Annons

Hur började du fota?

Produkter
(logga in för att koppla)

Sideways

Medlem
Hej! Är intresserad hur ni andra här på fotosidan kom fram till erat fotointresse, när började ni fota, vad var det som fick er att börja fota? Skriv din egna historia. :) Här har ni min historia.


Det var en kväll när jag låg hemma och kollade runt det gamla vanliga på internet, facebook m.m som det bara small till i mitt huvud. " Jag vill bli fotograf " tänkte jag, kände att det ryckte till i bena och jag ville bara springa till elektronik affären och inhandla mig en kamera! Tycker det är rätt så ironsikt att man bara kan bestämma sig för något på loppet av en sekund, att nya intressen kan skapas helt från ingenstans utan att ens ha kollat åt det hållet förut. Så dagarna gick, och intresset brann fortfarande. Jag var helt besluten om att jag skulle inhandla mig en kamera och leva upp till detta. Annars så brukar jag mest vara den personen som är helt exalterad och galen i något i en vecka, sedan tröttnar jag helt! Men jag visste att med fotografering skulle det inte vara samma sak. Och det är det ju inte, för det är något jag glädjs åt varje dag! Så efter en vecka och lite tjat och fjäsk så fick jag mamma till att köpa mig en kamera. Hon sa att jag fick se det som en sen födelsedags present! Hade fyllt år nyligen ( 6 januari ). Och dagen därefter gick jag inne på Media Markt, som ett barn i en godisaffär med uppspända ögon och ett leende större än jag vet inte vad! Och det roligaste var, jag hade inte en aning om vad för kamera jag var ute efter! Kom helt oförberedd och okunnig. Men som tur var befann det sig en erfaren gubbe i 50 års ålder på fotoavdelningen. Medans han frågade mig tusentals frågor, vad ska du fota, har du fotat för, har du några krav, märke, osv osv. Så stod jag där helt borta i mina djupa tankar och inte hörde nånting, det ända jag fokuserade på var kameran jag just höll i. Den låg helt perfekt i min hand, som om den var menad för mig, som om den låg där för bara bara just mig. Det ända som kom upp i min tanke var " Den här ska jag ha".

Jag vet inte hur bra den var, jag vet inte vad den kostade, jag vet inte vad det var för märke. Det ända jag visste var att jag skulle ha den. Det var den som skulle öppna dörrarna till mitt nyblivna fotointresse. Efter många om och men, frågor och funderingar. Påskrivna papper och lukten av pengar, så hade jag kameran, kamera väskan, och minneskortet vilandes i mitt knä i passagerar sätet i vår lilla bil. Jag var så fruktansvärt ivrig! Kunde inte hålla tyst på vägen hem, berättade allt jag skulle fota, alla platser jag ville åka till och fota, frågade mamma och pappa " Behöver ni något att fota? Säg till jag fotar jag fotar ". Haha ja ni kan ju tänka er hur ivrig jag var. När vi anlände hem sprang jag in i mitt rum, öppnade lådan så försiktigt jag kunde. Läste igenom varenda manual, läste på internet, blev medlem på ett och annat foto forum. Laddade batteriet, tryckte i minneskortet och gav mig iväg. Och det jag siktade på var skogen, det var lite konstigt att skogen intresserade mig nu bara för jag hade en kamera. Jag har alltid varit en stadsmänniska som föredrar mycket trafik, smockfullt med människor och tusentals blickar i luften. Men nej nu var det skogen som gällde, tystnaden, ögonblicket av min första exponering. Jag var så jäkla nöjd!

- Så nu är jag här, ivrig och glad! Fotat ungefär varje dag i cirka 2 veckors tid nu, och det blir bara bättre och bättre.
Kameran var en canon eos 100d.
 

