Hur mycket ska man visa?
Jag har funderat på en sak. Hur mycket av sig själv och sin familj bör man egentligen lämna ut i cyberspejs och i en blogg? Visst, jag har Facebook och där läggs nya bilder på junior och frugan upp i en hiskelig takt. Men bara för vänners beskådan. Här i bloggen är det annorlunda – den är öppen för alla.
Nej, jag har inget att dölja men det som en gång lagts upp på nätet finns där för evigt känns det som.
Jag brukar följa den fantastiske bröllopsfotografen Jonas Petersons blogg, www.jonaspeterson.com, och han är ganska frikostig. Titt som tätt dyker hans fru och barn upp på bild. Men vad skulle jag tycka idag om min farsa lagt ut bilder på mig 1975 som idag snurrar runt i cyberrymden? Inte så kul tror jag. Vilken tur då att knappt ens faxen var uppfunnen på det brunbeiga och lätt utsvängda sjuttiotalet.
Hur resonerar du när du bildbloggar? Jag vill veta.
Här kommer en bild på junior i alla fall. Fast han gömmer ansiktet bakom en trave jord.

Lilleman mumsar kakor. Jordkakor.

Personligen tror jag det finns en överdriven rädsla kring det där med att lägga ut bilder på nätet. Ibland brukar jag ställa frågan: vad är det värsta som kan hända egentligen?
Det är alltså nog ingen större fara så länge man inte lägger ut känsliga bilder. Och var gränsen går för "känsliga bilder" får man fundera ut själv! ;-)
Ett par hekto jord har väl ingen dött av?
;-)
Nej, kanske är jag fundersam i onödan. Det är väl egentligen värre när folk delar med sig av bilder när de är packade på lördagskvällen på Fejjan...
Jo. I framtiden har säkert alla en egen hemsida där de gör reklam för sig själva.
Det går så klart att hacka sig in på Fejjan, så det är lämpligt att vara lite försiktig där också.