Analog arkeologi

Häromdagen letade jag lägst in i garderoben där jag har en låda blandade fotogrejor i syfte att hitta min gamla framkallningsdosa . Då hittade jag en gammal filmförpackning märkt 1961 som jag inte hade lagt märke till förut. Den visade sig innehålla en framkallad svartvit film. En snabbtitt mot ljuset avslöjade att det fanns en del bilder som verkade föreställa vår sommarstuga i Småland som vi fick sälja i slutet av 60-talet när militären ville bygga nytt skjutfält.

Fyndplatsen

Jag klippte upp rullen lagom bitar och stoppade i en negativficka. Sen fick den ligga i press några dagar tills det fanns tid att stoppa den i scannern. Ut kom bilder som är nästan exakt 50 år gamla och förmodligen aldrig varit kopierade. Många av de som förekommer på bilderna finns inte längre i livet. Många platser finns inte heller kvar.

Att hitta detta tidsdokument får mig att fundera över vad vi fotograferar och vad vi (och våra barn och barnbarn) kommer att önska att vi hade fotograferat om 50 år. Är det ännu en snygg solnedgång? Kanske om den globala uppvärmningen har förändrat vårt klimat, annars lär den se ungefär likadan ut då. Eller är det barnen i simskolan som övar armtag på stranden vid Djupgöl och ett skraltigt torp som inte finns längre? Människor som firar midsommar i omoderna kläder? Mjölkhämtning hos den lokala bonden som la ner redan 1965?

Simskola

Interiör

Människor och platser som inte finns längre

Vissa bilder väcker andra tankar: Varför finns det fyra bilder av en man i ett grustag? Man kan bara filosofera över frågan för det finns ingen kvar som kan förklara varför just detta motiv var så intressant.

Vad önskar man att man själv skulle ha fotograferat i år? Kanske var det inte den där sevärdheten man skulle ställt upp familjen framför utan i stället bilen när man var ute på utflykt sist. Braehus har sett likadant ut i 300 år, men din bil har du bytt ut om tre. Så utmaningen är kanske inte att lyckas med ännu en tekniskt perfekt solnedgång utan att få till en intressant bild på en diskande familjemedlem.

2009-10-17 18:58   N Thomas Meldert

Fina tidsdokument. Kameran är en fantastisk tidsmaskin. Det är bilder som de här som betyder nåt om 50 år. Så varför fotograferar en del vattendroppar i diskhon? Ut och plåta det vanliga livet, ty om femtio år är det ovanligt och kanske t o m exotiskt!

Svar från ylva_h 2009-10-17 21:49

Det var ganska kul att leka lite med skummet i diskhon och sen gå loss med reglagen i photoshop, men en gång räcker. Säkert kommer jag att skratta åt de bilderna redan om fem år.
Tror nästa mål blir att fotografera familjen när de tittar på TV. De flesta ägnar minst en timme om dagen tillsammans med burken, men när såg du det senast på bild?

2009-10-17 20:57   EGW

Den fotografiska bilden som konstverk och som tidsdokument. Två olika dimensioner. Om vi tittar på bilder ur det förgångna så är det kanske när dessa två dimensioner förenas i en bild som de verkliga höjderna nås.

Jag tror att jag som fotograf behöver göra lite makrobilder av spindlar och småkryp, och en och annan vacker landskapsbild (men det är märkligt vad banal den nedgående solen blir på bild :-). Men jag inbillar mig inte att dessa bilder har något bestående värde. De är för utvecklingen av mitt eget sätt att titta på verkligheten runt omkring mig. Och det kan vara kul att göra dem.

Helt klart är det levande miljöbilder, gärna med människor i, som står sig längst.

Känslan en solig och varm sommarkväll 1950, med korna i lagårn, mjölkmaskinens dunkande och kyrkan i byn som ringer Angelus – aldrig har jag sett en fotografisk bild som fångar allt det. Det är kanske minnen som försvinner med min generation. Då kan man fundera över hur många andra minnen som försvunnit, med tidigare generationer. Det är bara fragment av det förgångna som finns kvar. Men en del finns ju i litteraturen, som t ex hos Selma Lagerlöf.

Nostalgi är förföriskt, men känns i längden som en återvändsgränd.

Svar från ylva_h 2009-10-17 21:45

Ja småkryp och solnedgångar gör vi nog allihop, det är kul att se världen från ett annat perspektiv. Vad jag var ute efter är att det skall vara lite mer blandat. Vardagsskildringar var stort på 70-talet, men har kommit lite i skymundan nu.
Sen kunde man ju önska att fler bilder hade konstnärliga kvaliteter, men det kanske inte är oss alla förunnat att klara det.
När jag tittar på familjens gamla bilder från 20-talet och framåt slås jag av att det mesta är sig likt, trots att de yttre förutsättningarna har förändrats. Så kanske kan man föreställa sig den varma sommarkväll som du så poetiskt beskriver även i framtiden, bara man har någon punkt att starta ifrån?

2009-10-17 22:23   wirja

Trevligt och tänkvärt blogginlägg!
Ytterligare en påminnelse om filmens överlägsenhet som lagringsmedium. Framtidens upphitttare av ett 50 år gammalt minneskort lär inte kunna ta del av dess innehåll.

Svar från ylva_h 2009-10-17 22:39

Ja, det stämmer nog. Man borde damma av systemkameran och sticka emellan med en rulle svartvitt då och då för säkerhets skull. Och så är det ju rätt nyttigt att tvingas begränsa sig till två alternativexponeringar i stället för 25 som det lätt blir med digitalkameran.

2009-10-17 23:10   Ulf Aspeqvist

Det Där,..

..har jag funderat omkring en del. Troligen är det de där tråkiga familjebilderna i vardagsmiljöer som Håller i längden. Har hållit på med ett dylikt projekt ett tag, trist säger alla. Tänk att få till en perfekt bild på maken (makan, mamma), när det diskas. Vardags Dogma.

Svar från ylva_h 2009-10-17 23:27

Men tänk om man kunde få till den där snitsen på familjebilderna också, det hade ju vart nåt att sträva efter.

2009-10-18 01:11   Micke Borg

Vilket jätteroligt och intressant fynd du gjort. Har själv hittat en gammal färgfilm som jag kommer att ta upp så småningom. Det är snurrande för sinnet att ta del av gamla trevliga fynd.

Svar från ylva_h 2009-10-18 09:58

Ser fram emot det! Och om du har tagit den sälv lär kvalitén vida överstiga dessa familjebilder.

2009-10-18 10:00   Johan Pihl

Vad spännande. Och du slapp framkalla filmen själv! :)

2009-10-18 21:09   Enicar

Ja naturbilder i all ära men det jag själv uppskattar mest att titta på år nog tidsdokument och bilder av människor. Har alltid funnit en glädje i att titta på bilder från förr. Ofta tillsammans med mamma och pappa som berättade om motiven och människorna. Minnen, det är fina grejjor det :-)