Janne Ar

Aktiv medlem
Det var på våren 1981. Jag hade skaffat en kamra, en Ricoh 35ZF, inför en skolresa och upptäckte att bilderna blev mycket bättre än med den Instamatic jag haft fram tills dess. Det gav blodad tand...
Något år senare bytte jag upp mig till min första systemare, Konica FC-1 och utvecklingen fortsatte... :)
 

Sideways

Medlem
Det var på våren 1981. Jag hade skaffat en kamra, en Ricoh 35ZF, inför en skolresa och upptäckte att bilderna blev mycket bättre än med den Instamatic jag haft fram tills dess. Det gav blodad tand...
Något år senare bytte jag upp mig till min första systemare, Konica FC-1 och utvecklingen fortsatte... :)
Kul att du delar med dig :) !
Filip
 

oyegie

Aktiv medlem
Mitt seriösa fotande började nog när jag köpte min beg Pentax k10D,min första riktiga kamera,de var nån gång 2010-2011 fast jag kommer inte riktig ihåg.
Var egentligen inget märkvärdigt då jag bara ville ha en kamera eftersom jag inte haft någon på flera år och för att kunna lägga upp lite bilder på ansiktsboken osv.
 

Paliswe

Avslutat medlemskap
Jag började ta lite bilder i slutet av 1950-talet med min pappas spegelreflex 6x6. Man fick titta ner i ett schakt och ställa in avståndet, tid och bländare. Det var inte så mycket man kunde göra på den tiden. Jag fick en kamera i present, en Agfa Clack, stor klumpig plastig sak. Nånstans flöt det upp en Agfa småbildskamera som jag hade 1962 på en resa till London, då tog jag några rullar diafilm. Jag har bilderna kvar, fast de är ganska blekta i färgerna.

För de första pengarna jag tjänade köpte jag min första egna kamera, en Nikkormat med 50mm obj. Då blev jag utskälld av morsan som tyckte det var alldeles för dyrt. Så småningom kompletterade jag med ett 200mm, då jag seglade mycket och ville komma nära båtarna.
Jag gick omkring i byn hemma och fotograferade en del miljöer och äldre gubbar i hamnen, allt är förändrat eller borta idag. Det skulle idag varit roligt att ha fler bilder, men det kostade pengar att köpa film, framkalla, göra kopior och sätta i album. Trots det har det med åren blivit 10-15 tusen bilder som ligger i garderoben.

Jag har hållit kvar vid Nikon, på 1980-talet bytte jag upp mig till nyare kamera och blev utskälld av min dåvarande fru. Nu bestämmer jag själv vad jag ska handla in :)
 

eskil23

Aktiv medlem
Det var våren 2011. Jag skulle börja träna inför internationella fyradagarsmarschen i Nijmegen samtidigt som Wikipedia hade en illustrationstävling. Så jag tänkte att jag kan väl ta med mig min lilla Canon IXUS och fota platser som hade artiklar men inga bilder. Det blev ganska många bilder, tillräckligt många för en andraplats i illustrationsracet. Kul grej tänkte jag och fortsatte att fota under våren och sommaren. På sommaren seglade jag i Stockholms skärgård och märke ganska snart att IXUS:en var oduglig på längre avstånd. "Här behövs en bättre kamera" tänkte jag och lånade en Nikon D7000 från jobbet. Visst blev bilderna bättre, men 55mm var fortfarande lite för kort brännnvidd, så jag köpte mig en D5100 med en 18-105. Fortfarande lite kort märke jag efter ett tag och köpte en 70-300. Nu blev det andra bullar! Med ett riktigt teleobjektiv kunde man komma mycket närmare.

När jag nu i efterhand tittar tillbaka på de bilder som jag tog med IXUS:en är det nästan att man skäms en smula och vill gå tillbaka och ta en ny och bättre bild.
 

Erik Schalin

Aktiv medlem
...Då blev jag utskälld av morsan....
...blev utskälld av min dåvarande fru...
He he he

Det började inte med fotografering utan slalom. O det var innan PCn var uppfunnen.
Gissar att jag ville behålla ett mínne av vinterkänslan under resten av året.
Jag åker fortfarande.
Men fotograferar mer.
Filma är ett nyfunnet påfund som är kul o otroligt frustrerande när det inte blir som man vill.

Har precis gjort min första bok över en familjesemester, jättekul.
 

