Sony RX100 - en slags recension

Jahapp. Då var man med ny kamera. Igen. Men den här gången blir det för ett bra tag framöver. Visst gillade jag Fuji X10:an men den hade en del egenheter för sig som inte riktigt föll på mig på läppen, se min tidigare recension:

http://www.fotosidan.se/blogs/bjornsbetraktelser/fujifilm-x10-en-slags-recension.htm

Dessutom går det inte komma ifrån att X10:an är allt för stor för att få ner i fickan och för att kvala in som en "ha-med-sig-alltid-kamera". Fram tills nu har min trotjänare Canon S90 fungerat för detta ändamål. Men den är till åren kommen, har en lite seg autofokus, långsam seriebildstagning i RAW och filmar inte i HD. Allt det där gör nyinköpta Sony RX100 med bravur. Och en hel del mer faktiskt.

RX100:an är bestyckad med en till ytan fyra gånger så stor sensor som S90:an. Den är dessutom ett par år nyare vilket gör gott för dynamiskt omfång och högisoegenskaperna. I runda slängar skulle jag säga att det är två stegs skillnad om man samplar ner RX100:ans filer från 20 megapixel till de 10 som S90:an har.

Autofokusen är rapp och har en duktig "ansiktsigenkänningsfunktion". Kan vara användbart ibland. Ljusmätaren ser till att kameran exponerar väl, kanske lite under emellanåt, men det justeras enkelt via tumratten. Precis som på Canonkameran hittar vi ett snurrhjul runt optiken, men på Sonyn är det steglöst och saknar alltså klicklägen. Men det kan en massa parametrar ställas in som till exempel iso, bländare, tid, manuell fokus. Jag har dock valt att lägga exponeringskompensationen här.

Och så några ord om filmegenskaperna. De är riktigt fina. Kameran klarar 50 bildrutor per sekund i full HD och komprimerar dem i AVCHD-format. I full upplösning blir filmfilerna i runda slängar 3 megabyte per sekund. En jpeg i högsta upplösning landar på cirka 8 megabyte och en RAW-fil runt 20 megabyte.

Menyerna och displayen är bra. Känslan i reglagen också. Men eftersom kameran är så pass slimmad är ergonomin inte optimal. Jag kommer troligen att köpa ett grepp när det blir tillgängligt.

http://www.kleptography.com

Batteritiden är bättre än på X10:an och ungefär i paritet med S90:an. Tog drygt 500 bilder på första laddningen. Blixten har krånglat på mitt exemplar men när jag väl fick den att fyra av exponerade den helt okej. Kameran kommer gå i retur för en utbytesenhet.

HDR och diverse bildeffekter finns att tillgå. Möjligen kommer jag använda just HDR emellanåt. Annars gör jag hellre allt i efterbehandlingen. Än så länge stöds inte RX100:ans RAW-filer i Lightroom, men det lär inte ta så lång tid innan Adobe fixar till det. Jpeg-filerna saknar lite av det stuns i färgerna som Fujikameran hade men det stör inte mig så mycket eftersom jag vanligen kör endast RAW. Både skärpa, kontrast och färgmättnad kan förresten justeras på jpeg-filerna.

Optiken är ljusstark i vidvinkelläget, 1.8, men sjunker snabbt till 4,9 i teleläget på 100 millimeter. Till viss del vägs det här upp av den finfina sensorn som gör att bilder vid ISO 3200 faktiskt känns riktigt fina. Och man kan inte få allt i det här yttepytteformatet. Något jag saknar är dock ND-filter. Det hade varit perfekt med ett två- eller fyrstegs sådant så att största bländaren kan användas vid full dagsljus. Kortaste slutartiden är 1/2000-del och det är inte tillräckligt.

Fler nackdelar? Mja, den kostar en hel del, runt 6.000 kronor. Och batteriet laddas i kameran. Jag hade hellre sett en extern laddare. Som tur är finns sådana att köpa på eBay: http://global.ebay.com/TWO-NP-BX1-battery-AND-ONE-CHARGER-FOR-SONY-DSC-RX100-NP-BX1-NPBX1-NEW-BATTERY/290740052223/item

Kan jag då rekommendera kameran? Ja, absolut. Jag menar att det här är den bästa ultrakompakta kameran på marknaden idag.

Om du har någon fundering så lägg en kommentar här nedanför så ska jag försöka svara. Bildexempel i full storlek från runt om i världen finns på Flickr:

http://www.flickr.com/groups/dsc-rx/pool/with/7534724856/

Samtliga bilder i det här inlägget är tagna med RX100:an och sedan körda i Lightroom.

Fujifilm X10 - en slags recension

Sådärja. Då var man en kamera rikare. Den mörka och oinspirerande årstiden till trots har jag klämt iväg dryga 1.000 bilder de tre senaste veckorna. Tacka den nyinköpta X10:an för det. Här kommer mina intryck av kameran.

Jag gillar verkligen det geniala sättet att starta upp kameran på, bara till att vrida på zoomringen runt objektivet. Det är också skönt att skippa de sega motorstyrda zoomarna som de flesta kompakterna är bestyckade med. Här är det handkraft som gäller.

Ergonomin är schysst. Möjligen är exponeringskompensationsratten onödigt trög. Och så kunde gummiytan som större delen av kameran är belagd med vara lite mjukare och mer greppvänlig, tänk systemkamera.

