Cruising i Blekinge, del 2

Här kommer del två – mer jänkebil, fler skinnvästar och flames. Samt mer folkfest.

Cruising i Blekinge, del 1

Varje år samlas en hel hoper jänkebilar och deras förare i Kallinge, Blekinge, för att cabba ner, kavla upp, kamma bak och korka upp. En del kallar det för folkfest, andra fylleslag. Hur som helst är det väldigt tacksamt att fotografera. Åtminstone om man gillar bilar. Och människor. För jänkebilsägarna gillar att posera. Det är liksom lite därför de samlas – för att få visa upp sig. Och i viss mån sina bilar.

Jag packade därför ner två kameror och styrde kosan mot parkeringsplatsen vid ishallen i Kallinge, där de skulle träffas innan avfärd in mot Ronneby city. Regnet hängde i luften, ljuset var mjukt och behagligt. Skruvade på mitt nya Sigma 135 1.8 på det ena huset och en fast 35:a på det andra. Sedan var det bara att börja jakten på detaljer, sköna människor och USA-flaggor.

Tanken var från början att även hänga på kortegen in till stan och köra lite blixtfoto där. Men eftersom regnet drog in blev det inget med det. Kanske nästa år. Nåväl, här är del 1 av 2.

Kommentera gärna.

Folkrace den förste maj

Det var 30 år sedan sist. Men inget har förändrats. Åtminstone var det så det kändes när jag besökte ett folkracelopp häromdagen. Samma buckliga bilar, samma grillkorv och samma sköna, familjära stämningen runt banan och i depån.

Jag hade med mig familjen och en liten pocketkamera, så det blev mest ett par snabba snapshots. Spana in dem nedan.

Norröver, del 2

Varför vänta - lika bra att skicka upp del 2. Här rör vi oss norröver, för att till slut nå målet - Nordkap.

Till vägens ände. Och vidare.

Berg och båt.

Fisk på olika vis.

Skutan.

Besök på den lokala puben.

En hel armada.

Spegling vid Riksgränsen.

Konkurrens i norr.

Narvik.

På tur.

Tromsö.

Tomten bor i skogen. Vid en fjord. I Norge.

Fjorden.

Hammerfest - världens nordligaste stad.

På väg.

Spanjor medelst medpassagerare i någon slags packtub.

På klippan.

Framme. Sikten var sådär. Bara 220 mil hem igen.

Norröver, del 1

Varför åker söderöver, till värmen, när man kan åka norrut, till kylan, regnet, dimman och den karga naturen? Ja, för en del är det nog främmande att välja bort solen för det lite mer oberäkneliga vädret som härjar uppe i norr. Men belöningen för den som vågar är stor. Landskapet är utsökt vackert, luften liksom lite klarare och färgerna djupare på något vis. Och man slipper trängas.

Tidigare i sommar gick turen till Lofoten och sedan vidare upp till Nordkap. De riktigt tuffa cyklar sträckan. Och de bekväma tar husbilen. Vi gjorde något mitt emellan och tog motorcyklarna. Vi slapp trampa, men belönades med att uppleva dofter och naturens skiftningar på lite närmare håll än för den som är instängd i en plåtlåda.

Eftersom det här är en fotoblogg tänker jag hålla nere texten och istället bjuda på en bildkavalkad i två delar. Här kommer den första.

Björkar.

Åkdon.

Lofoten.

Å.

Torkade torskhuvuden. En stor exportvara till Nigeria, där de utgör basen i en kryddig gryta.

På södra Lofoten dyker dylika vyer upp bakom i princip varje kurva. Många fotostopp blir det ...

Den som löser en biljett i Sund får se en äkta smed som hamrar och bankar fram skarvar i metall.

Smeden himself.

Skoterturister. Törs man gissa på att de kommer från Italien?

Höga berg och en och annan fiskebåt. En vanlig vy på Lofoten.

Kritvit sandstrand i Ramberg.

Stort berg, liten motorcykel.

Resten av bilderna tar vi i del 2, som dyker upp på en dataskärm nära dig inom en inte all för avlägsen framtid.