Yonazarith

Aktiv medlem
Alltid varit kamera- och fotointresserad, lånat familjens gamla kameror till och från och så. Under tiden i lumpen, när pengar rullade in men inte gjordes åt, kunde jag spara ihop till en bra kompaktkamera (Olympus mju mini, hela 4MPix och vädersäkrad, rätt bra för sin tid...).

Efter det så blev det universitetet där jag efter ett tag blev väldigt involverad i kårens fotoklubb, och på den vägen är det. Systemkameran var ett faktum och sen har det bara rullat på... :)
 

stilero

Aktiv medlem
Allt började med att jag sålde en porträttfotografering på ett företag innan jag ägde kamera. Köpte en kamera, blixt och fotograferade 30 anställda under en heldag. Bilderna blev totalt kassa och gick hjälpligt att rädda i svart/vitt. Kunden var nöjd men jag skäms fortfarande för dessa bilder.

Tänk om man var lika bra säljare idag :)
 

revolvopolis

Aktiv medlem
Allt började med att jag sålde en porträttfotografering på ett företag innan jag ägde kamera. Köpte en kamera, blixt och fotograferade 30 anställda under en heldag. Bilderna blev totalt kassa och gick hjälpligt att rädda i svart/vitt. Kunden var nöjd men jag skäms fortfarande för dessa bilder.

Tänk om man var lika bra säljare idag :)
Det var hybris på den :) Men man måste börja någonstans!
 

A.Dent

Aktiv medlem
I 7 års åldern fick jag en pocketkamera med 126-film av min pappa som var fotointresserad. Några år senare fick jag en Voigtländer Vitoret 110 http://camerapedia.wikia.com/wiki/Voigtländer_Vitoret_110_EL
I mellanstadiet och högstadiet hade vi foto/film som tillval, där kom nog det stora intresset att skapa bilder kom. Under den tiden lånade jag min pappas Minolta SRT 101, den hade en exponeringsmätare som satt ovanpå kameran minns jag. Vi framkallade och kopierade bilderna själva. Under gymnasietiden fotade jag nästan inte alls.

Min första lön när jag började jobba använde jag till att köpa en Minolta Dynax 7000i, som var den första autofokuskameran och var helt ny 1988. Ett oerhört stort steg från den helmanuella SRT 101, utan TTL-mätning. Fotointresset tog ny fart igen.
 

gunte

Aktiv medlem
Sprang runt med en Kodak Instamatic som många andra ungar i 11-12 årsåldern men "på riktigt"
blev det 1978.
Hade gjort lumpen, en kompis hade en Canon A:nånting och tog en del kul bilder.På hösten gick vi några eldsjälar på en ABF kurs i Oskarshamn med sv/vitt och mörkrumslära. Vi fick nys om att det fanns en avsomnad fotoklubb, snokade upp gamla handlingar och fick tillbaka den gamla lokalen som hade används som klubblokal. Det var MUF som hade hållit till där och efter utrensning av en hiskelig massa tomma ölburkar så nystartade Oskarshamns Fotoklubb.
En styrelse bildades, mörkrum inreddes efter att alla grejer hade spårats upp, jag fick äran att ta fram det nya broderade klubbmärket och sen höll vi på med tävlingar, bildvisningar, samkväm och utflykter i många år.
Ja sen har det bara rullat på..
Och...första "riktiga" kameran var ett paket med Chinon CS med 28, 50 och 135mm objektiv
 

Bandit Art Design

Aktiv medlem
Mitt fotograferande började för länge sedan, som de flesta så har jag haft allsköns kameror det har varit film, disk och nu digitalt i alla storlekar och former. Och eftersom jag har ett stort intresse i Photoshop så fick jag tipset om moderskeppet.se där de hade artiklar och kurser om Camera RAW vilket jag kikade på och min nyfikenhet växte, visst kunde man använda RAW även för jpg bilder vilket jag gjorde ett bra tag.

