Nedslag i Phuket stad

Visst kan det vara skönt att bara ligga och slappa vid en pool. Men det kan bli långtråkigt också. Det tycker i alla fall jag. Därför bestämde jag mig för att hyra en skoter under en dag. Packa kameran och bara köra runt. Alltid ser man något spännande.

Sagt och gjort, en 125-kubiks Hondaskoter hyrdes för 300 baht (runt 80 kronor). Eftersom det var lite dåligt med bränsle i den köptes en liter bensin. Ja, det såldes i glasflaskor av uthyraren. Och eftersom skotrarna är så pass bränslesnåla räcker en liter till mellan fyra och fem mils körning.

Med mig på turen hade jag en turistkarta över Phuket. Planen var från början att göra en rejäl loop runt ön. Men jag insåg ganska snabbt att det tar tid att ta sig fram (och att vägskyltarna inte var särskilt lättlästa).

Rutten lades om och jag styrde istället mot Phuket stad. Ville se liv och rörelse och köra gatufoto.

Och det fick jag. Och återigen slog det mig hur vänligt sinnade thailändarna är. Träffade bland annat en fiskare som stod och rensade sina nät.

Han kallade mig till sig och ville prata. Men kunde inte ett ord engelska. Jo förresten, jag tror han förstod vad fish betydde.

Eller mannen som drev en återvinningsstation och gillade att smutta på sportdryck.

Och kvinnan som skar upp frukt på den lokala marknaden.

Alla välkomnande och öppna. Rena drömmen för en fotograf.

Mekanisk verkstad. Mannen lagar topplock.

Båtverkstad under ett brovalv.

Återvinningsstation.

Den (obligatoriska) gamla mannen. Hittade honom sittandes på sin skoter i skuggan.

Små kök puttrar lite här och var. Den som köper maten får den lagd i en genomskinlig platspåse.

Samtidigt i skoterverkstaden...

Skolbarn på väg hem.

Thailand – på två hjul

Praktisk, smidig och förhållandevis billig. Ja, det är inte så konstigt att skotern är ett så vanligt fortskaffningsmedel i Thailand (och i stora delar av Asien).

Och trots att maskinerna med våra västerländska mått mätt är små och klena, de flesta är på runt 100 kubik, ryms ofta hela familjen på dessa slitvargar till tvåhjulingar.

Jag tycker att detta är så pass fascinerande att jag ägnar hela detta blogginlägget åt företeelsen. Vroooooom!

Brännande hett inlägg

Skylten lockade fotografen i mig – Fireshow. Lek med eld. Visst sjutton vore det häftigt att försöka fånga det på bild? Samma kväll klockan nio infann jag mig nere på stranden, Long Beach, Koh Phi Phi Don, med min Nikon D810 dinglandes runt halsen.

Självklart är det här ett jippo för att locka till sig turister och det förväntandes att jag skulle beställa in något att dricka så snart jag slog mig ner i en av stolarna som var uppställda i sanden. Det fick bli en alkoholfri Pina Colada.

Eftersom jag aldrig plåtat den här typen av arrangemang innan var jag lite fundersam på vilka inställningar och vilken optik jag skulle använda. Skulle jag satsa på knivskärpa eller köra lite mer konstnärligt med rörelseoskärpa. Svaret kom halvvägs igenom drinken – jag skulle så klart testa båda varianterna.

Vanligtvis brukar jag under kluriga ljusförhållanden växla över till manuell exponering. Skruvade därför på mitt Sigma 50 1.4 och ställde kameran på iso 3.200, full bländaröppning och 1/250 sekund. Drog några testskott men insåg snabbt att ljusförhållandena fluktuerar kraftigt. Eldskonstnärerna doppar sina stavar i fotogen och tänder sedan upp. I början är elden intensiv och kraftig – ljuset är starkt. Men allt eftersom avtar ljusintensiteten. Detta i kombination med att eldsstaven emellanåt är nära artisternas ansikten och ibland långt ifrån gör att exponeringen helt enkelt måste varieras.

