Ubåt på torra land!

Ni som följer min blogg vet att jag för ungefär ett år sedan fick möjligheten att kika in i ubåten Neptun på Kockumsvarvet här i Karlskrona. Då var man i full färd med att strippa henne på alla miljöfarliga delar innan hon skulle bogseras till Stumholmen för att sedan lyftas upp på fast mark. Marinmuseum hade nämligen fått Neptun till skänks av Marinen och nu var planen att lägga henne under tak och bygga upp en utställning runt omkring och inuti hennes buk. Men riktigt där är vi inte ännu.

Marinmuseum. Och två mammor på vift.

Nåväl, Marinmuseum bjöd in till presskonferens så jag tog min kamera över axeln och promenerade ner till byggarbetsplatsen där plåtslagarna bockade rostfritt för fulla muggar. Nästan hela ubåtshallen ska nämligen kläs med en mattborstad stålplåt. 13 ton har det visst gått åt, men så ska det också hålla för evigt. Typ.

Hård plåtslagare filmas av SVT.

Hård plåtslagare plåtas av lokalpressen.

Ett glatt pressuppbåd.

Vi bjöds på guidad tur både utanför och inuti den stora hallen som beräknas vara klar med utställning och allt på nationaldagen, den sjätte juni för er som inte har koll, 2014. Det var fascinerande att se den glänsande plåten rullas ut och bockas till av de stenhårda plåtslagarna med motivlackade krukor på sina huvuden. Men ännu häftigare var det att kliva in i hallen - vilken bjässe hon är, Neptun. 50 meter lång och nästan 1.000 ton tung. Tyngden krävde förresten att över 270 betongpelare slogs ned i marken för att fördela trycket.

Japp, periskopet sticker upp genom taket!

För tillfället pågår jobbet för fullt med att iordningställa själva hallen och senare i vinter kommer utställningen att ta form. I dagsläget är Marinmuseum ganska förtegna om exakt hur den kommer att se ut men kommunikatören Joakim Johansson utlovar "en upplevelse för alla sinnen". Vi snackar, ljud, ljus och lukt. Det sistnämnda kommer att bli extra intressant - hur luktar det egentligen ombord på en ubåt? Kanske får vi också svar på frågan om alla ubåtskaptener verkligen är skäggiga och om det låter "ping" jämnt och ständigt i u-läge?

Sladdat.

Bredvid Neptun i den gigantiska hallen står den i jämförelse pyttiga Hajen 1. Marinens första ubåt som togs i drift så tidigt som 1904. Henne kommer man dock inte att kunna gå in i.

Hajen 1 och Neptun.

Kanske återkommer jag med ytterligare ett inlägg i samband med invigningen. Om jag blir inbjuden det vill säga.

Fest i byn

Varje håla med självaktning måste ha en egen stadsfest. Självklart också Blekinges residensstad Karlskrona. I år gick den under namnet Karlskrona Skärgårdsfest och bjöd bland annat på våghalsiga skateboardåkare, en rockande Stefan Sundström och Axels Tivoli (de är väl precis på alla stadsfester i hela Sverige?). Och som den goda medborgare jag är tog jag min kamera och åkte in till stan för en fototur genom stadskärnan. Nedan finner du en knippe bilder från festiviteterna.

Förväntningar.

Tur över stan.

Bryggseglare.

Slänggungan.

Slänggungan, del II.

- Vi har åkt från Boden bara för att komma hit!

Hoglands Park.

Stefan Sundström.

Stefan Sundström + möhippebrud + sur vakt.

På caféet.

Stadsfest.

Skejtare.

Marinan.

I biljettbåset.

På festival

Ett exotiskt inslag på Karlshamns gator.

Trummorna dundrar, visselpipor tjuter och flaggor vajar - mitt i gatan tågar ett färgglatt sambatåg. Eller tågar och tågar, snarare dansar och svajar fram. Höfter knycks och armar far i luften till rytmen av musiken. Bredvid står Svenssons, Anderssons och Johanssons och filmar med sina mobilkameror. Och så jag, bestyckad med en Nikon D700 och en SB-800-blixt.

Östersjöfestivalen hålls varje år i juli i Karlshamn och bjuder på det som alla stadsfestivaler gör; knallar som säljer plastaskit, exotiska älgkebaberior, spunnet socker som numera är lila och inte vitt, ölstinna coverband som skrålar ut gamla Creedence-dängor samt Axels tivoli. Men också en parad som brukar innehålla ett par olika sambagrupper. De är tacksamma att fotografera med sina färgglada utstyrslar, glada miner och vickande höfter. Men i år kändes det svårare att fotografera än för två år sedan då jag sist besökte evenemanget.