Men ju mer jag satte mig in i programmet så ville jag fotografera i RAW, systemare var ju dyra så jag kollade olika kompakt kameror och hittade slutligen en Canon PowerShot S95 på vilken man kunde välja de olika lägena P, TV, AV och M och det gick att fotografera i RAW.

Den hade jag rätt länge och var nöjd med men jag har alltid velat ha en system kamera enda sedan barnsben, sen kom äntligen dagen, jag hade precis gått från tim vikarie till vikarie vilket innebar att den månaden fick jag 2 månads löner. Då styrde jag mina steg emot SIBA och köpte min första system kamera.

PS. Vill bara tillägga att jag fortfarande fotar i RAW men bildbehandlar nu i LR men har uppgraderat mitt Photoshop. DS.
 

Sideways

Medlem
Jag började ta lite bilder i slutet av 1950-talet med min pappas spegelreflex 6x6. Man fick titta ner i ett schakt och ställa in avståndet, tid och bländare. Det var inte så mycket man kunde göra på den tiden. Jag fick en kamera i present, en Agfa Clack, stor klumpig plastig sak. Nånstans flöt det upp en Agfa småbildskamera som jag hade 1962 på en resa till London, då tog jag några rullar diafilm. Jag har bilderna kvar, fast de är ganska blekta i färgerna.

För de första pengarna jag tjänade köpte jag min första egna kamera, en Nikkormat med 50mm obj. Då blev jag utskälld av morsan som tyckte det var alldeles för dyrt. Så småningom kompletterade jag med ett 200mm, då jag seglade mycket och ville komma nära båtarna.
Jag gick omkring i byn hemma och fotograferade en del miljöer och äldre gubbar i hamnen, allt är förändrat eller borta idag. Det skulle idag varit roligt att ha fler bilder, men det kostade pengar att köpa film, framkalla, göra kopior och sätta i album. Trots det har det med åren blivit 10-15 tusen bilder som ligger i garderoben.

Jag har hållit kvar vid Nikon, på 1980-talet bytte jag upp mig till nyare kamera och blev utskälld av min dåvarande fru. Nu bestämmer jag själv vad jag ska handla in :)
Intressant :) Skönt att du kan bestämma själv vad du ska inhandla nu!!
 

senga

Aktiv medlem
höll på mycket med windsurfing på 80-talet. en kompis fotograferade mycket sånt och det verkade kul. blev först en vattentät nikon kompakt (inte så bra till något, ungefär som en del kompakter idag) men snart en F501? + 400 mm tele som snart blev en F801 som även hamnade i hembyggt vattenhus. hade nog varit bättre med typ F3 i vattenhuset... under 90-talet blev det en överdos av svartvitt och mörkrum som varade länge. så småningom ersattes F801 av ett digitalt hus med de gamla nikongluggarna som uppskattat sällskap! windsurfingbrädan finns kvar men samlar mest damm, fotandet fortsätter och numer tas bilder även på annat än "blötdjur".
 

