En dag på crossbanan

Flaggvakten.

Jisses vad skönt det är att rikta kameran mot något annat någon gång emellanåt. Efter att ha varit pappaledig i snart ett halvår och tagit alldeles för många bilder på söta barn i motljus var det oerhört befriande att ta en tur till den lokala crossbanan och sätta fokus på de våghalsiga hojchaufförerna. 

Redan när jag närmade mig banan hörde jag ljudet av hårdtrimmade fyr- och tvåtaktare. Det skulle göras upp vem som är snabbast i Sverige i Juniorklasserna. Det här innebar att banan var knökad med motiverade, snabba och framförallt duktiga förare. Perfekt för att få till lite sköna actionbilder således. Vädret var halvklart så kameran sattes på bländarstyrt och så full bländaröppning. På en axeln en D700 med 24-70 2,8 och en blixt monterad och på den andra en D700 med 70-200 2,8 samt en 1,7-gångers telekonverter. Utrustningen fungerade bra men en 200-400-glugg eller en fast 300 hade så klart suttit som en smäck. För det är snyggt att trycka ihop motiven som kommer gasande ut ur en kurva med ett rejält tele.

Jag valde att arbete i formen av ett reportage och tog därför bilder även på det som hände runtomkring banan. Tyvärr hade jag bara 1,5 timmar till förfogande innan det var dags att återgå till jobbet som heltidsfarsa men jag hann få några bilder på korvgrillare, flaggvakter och kepsförsedd publik i alla fall.

Så styr gärna kameran mot något du inte brukar plåta - det är stimulerande, och dessutom riktigt lärorikt!

För högtryck.

Familjeangelägenhet.

Stöddiga vakter.

Kurvsmiskare.

Modern publik.

Största möjliga tyssstnad.

Fruset ögonblick.

Mattanterna.

Slangar.

Publikhav.

Dubbelaction!

Flygaren.

Flygaren II.

Här vaktar jag.

Ryggtavla.

När kungen kom till byn

Nä, jag är ingen fullblodsrojalist men när statschefen besökte hemstaden och jag råkade ha ett ärende i city vid samma tid så åkte kameran med. Stortorget i Karlskrona var fullsmetat med folk, mest äldre och så en del flaggviftande barn på sin pappas axlar. Jag hade beväpnat mig med allroundgluggen 28-300 på min D700 så att jag kunde få till både översikts- och närbilder. Resultatet av en halvtimma i snålblåsten ser du nedan.

Ankomst med Super Puma.

Väntan.

Cadillac.

Vinken.

Publiken.

Säpo.

Mot talarstolen.

Pompa & ståt.

Ryssland, del IV

Jaha. Då var det dags att åka hem. Eller till Norge. Från Murmansk är det inte mer är just över 20 mil till Kirkenes. Vägen dit går genom kal ödemark, kantad av minnesmärken från andra världskriget. Och en hammaren och skäran-staty.

Vinden är kall och omsluter oss med sin ogästvänliga famn. Det blir till att krypa ihop bakom kåpglaset och tänka på vajande palmer eller möjligen ett hett bad. Till vänster dyker plötsligt något som ser ut som en förvuxen golfboll upp. Nä, det går bara inte att köra vidare. Måste svänga av och kolla vad det är.

Total urblåst och öde. Men spännande ändå. Vad sjutton gjorde man häruppe? Forskade på något. Eller bedrev mystisk spaning på norrmännen? En gammal sko, rostig stålvajer och ett par däck vittnar om att flytten måste ha gott undan. Eller kanske är det bara en rysk sed att lämna lite skrot efter sig.

Nåväl, kameran går varm. Men efter en kvart måste vi dra vidare. Bort från golfbollen, mot pizzor som kostar en halv dagslön.

Sista stoppet på den ryska sidan blir Nickel. Ja, vad man sysslar med här hörs nästan på namnet. Det är en gruvstad. En smutsig sådan. Röken syns från flera kilometer och det luktar industri. Det blir en snabb tur genom stan och sedan full rulle mot gränsen.

Tullarna är inte allt för nitiska och efter en halvtimma är vi i Norge. Ryssresan är över. Åtminstone för denna gång. 

