Fujifilm X10 - en slags recension
Sådärja. Då var man en kamera rikare. Den mörka och oinspirerande årstiden till trots har jag klämt iväg dryga 1.000 bilder de tre senaste veckorna. Tacka den nyinköpta X10:an för det. Här kommer mina intryck av kameran.

Jag gillar verkligen det geniala sättet att starta upp kameran på, bara till att vrida på zoomringen runt objektivet. Det är också skönt att skippa de sega motorstyrda zoomarna som de flesta kompakterna är bestyckade med. Här är det handkraft som gäller.
Ergonomin är schysst. Möjligen är exponeringskompensationsratten onödigt trög. Och så kunde gummiytan som större delen av kameran är belagd med vara lite mjukare och mer greppvänlig, tänk systemkamera.

På plussidan hamnar också att kameran har en hel massa inställningsmöjlighet. Bland annat en programmerbar knapp. Via ett vred på framsidan går det snabbt att ändra mellan AF-S och AF-C. Och så älskar jag seriebildstagningen som har en maxhastighet av 7 bilder/sekund. Synd bara att man måste gå in i menyn och ställa in till enbildstagning då slutartider längre än 1/4-dels sekund ska användas. Inte heller går det att använda blixten när seriebildstagningen är aktiverad.

Seriebildstagningen är rapp och en användbar funktion.
Sensorn är av CMOS-typ och ovanligt stor för att sitta i en kompakt. Det är så klart av godo när ljus ska samlas in och omvandlas till en bildfil. Högisoegenskaperna är snäppet bättre än i den Canon S90 jag har jämfört med. Det som gör X10:an till en bättre lågljuskamera än de flesta kompakter är dessa ljusstarka optik, 28-112 mm och ljusstyrka 2.0-2.8.

Ett elegant trick som Fujis egenutvecklade EXR-sensor har i skjortärmen är ett utökat dynamiskt omfång. Det går alltså att ställa in kameran för att bättre klara högdagrar som annars kan bli utfrätta. Priset är att upplösningen sjunker från 12 till 6 megapixlar. Men det är det värt tycker jag.
Det går att få ut ett större dynamiskt omfång även ur 12-megapixelfilerna men då till priset av att iso höjs.

Det utökade dynamiskt omfånget ger fina bildfiler trots den "lilla" sensorn.
Kameran kan även filma i full HD. Och göra panoraman. Dessutom finns en effekt som skapar ett kortare skärpedjup (en krämigare bokeh) genom att snabbt ta två bilder efter varandra med olika fokuspunkter. Det funkar sådär. Ofta blir konturerna luddiga. Det finns också en effekt som tar flera bilder och sedan "räknar" fram den minst brusiga bilden. Funkar endast om kameran hålls helt stilla!
Närgränsen är fantastisk, en centimeter. Det öppnar för häftiga macrobilder.

Motljusegenskaperna är sådär. Kontrasten sänks och och "flares" uppstår lätt.
Vad har vi då på minussidan. En hel del, tyvärr. Autofokusen är rapp (för att sitta på en kompaktkamera) men den missar ganska ofta. Och det värsta är att den indikerar att skärpa sitter utan att den gör det.
Autofokusen när det ska filmas i svagt ljus är "hoppig". Den letar fokus och det tar tid. Jag skulle önska att man kunde filma med manuell fokus inkopplad. LCD:n är normalgod och har en upplösning på 460.000 punkter. Ett inbyggt ND-filter hade varit toppen. Kortaste slutartiden i A och S-läget är 1/1000-del, det räcker inte till för att köra till exempel bländare 2.8 i solig dag med ISO 100.

ISO 3200. Högisoegenskaperna är bra men ibland missar autofokusen.
X10:an har en optisk sökare. Det är bra. Men tyvärr visar den bara 85 procent av bilden som tas. Dessutom saknas all information. Om man använder den mittersta fokuspunkten funkar det hyggligt, men kanske kunde ett svagt kors finnas i mitten av sökaren så att man vet var fokus hamnar. I kombination med en lite lurig autofokus har det blivit så att jag använt den optiska sökaren minimalt.
Batteriet är litet och räcker till 200-400 bilder beroende på hur mycket skärmen används. Det är lite för klent. Man sparar en hel del kräm om skärmen stängs av. Men om man vill använda följande autofokus, AF-C, slås lcd:en automatiskt på. Dumt. Det är dessutom onödigt omständligt att behöva "toggla" genom en meny för att slå av och på skärmen. Här hade det passat perfekt om RAW-knappen på baksidan hade gått att programmera för att utföra just detta med ett enda handgrepp.
Än så länge stöds inte RAW-hantering i Lightroom eller Photoshop. Men det är så klart inget Fuji kan klandras för. Något som en del användare haft problem med är blooming. Det vill säga att extremt ljusa partier i en bild fräts ut på ett onaturligt sätt. Jag har sett det i ett par kvällsbilder där gatlyktor sett lite tokiga ut. Det sägs att Fuji håller på med en firmwareuppdatering som ska minska det här problemet.