Grimmer

Aktiv medlem
I unga år så tyckte jag att det nästan var lite kufiskt att pyssla med foto och framkalla själv. Samtidigt så ville jag "bevara" min uppväxt och liv så jag plåtade bara för dokumentationens skull och använde en pocketkamera med fast 35:a på. Analogt blir dyrt i längden så jag gick över till digital kompakt med 3x zoom. Nu helt plötsligt iom. skärmen så kunde jag direkt se kopplingen mellan vad jag gjorde och hur bilden blev. Oerhört sporrande! Kameran jag hade var full med inställningar och jag gjorde allt för att förbättra mig. Det slutade med att jag hade gjort en softbox för kamerans blixt med inbyggd slavtändare för att styra min lösa blixt bredvid. Blixtbilderna blev kanon med tanke på kvalitén på dåtidens kompaktkamerateknik. Kameran blev trots det den begränsande faktorn i mitt fotande.
Dags att byta upp sig... Som tur var så lockade en kompis mig till att satsa på en systemkamera istället för en långzoomare. Minoltas första modell 7D blev valet. Vilket lyft! Nu var det oftast jag själv som satte gränserna. Dock fortfarande irriterad över div. barnsjukdomar som bakfokus och dålig exponering. Jag lärde mig hantera detta och fick en del sporrande produktfotouppdrag. Så kom Sony och köpte upp Minolta och släppte till så småningom en FF-modell som var bra på det mesta förutom att den gav väldigt brusiga bilder och var lite väl dyr för mig. Ett år senare löste Adobe brusproblemet med en ny RAW-konverterare och så när så priset plötsligt dök från 21000 till 13000kr så kastade jag mig på köpknappen. En dag senare var de billiga kamerorna slut och priset uppe på 21000 igen. Numera gör kameran som jag vill, så nu är det inte längre kameran som sätter gränserna utan jag själv. Ok, jag vill gärna ha en lättare kamera så nån gång byter jag. Om något år eller så. Nu har jag tagit mod till mig och vågat mig på en del bröllopsuppdrag. Det har gått bra men musarmen gillar inte en hel dags belastning av tung kamera, så jag gör ingen reklam. Kommer det nåt brudpar ändå så må det vara hänt. Kul är det ju. Annars så är det naturbilder som fängslar, eftersom jag i grund och botten är en naturmänniska.
Mitt ursprungliga mål sen den digitala kompaktkameran gjorde sin entré var: "Att få till så pass trevliga bilder att även en utomstående ska kunna ha glädje av att titta i mitt familjealbum." Nu har det målet utökats till: "Att kunna göra så pass bra bilder att utomstående skulle vilja ha en kopia på sin vägg." Man måste ha mål här i livet, annars så är det lätt att tappa gnistan.
 

ztenlund

Aktiv medlem
Någon gång i början av 90-talet bör det vara. För att få reda på när exakt måste jag nog gräva bland negativ och kopior. Först hade jag väl visat visst intresse för familjekamera Canon AF-35MII. Jag fick en Pentax PC-303. Mycket avancerade prylar... ;) Det är ett 35/3,5 om jag minns rätt. Sedan efter några år kom jag ju på att jag måste ha zoom, så då blev det en Canon Prima Zoom 70F. Den har jag fortfarande kvar och den är fullt funktionsduglig. Ingenting för mörka miljöer eller manuella övningar dock. Faktum är att trots att bländaren inte ser så imponerande ut så är de flesta eller alla digitala kompaktkameror med zoom sämre om man räknar om till ekvivalent bländare. Å andra sidan är zoomomfånget begränsat. Jag kan säga att jag fotograferade mycket mer folk omkring mig då, och så semesterbilder och familjebilder förstås. Idag är det mycket högre andel döda ting än det var då, vilket slår mig varje gång jag tittar bland mina gamla kopior. Det speglar väl hur man lever för tillfället och vilka intressen man råkar ha, men även på vilket sätt man fotograferar. Då var det lite mer "snaps", medan jag numera i högre grad går och letar bilder och komponerar lite mer medvetet än reflexmässigt. Därmed inte sagt att båda varianterna kan förekomma idag.

Sedan hade jag media som tillval i högstadiet och pillade lite med hemmabyggd lådkamera, framkallning och skolans kameror. Fast då var jag nog mest insnöad på att filma och redigera. S-VHS, Hi-8 och sådana analoga storheter... Konstigt nog är jag inte alls särskilt intresserad av sådant idag.

Sedan blev det mindre och mindre fotograferat, till att vara i stort sett totalt uppehåll till 2005 då det blev en Canon Powershot A95, då jag tyckte att digitalkamerorna började bli användbara till någorlunda vettigt pris. Det dröjde förstås bara till året efter innan jag ville ha bättre prylar, så jag köpte en D80 med 18-70 när den var rätt ny. Några år senare var det förstås kört igen och jag köpte en D700. Nu gick det helt plötsligt ganska bra att fotografera utan stativ trots att solen inte var uppe, och kontrollen över skärpedjupet blev bättre. Än så länge har jag låtit objektiven gräva hål i plånboken och nu vet jag inte hur det blir med den där nya Nikkor 35:an jag är nyfiken på. Det har visat sig att stereooptiken som är fast monterad i plytet tarvar försättslinser med bågfattning, så där lyckades jag ordna ett alternativt sätt att få hål i plånboken. Å andra sidan så har jag nog aldrig någonsin sett 1,2 på båda ögonen förut... Garanterat större skillnad på den uppgraderingen än mellan AF 35/2D och AF-S 35/1,8G ED. ;) Jag borde nog lova mig att inte köpa något nytt objektiv förrän jag sålt av de jag inte använder. De borde nog kunna finansiera ett nytt objektiv om inte helt så i alla fall nästa. Det gäller att försöka hålla koll på ekorren som vill samla på sig och inte sälja...
 