Färgglatt.

Kanske beror det på att jag höjt min egen ribba för vad jag tycker är en juste bild. Eller på att jag den senaste tiden fokuserat på porträttfotografering och kommit ifrån reportageplåtandet. Eller så var det värmen. Jag vet faktiskt inte riktigt.

Jobbade till en början med långzoomen Nikon 28-300 3.5-5.6 men märkte att jag blev splittrad, det är helt enkelt för jobbigt att hålla span på vad som kan bli en smaskig telebild samtidigt som ögonen letar efter ett lämpligt vidvinkelutsnitt. Det blir varken hackat eller malet. Så jag skruvade på 24-70 2.8 och genast blev det enklare. Jobbade också lite med en fast 50:ia men upplevde att autofokusen inte riktigt hängde med (sköt den vidöppen). Så då åkte 70-200 2.8 på. Ja, det var ett himla bytande helt enkelt.

Experimenterade med långa slutartider och blixt för att få lite mer rörelse i bilderna men det var lite trögt eftersom ljuset fortfarande var ganska starkt och blixten fick jobba hårt. Nåväl här kommer några bilder från kvällen.

Folkdansuppvisning inledde kvällen.

Dunka-dunka.

Åskådare fanns överallt.

Slagverk.

I vimlet.

Fönstertittare.

Låg vinkel.

Fler fönstertittare.

Sambaglädje!

På torget.

Svajande höfter (och skinkor).

Pojken.

Baltic Song Contest.

Uttråkad.

Midnattsloppet.

Hjulet.

Tiltad tillvaro

Jag har under en längre tid haft ögonen på Jonas Peterson och Bobby Earls fotobloggar - båda framstående bröllopsfotografer, mästerliga på att fånga känslor och uttryck. De finns en look i många av deras bilder som jag gillar skarpt, ett kort skärpedjup, ibland endast i delar av bilden. Efter lite efterforskande kom jag fram till att båda använder sig av så kallad tilt/shift-optik, så när skatteåterbäringen kom lagom till midsommar åkte plånboken fram och ett Nikon PC-E 45 2.8 införskaffades.

För er som inte vet vad ett tilt/shift-objektiv är kan det lite enkelt förklaras som att optiken är ledad och kan vinklas åt olika håll. Tanken från början var att arkitekturfotografer skulle få till mer naturliga bilder utan perspektivfel (hus som ser ut att luta fast de inte gör det). Men på senare tid har den här sortens optik nyttjats bland annat för att skapa miniatyreffekter på landskap och numera har allt fler porträttfotografer börjat använda sig av just tilteffekten som ger ett smalt band av skärpa över bilden och lägger resten i vacker oskärpa.

Miniatyreffekt - Karlskrona.

Att använda den här typen av optik kräver en hel del tillvänjning, för det första är det manuell skärpeinställning som gäller. Och så kan man glömma ljusmätning så snart optiken tiltas. Det här kräver att fotografen tar kommandot och har koll på läget. Det gör dessutom optiken långsammare att jobba med än till exempel en vanlig fast glugg - på både gott och ont. Och så funkar det inte på alla motiv.

Båten Axel tuffar långsamt fram längs Nättrabyån.

Gluggen har åkt med på en hel del fotopromenader och här nedanför finns en del av bildresultaten. Gillar ni looken? Finns det fler därute som plåtar men den här typen av optik? Har ni några tips? Kommentera gärna!

Länk till Jonas Peterson: http://jonaspeterson.com/

Länk till Bobby Earl: http://bobbyearle.com/

Sommarkväll.

Småbåtar.

Röda bilen.

Spanarn.

Kingen.

I skogen.

En dag på vischan

Landsbygden håller på att dö. Så sägs det i alla fall. Men i Björkeryd, ett par mil utanför Karlskrona, håller man hårt på traditionerna och två driftiga bröder har byggt upp en gammal hantverksby. Här kan man kika på töffande tändekulemotorer, en riktig snickarverkstad och om man har tur, en rykande och osande kolmila.

Jag och familjen avlade en visit här om veckan. Här nedan följer ett minireportage - var det kanske bättre förr?

Bolinder-Munktell.

Trabbi.

Den stolte ägaren.

Sågarn.

En svensk indian. Med yxa.

Sällskapsresan.

Betongkonstnären.

Scouten - nästan alltid redo.

Trumslagarn.

Moderna familjen.

Bifarbrorn.