På plussidan hamnar också att kameran har en hel massa inställningsmöjlighet. Bland annat en programmerbar knapp. Via ett vred på framsidan går det snabbt att ändra mellan AF-S och AF-C. Och så älskar jag seriebildstagningen som har en maxhastighet av 7 bilder/sekund. Synd bara att man måste gå in i menyn och ställa in till enbildstagning då slutartider längre än 1/4-dels sekund ska användas. Inte heller går det att använda blixten när seriebildstagningen är aktiverad. 

Seriebildstagningen är rapp och en användbar funktion.

Sensorn är av CMOS-typ och ovanligt stor för att sitta i en kompakt. Det är så klart av godo när ljus ska samlas in och omvandlas till en bildfil. Högisoegenskaperna är snäppet bättre än i den Canon S90 jag har jämfört med. Det som gör X10:an till en bättre lågljuskamera än de flesta kompakter är dessa ljusstarka optik, 28-112 mm och ljusstyrka 2.0-2.8.

Ett elegant trick som Fujis egenutvecklade EXR-sensor har i skjortärmen är ett utökat dynamiskt omfång. Det går alltså att ställa in kameran för att bättre klara högdagrar som annars kan bli utfrätta. Priset är att upplösningen sjunker från 12 till 6 megapixlar. Men det är det värt tycker jag.

Det går att få ut ett större dynamiskt omfång även ur 12-megapixelfilerna men då till priset av att iso höjs.

Det utökade dynamiskt omfånget ger fina bildfiler trots den "lilla" sensorn.

Kameran kan även filma i full HD. Och göra panoraman. Dessutom finns en effekt som skapar ett kortare skärpedjup (en krämigare bokeh) genom att snabbt ta två bilder efter varandra med olika fokuspunkter. Det funkar sådär. Ofta blir konturerna luddiga. Det finns också en effekt som tar flera bilder och sedan "räknar" fram den minst brusiga bilden. Funkar endast om kameran hålls helt stilla!

Närgränsen är fantastisk, en centimeter. Det öppnar för häftiga macrobilder.

Motljusegenskaperna är sådär. Kontrasten sänks och och "flares" uppstår lätt.

Vad har vi då på minussidan. En hel del, tyvärr. Autofokusen är rapp (för att sitta på en kompaktkamera) men den missar ganska ofta. Och det värsta är att den indikerar att skärpa sitter utan att den gör det.

Autofokusen när det ska filmas i svagt ljus är "hoppig". Den letar fokus och det tar tid. Jag skulle önska att man kunde filma med manuell fokus inkopplad. LCD:n är normalgod och har en upplösning på 460.000 punkter. Ett inbyggt ND-filter hade varit toppen. Kortaste slutartiden i A och S-läget är 1/1000-del, det räcker inte till för att köra till exempel bländare 2.8 i solig dag med ISO 100.

ISO 3200. Högisoegenskaperna är bra men ibland missar autofokusen.

X10:an har en optisk sökare. Det är bra. Men tyvärr visar den bara 85 procent av bilden som tas. Dessutom saknas all information. Om man använder den mittersta fokuspunkten funkar det hyggligt, men kanske kunde ett svagt kors finnas i mitten av sökaren så att man vet var fokus hamnar. I kombination med en lite lurig autofokus har det blivit så att jag använt den optiska sökaren minimalt.

Batteriet är litet och räcker till 200-400 bilder beroende på hur mycket skärmen används. Det är lite för klent. Man sparar en hel del kräm om skärmen stängs av. Men om man vill använda följande autofokus, AF-C, slås lcd:en automatiskt på. Dumt. Det är dessutom onödigt omständligt att behöva "toggla" genom en meny för att slå av och på skärmen. Här hade det passat perfekt om RAW-knappen på baksidan hade gått att programmera för att utföra just detta med ett enda handgrepp.

Än så länge stöds inte RAW-hantering i Lightroom eller Photoshop. Men det är så klart inget Fuji kan klandras för. Något som en del användare haft problem med är blooming. Det vill säga att extremt ljusa partier i en bild fräts ut på ett onaturligt sätt. Jag har sett det i ett par kvällsbilder där gatlyktor sett lite tokiga ut. Det sägs att Fuji håller på med en firmwareuppdatering som ska minska det här problemet.

ISO 2000. Tack vare ljusstark optik går det att få ett kort skärpedjup.

Bildstabiliseringen sitter i optiken. Mitt intryck är att den inte fungerar lika bra som i S90:an. Till viss del kompenseras detta av det större ljusinsläppet. Menyerna är hyggliga. Inte i klass med de bästa dock. Och manualen är rent ut sagt kass. Många saker förklaras bristfälligt.

Vid ett par tillfällen har det tagit 20-30 sekunder innan kameran har startat upp. Genom idogt forumläsande på Dpreview.com kom jag underfund med att det berodde på att jag tankat över minneskortet ett par gånger och sedan monterat in det i kameran igen. Då reagerar kameran så här. Lösningen är att formatera om kortet i kameran. En typisk formwarebugg.

Kommer jag då behålla kameran trots all svidande kritik? Japp. Den är skön att fota med och ruskigt snygg. Och bildfilerna är fina. Flera av problemen ovan kan lösas med firmwareuppdateringar. Jag hoppas och tror att Fuji lyssnar på sin kunder och rättar till de onödiga tokigheterna som drar ner en annars mysig och högpresternade liten kamera.

Har du också en X10:a? Håller du med mig? Kommentera gärna nedan!