Fredrik AVT

Aktiv medlem
Jag älskade foto som barn med min Instamatic med 126 film. Det var lite frustrerande då det ju bara fanns en slutartid och en bländare. Sedan fick jag min farmors 110 Kodak då hon dog. Det var små negativ, men åtminstone fanns det någon form av enkel exp justering hos kameran och dubbla objektiv istället för zoom. Jag blev intresserad och lärde mig exponering på min Mammas Voigtländer Vito med trasig selenljusmätare så det blev att gissa med exp tabell. Det fanns ett mekaniskt reglage mellan bländare och slutare så bytte man från 1/125 sek f/8 till 1/250 sek så blev det direkt f/5,6 - kameran har jag än idag. Sedan fick min far en Powershot från jobbet så jag kunde leka med den. Där fanns ju autoexponering.

Jag köpte min första kamera efter mitt första sommarjobb i en fotoaffär. Det blev en Minolta X-700 (fast jag ville haft X-570 (hette X-500 i Europa). Behövde inte P läge men ville ha visning av både vald slutartid och rek slutartid, det hade inte X-700. Jag valde Minolta p g a TTL blixt och +/- komp som Canon T70 saknade. Jag hade bara 50/2,0 och förstod inte diffraktion, så mycket landskap blev vid f/16.

Efter ett avbrott mellan studier och jobb blev det min första AF SLR (eller ESR som det hette på svenska då) Minolta 7000i med bara kitzoom. Den var kass även på film så det blev fasta gluggar och telezoom. Mycket naturfoto fortfarande. På fest märkte jag att jag behövde studsa blixten så det blev en sådan. Sedan blev det Minolta till 2001 då jag körde med Nikon. Växten av internethandel gjorde att jag kunde köpa och sälja olika system så jag har provat själv alla utom Pentax av DSLR, men det har sonen nu då jag köpte till honom.
 

Bofoto2

Aktiv medlem
Vad kameran hette minns jag inte, filmformatet vet jag heller inte,
kanske nåt liknande Minox formatet, liten var den dock.
Kamerans kvalitet var inte strålande, antagligen sämre än Holga.
Skulle gissa att jag var 5 år och alltså runt 1960.
Jag var ute på tomten, plåtade och var lycklig.
Det blev säkert 3 rullar innan kameran gick sönder....
Åren gick och det blev en del lån på fester å resor av pappas kamera.
En Yashica halvformatare, alltså halva småbildsformatet med så
kallad rapid kassetter. Kort sagt bara Svensson bilder.
Det blev en tågluffning ca -75 med Yashican, blev missnöjd.
Blev sen med en Pentax ME.
Och på den vägen är det (nu en K3).
 

Gunnar D

Aktiv medlem
Önskade mig en kamera istället för moped inför 15-årsdagen.
Det sammanföll med konfirmationsläger och lite annat så det passade bra.
Fick en sprillans Yashica TLElectro med 50mm och önskegluggen på den tiden en Tokina 400mm samt en sats mellanringar.
M42-gänga så klart.
Villkoret var att gå en fotokurs.
Sedan lärde jag mig slabba i mörkrummet och fick tillgång till ett litet labb.
Så det blev mycket S/V. alla neg finns kvar.
Sökte och blev erbjuden jobb hos polisen som fotoassistent mm efter grundskolan men valde en annan inriktning.
Nu är det en svacka med endast lite husbehovsfotande.
 
ANNONS