningar i vissa sammanhang kommer till uttryck, frågor och svar är vänliga ytliga. Men vad dom önskar trots sina erfarenheter är Vad tycker du om min konst eller tycker du om min konst. Olle som jag känner sedan många år har fyllt 85 men är mycket nogrann när det gäller hur han kan synas i press och i offentligheten. Lasse en abstrakt målare från Porjus och Same utrycker sig med mycket färg och inom ett Samiskt område som kan vara ganska svårt att förstå. Båda har tidvis vistas i Paris.

Båda konstnärerna vill återge sina tankar i sin konstform och har lyckats bra med det. Vad jag vill säga är att som konstnär är egensinnet otroligt viktigt, man kan säkert påstå att det är en förutsättning. Egoism är troligen en egenskap som  är ett måste i dessa kretsar. Man kan säkert likna det med en idrottsprestation.

Fotografer har inte sällan samma egenskaper, ofta slutna armbågstarka och inte särskilt sociala, sällan framgångsrika.

Vad beror nu detta på. Kanske besitter vi en kreativ ådra och tål inte att bli störda i vårt tankearbete. Det finns säkert många skäl till varför men det är ändå ibland irreterande hur svårt det är att umgås med en fotograf.

"fotografin uppfanns i ett behov av att återge det vi ser omkring oss. Den skapas av ljus, optik och teknik och av människor som betraktar och låter sig betraktas.

Fotografin är närvarande och bilden tycks frysa ett ögonblickav verklighet.

Till skillnad från de ovan nämnda konstnärerna Men en sak har vi gemensamt  vi har samma behov av att synas/bert

Jag är utmanad

Jag blev utmanad av Lena Pesula

Här kommer svaren:

Vad står på agendan idag:

Att göra så lite som möjligt,  kanske tvätta mina fjällkläder om inte min fru hinner före. Får vänta och se.

Åker till Fågelsången och tittar på Bengts bilder och fikar.

Laddar in bilder på bildbyrå.

Vad jag gjorde för 10 år sedan.

Körde passargerarbåt på Fyrisån m/f Kung Carl Gustaf sommartid bodde i Spanien på en liten segelbåt.

Ställen jag bott på.

Härnösand,Östersund,Linköping,Växjö,Hallsberg,Torrevieja,Gibraltar,Benalmadena och Uppsla.

När jag blir Biljonär

Ge bort allt till barn till folk som svälter och tiggare så att dom kan flytta in

Jag utmanar inge eftersom det nu är så många involverade Jag avstår.

Misslyckat fjällfoto

Skoskav eller trötta ben är inget att gnälla över. Men att missa en planerad fotoresa och fel skor på fötterna eller att helikoptern vägrar ta med mig in i nationalparken 4 mil upp i fjället det är början till ett personligt nederlag. Att jag dessutom blir tvingad till att konstatera att jag är för gammal för att bära 28 kg i 4 mil får mig att resignera och lägga mig i närmsta stuga och läsa en däckare som visar sig vara så dålig att till och med regnet och myggen blev mer upphetsande.

Kalvmärkning stod på min planerade veckotur, nogranna sonderingar  bland den samiska befolkningen skulle ge mig tillträde till samebyn vid Scolla. Inget stämde och när det äntligen efter många telefon samtal med fiskeflyg hade priset kommit ner till en överkomlig nivå. Det visade sig att planet var fullt och enda möjliheten var nästa dag men då skulle jag få gå 2 mil och 4,5 mil hem igen. Det hade under normala förhållanden kunnat ses som ett alternativ. Då höjdes priset plötsligt till det dubbla och mina tidigare ingångna skor började jämra sig och hotade att falla sönder om jag planerade en så lång tur för fot.

Nästa fjälltur blir i Augusti när Sarvslakten startar. Bättre tur då.