ISO 2000. Tack vare ljusstark optik går det att få ett kort skärpedjup.
Bildstabiliseringen sitter i optiken. Mitt intryck är att den inte fungerar lika bra som i S90:an. Till viss del kompenseras detta av det större ljusinsläppet. Menyerna är hyggliga. Inte i klass med de bästa dock. Och manualen är rent ut sagt kass. Många saker förklaras bristfälligt.
Vid ett par tillfällen har det tagit 20-30 sekunder innan kameran har startat upp. Genom idogt forumläsande på Dpreview.com kom jag underfund med att det berodde på att jag tankat över minneskortet ett par gånger och sedan monterat in det i kameran igen. Då reagerar kameran så här. Lösningen är att formatera om kortet i kameran. En typisk formwarebugg.
Kommer jag då behålla kameran trots all svidande kritik? Japp. Den är skön att fota med och ruskigt snygg. Och bildfilerna är fina. Flera av problemen ovan kan lösas med firmwareuppdateringar. Jag hoppas och tror att Fuji lyssnar på sin kunder och rättar till de onödiga tokigheterna som drar ner en annars mysig och högpresternade liten kamera.
Har du också en X10:a? Håller du med mig? Kommentera gärna nedan!

Det är en kamera som är lätt att bli kär i. Särskilt om man bara kikar på den på bild eller läser de smaskiga specifikationerna. Kameran har dock sina egenheter. Kan man leva med dem ger kameran mycket kärlek tillbaka.
Känner så väl igen mig i det där med fokusen när jag tänker på hur min X100 betedde sig. Jag vet inte hur många bilder jag missade för att skärpan hamnade flera meter fel. Samma sak när jag filmade. Skärpan pumpade fram och tillbaka och så lät fokusmotorn ganska högt också. Min LX5 är som en dröm i jämförelse.
Jag försökte använda AF när jag gatufotade vilket var som ett lotteri. Därmed försvann en stor del av digitalkamerans vinst och jag kände att jag lika gärna kunde fortsätta fota analogt.
Men som sagt. Snygg som attan, bra glugg, fina bildfiler och ett skönt klassiskt upplägg.
P.S. Snygga bilder!
Tack.
Ja, Fuji är ju så himla rätt ute med både X100 och X10. Men så faller de lite på målsnöret. Det känns lite som att de har ett gäng skitsmarta ingenjörer men att de inte riktigt tagit tillräckligt stor hänsyn till åsikter från en fotografs synvinkel. Kanske har de också släppt den lite för tidigt. Första firmwareuppdateringen kom faktiskt innan den ens fanns i butik.
Nåväl. De är på rätt spår. Nästa generation kan bli riktigt bra.
Fler bilder från X10:an kommer inom en snar framtid här i bloggen!
Varsågod. Hoppas den kommer till nytta för de som står i valet och kvalet.
Vad kul att du tycker så.
Ja, det är nog sällan en recensent hinner leva med en produkt i närmare en månad och använda den i det närmaste dagligdags innan en text ska skrivas.
Men för den sakens skull är det inte säkert att du eller någon annan håller med mig i allt. Vi är ju alla olika och använder våra kameror på olika vis.
Pixelkollande kan vara kul men det finns så många flera faktorer som avgör hur en kamera är att hantera och jobba med.
Jag kan leva med "felen" X10:an har men Fuji borde verkligen finslipa sina produkter ytterligare ett varv innan de når försäljningsleden.
Jag var sugen på en X100 i somras men insåg sedan att det nog mest var inbillning. :)
Nu är jag inne på att köpa en begagnad mellanformatare av något slag, men det är en djungel för en mellanformats-lekman som jag. Det går nog över det med så småningom. :)
Jag är hyggligt nöjd. Och ja, inspirationen har delvis kommit tillbaka. Nu väntar vi bara på ljuset.
En polare har skaffat en gammal Rolleiflex med fast glugg från mitten av 50-talet. Han gav 800 spänn för den så det är inte en särskilt stor investering. Lyxigheter som ljusmätare och dylikt fick han dock avstå från. Sedan köper han utgången färgfilm eller vaskar själv fram svartvita rutor.
Har också funderat på att smaka på det analoga igen men jag inser att tiden inte finns och inte platsen för varken scanner eller mörkrum heller. Så jag håller mig till ettor och nollor.
Fler bilder från X10:an kommer dyka upp här framöver.
Fånk you.
En trevlig bekanskap som hade kunnat bli ännu bättre om Fuji lyssnat lite bättre på användarna.