Blåsigt i Murmansk.

Mystisk plats. Vad gjorde man egentligen här?

Urblåst och övergivet vid den stora golfbollen.

Trafiksäkerhetsarbete ruski style.

Staden Nickel. Här var vi inte längre än nödvändigt.

Ryssland, del III

Lördag. Hojträff. Lädervästar, avgaser och skratt.

Arctic Riders är enligt egen utsago världens nordligaste hojträff och samlar varje år ett 300-tal ekipage. Mest ryssar men också en betydande del norrmän och finländare. Det är ju faktiskt bara 20 mil till den norska gränsen. En fis i rymden jämfört med oss som hade kört en sisådär 200 mil från Karlskrona.

Den obligatoriska kortegen leddes av den lokala poliskåren i hostande Lada-bilar. Turen gick upp till betongstatyn Alyosha och sedan ner till hamnen för en rundtur på den pensionerade atomdrivna isbrytaren Lenin.

Det var en häftig upplevelse att få kika in på detta mäktiga skepp som togs i bruk 1959 och ur drift 1989. Vi fick reda på att Ryssland är det enda landet som kör med atomdrivna isbrytare. Och att Nixon varit ombord.

Kvällen bjöd på rock ´n´roll. Och vodka. Vi avstod eftersom vi skulle vidare dagen efter. I ena ändan av området drog en dragkamp igång. Och i andra en korvätartävling enbart för kvinnor. En bit bort hördes en ylande radfyra. Nä, en hojträff är en hojträff oavsett var den hålls.

Sista delen följer inom kort.

Kortegdags.

Glada ryssar.

Rysslands första atomdrivna isbrytare är numera ett flytande museum. 

Rökpaus.

Mätare för ångtryck. Tror jag.

Bild på sidvagnsekipage.

Korvätartävling. Tjejen i mitten vann en t-shirt, dessutom fick hon behålla de korvar som blev över.

De ryska korvarna ser onekligen mer mättande ut än våra.

En glad finländare med motormössa.

Starkvaror förekom i ymniga mängder bland tälten.

Japp, gitarrspelande män finns även i Ryssland. Men det var varken Ledin eller Lundell på menyn.

Ryssland, del II

Efter en frukost bestående av två ihopstekta ägg kryddade med dill och varsin macka med centimetertjocka ost- och skinkbitar var vi redo att ta oss an de 20 milen upp till Murmansk. Motorväg. Fast på sina håll pepprad med halvmeter stora hål. Men den gick genom ett kargt och bitvis vackert avskalat landskap. Efter ett tankstopp nådde vi så skylten vi väntat på. Vi var framme i Murmansk.

Största sevärdheten stan bjuder på är den närmare 40 meter höga betongstatyn  Alyosha föreställande en soldat från andra världskriget. Så dit åkte vi upp för att knäppa några bilder. Någon kilometer bort finns ett minnesmärke för de 118 sjömän som förliste då en explosion inträffade på atomubåten Kursk år 2000.

Vi slår en lov runt staden och hamnar på en biltillbehörsmarknad som huserar i en räcka containrar. En tur ner till hamnen och vi får se ett rostigt skrov sticka halvvägs upp ur vattnet. Stora kranar flyttar kol, bränslet som ger värme och el här ute.

Vi gör ett försök att ta oss ut till marinbasen som huserar en stor del av den ryska flottan. Men blir snart varse att speciella visum krävs. Så vi landar istället på ett Radisson Sas-hotell tillsammans med en räcka finländare och norrmän. Efter en middag på stan med tillhörande vodkaavsmakning somnar vi gott.

Fler delar följer.

Rallarros växer även i Ryssland.

Murmansk.

Idrottsstadion med stolar i passande färger.

36 meter betong. Snyggt? Njae.

Sopåtervinning? Nä, det är enklare att bara tutta fyr på rubbet.

Hamnen. Inklusive vrak.

Biltillbehörsmarknad - däckavdelningen.

Biltillbehörsmarknad - övrigt.

- Ni är galna. Ska ni bara ha en femma vodka var?