Rockbruden Annie, del 2 - blixtljus

Nej, jag gillar inte blixtljus. Det är inte så att jag tycker att det är fult. Jo, kanske lite. Fast mest för att det gör en plåtning extra "meckig". Det ska riggas med stativ. Fästas ljusformare. Ljusnivåer ska ställas in. Och sedan blåser hela konkarongen ner. Då försvinner liksom det flow som jag eftersträvar när det ska fotograferas människor. Så jag håller mig så långt det går till det naturliga ljuset.

Men ibland behöver bilderna en extra skjuts. Kanske för att de befintliga ljusetinte är så spännande. Eller för att man vill åt en speciell effekt. Så var det med de nedanstående bilderna. Jag ville åt kontraster och sätta en lite tuffare stil. Då är blixtarna bra att ha. Men ljusformare hoppade jag över, så det är en ”naken” SB-800 som har fått agera ljuskälla.

Vad föredrar du, blixtljus, eller det naturliga? 

Svart på Röda Sten

På en timma hinner man en hel del. Till exempel fota en modell i två klädombyten. Och det var precis vad jag och Kristin gjorde under de 60 minuter som kameran fick jobba i området Röda Sten i Göteborg. Ett lite ruffigt område med graffitidränkta väggar och maffiga betongpelare som bär upp Älvsborgsbron.

Här kommer ett par bilder.

Kristin, klockan halv åtta

Just nu är det kul med modellfoto. Därför blev det en session i Göteborg, mitt på blanka semestern. Jag och Kristin träffades vid Röda Sten i Göteborg och knäppte några bilder i det vackra kvällsljuset.

Gillar fortfarande min tilt-shift-optik som jag tycket tillför en skvätt magi. Trots att jag har hört att det börjar bli "ute" att använda den här tekniken på porträtt. Bild ett och fem är tagen med just en sådan glugg.

Vad säger du - gillar du det smala skärpebandet tilt-shift-glaset ger eller är det bara en trist fluga?

Rockbruden Annie, del 1

Att fotografera är kul. Att plåta människor är ännu roligare. Och har man fria tyglar är det extra skojigt. Häromkvällen föll allt på plats i Olofström. Jag mötte upp Annie för en avslappnad modellfotografering – ett tillfälle för mig att leka med ljuset och öva på komposition samt regi.

Här kommer del ett av två med bilder från vår en och en halv timma tillsammans.

Blåsigt bröllop

Mycket kan man ha kontroll över som fotograf. Sin utrustning och vilka miljöer man väljer att plåta i till exempel. Men en faktor är alltid en osäkerhet när man fotograferar bröllop – vädret. Kommer det att regna? Hur är det med solen och de hårda skuggorna? Tänk om det är snålblåst och tio grader?

Samtidigt som Mats och Frida dök upp i sin mullrande Oldsmobile i Kristianopel där jag stod redo med mina kameror tornade de mörka molnen upp sig på himlen. Och blåsten tilltog.

Men det gäller att hitta det positiva med saker och ting. Molnen gjorde ljuset mjukt och fint. Vinden fick brudens slöja att fladdra vackert i vinden. Och de få regndropparna som kom? Äsch regn på bröllopsdagen sägs ge lycka i äktenskapet, så det gjorde inget.

Jag valde att köra några ”beloved-knep” under sessionen för att få lite avslappnade bilder. Det är fantastiskt hur bra det här fungerar. Åtminstone på par som inte har något emot att leka lite.

Många av bilderna under dagen togs med min fasta 135-millimetersoptik eftersom 70-200 har fått åka iväg på service. Det är svårt att slå känslan i att jobba med fasta gluggar, men man blir en aning långsammare och lite mindre flexibel. Fast innerst inne skulle jag nog vilja gå över till att enbart använda fast optik.

Tack Frida och Mats för att jag fick dela dagen med er!