Testade då istället att jobba med kameran i slutarprioritet och auto-iso. Och det funkade mycket bättre, men ett byte från matrismätning till centrumvägd krävdes för att hamna rätt. Detta tillsammans med raw-filer som kunde justeras en aning efteråt fixade biffen. Nu kunde jag koncentrera mig på att fånga all eldig action.

Fem artister turades om att göra sin konster inför en häpen publik. En av dem jobbade med en slags klot fästade i en kedja. Det snurrades, kastades, jonglerades och dansades till publikens jubel (och modern popmusik).

Under den dryga halvtimme som det hela pågick bytte jag till turistoptiken Nikon 28-300 3.5-5.6. Fördelen med denna är det går snabbt att ändra utsnitt samt att den är försedd med VR, bildstabilisering. Jag kunde då experimentera med längre slutartider för att få till rörelseoskärpa och utdragna linjer av elden.

I något slags idealfall skulle jag velat ha utdragna ljuspartier av elden och skarpa konturer av artisterna, men det var en synnerligen svår kombination att uppnå.

Ett tag funderade jag på att använda en upplättning av blixt på andra ridån, men jag vågade inte riktigt testa det på grund av det kan störa artisterna och dessutom vara en ”stämningsdödare”.

Nåväl. Det var en utmanande och kul fotografering. Och en häftig show. Pina Coladan var dock ingen höjdare.

Mer från Phi Phi

Ytterligare några bilder från Phi Phi-öarna.

Long Beach, Koh Phi Phi Don.

Fraktbåt.

Avlastning.

Vid trädet.

Väntan.

Skyfall.

Skylt.

Uppdukat

Gatusömnad.

Hetta.

Utryckning.

Thailand – Phi Phi-öarna

Phuket. Hotell med Lollo & Bernie och vattengympa i alla ära, men vi ville se något annat också. Därför tog vi färjan över till Koh Phi Phi Don, den största av Phi Phi-öarna. Resan tog två timmar.

I december 2004 drog en kraftig tsunami in över ögruppen (och stora delar av Thailands kust och de närliggande länderna). Totalt omkom närmare 300.000 människor, varav 800 på just Phi Phi-öarna.

Numera är allt återställt, men en begränsning har införts på hur många turister som får uppehålla sig på ön. Det finns också färre hotellplatser. Det gäller alltså att boka i förväg.

Tempot på öarna är långt och det är endast huvudön som är bebodd. En av dagarna hyrde vi en longtailbåt med kapten och allt och körde runt till några av de mindre omgivande öarna, bland annat Koh Phi Phi Leh, där filmen The Beach spelades in.

Sagolikt vacker, men också fullständigt nerlusad med turister som försöker hitta en fri yta att ta en selfie på. Eller bara se allmänt coola ut när någon plåtar dem ...

Nej, då var Monkey Beach på huvudön mysigare. Men oj vad försigkomna makakerna är, att ställa ner sin ryggsäck på stranden för att ta sig ett dopp är ingen bra idé …

Båtturen bjöd också på fin snorkling och rejäl sjögång. Men att känna vågorna slå emot ansiktet känna helt okej när det är 30 grader i luften.

Som vanligt; kommentarer och funderingar uppskattas!

---

Longtailbåtarna är charmiga. Men kanske inte supermiljövänliga.

Long beach, Phi Phi Don.

Massage är populärt. 300 baht är cirka 100 kronor.

Selfiestickparkering.

Longtailbåt.

Laga och fixa.

Många turister föredrar att åka speedboat - de är kvicka och klara sjögång bättre än longtailbåarna. Men lika charmiga det är de inte.

Naturfotografer.

Jag tror att det får räcka där. Alla bilder från Phi Phi fick helt enkelt inte plats i ett inlägg. Så jag ber att få återkomma.