Ryssland, del III

Lördag. Hojträff. Lädervästar, avgaser och skratt.

Arctic Riders är enligt egen utsago världens nordligaste hojträff och samlar varje år ett 300-tal ekipage. Mest ryssar men också en betydande del norrmän och finländare. Det är ju faktiskt bara 20 mil till den norska gränsen. En fis i rymden jämfört med oss som hade kört en sisådär 200 mil från Karlskrona.

Den obligatoriska kortegen leddes av den lokala poliskåren i hostande Lada-bilar. Turen gick upp till betongstatyn Alyosha och sedan ner till hamnen för en rundtur på den pensionerade atomdrivna isbrytaren Lenin.

Det var en häftig upplevelse att få kika in på detta mäktiga skepp som togs i bruk 1959 och ur drift 1989. Vi fick reda på att Ryssland är det enda landet som kör med atomdrivna isbrytare. Och att Nixon varit ombord.

Kvällen bjöd på rock ´n´roll. Och vodka. Vi avstod eftersom vi skulle vidare dagen efter. I ena ändan av området drog en dragkamp igång. Och i andra en korvätartävling enbart för kvinnor. En bit bort hördes en ylande radfyra. Nä, en hojträff är en hojträff oavsett var den hålls.

Sista delen följer inom kort.

Kortegdags.

Glada ryssar.

Rysslands första atomdrivna isbrytare är numera ett flytande museum. 

Rökpaus.

Mätare för ångtryck. Tror jag.

Bild på sidvagnsekipage.

Korvätartävling. Tjejen i mitten vann en t-shirt, dessutom fick hon behålla de korvar som blev över.

De ryska korvarna ser onekligen mer mättande ut än våra.

En glad finländare med motormössa.

Starkvaror förekom i ymniga mängder bland tälten.

Japp, gitarrspelande män finns även i Ryssland. Men det var varken Ledin eller Lundell på menyn.

Ryssland, del II

Efter en frukost bestående av två ihopstekta ägg kryddade med dill och varsin macka med centimetertjocka ost- och skinkbitar var vi redo att ta oss an de 20 milen upp till Murmansk. Motorväg. Fast på sina håll pepprad med halvmeter stora hål. Men den gick genom ett kargt och bitvis vackert avskalat landskap. Efter ett tankstopp nådde vi så skylten vi väntat på. Vi var framme i Murmansk.

Största sevärdheten stan bjuder på är den närmare 40 meter höga betongstatyn  Alyosha föreställande en soldat från andra världskriget. Så dit åkte vi upp för att knäppa några bilder. Någon kilometer bort finns ett minnesmärke för de 118 sjömän som förliste då en explosion inträffade på atomubåten Kursk år 2000.

Vi slår en lov runt staden och hamnar på en biltillbehörsmarknad som huserar i en räcka containrar. En tur ner till hamnen och vi får se ett rostigt skrov sticka halvvägs upp ur vattnet. Stora kranar flyttar kol, bränslet som ger värme och el här ute.

Vi gör ett försök att ta oss ut till marinbasen som huserar en stor del av den ryska flottan. Men blir snart varse att speciella visum krävs. Så vi landar istället på ett Radisson Sas-hotell tillsammans med en räcka finländare och norrmän. Efter en middag på stan med tillhörande vodkaavsmakning somnar vi gott.

Fler delar följer.

Rallarros växer även i Ryssland.

Murmansk.

Idrottsstadion med stolar i passande färger.

36 meter betong. Snyggt? Njae.

Sopåtervinning? Nä, det är enklare att bara tutta fyr på rubbet.

Hamnen. Inklusive vrak.

Biltillbehörsmarknad - däckavdelningen.

Biltillbehörsmarknad - övrigt.

- Ni är galna. Ska ni bara ha en femma vodka var?

Ryssland, del I

I augusti var jag i Ryssland för tredje gången. Tidigare har jag besökt Irbit och Kaliningrad. Den här gången var siktet inställt på Murmansk. Tanken var att köra motorcykel till Stockholm, genom Finland och sedan snedda in i nordvästra Ryssland för att landa i Murmansk på världens nordligaste mc-träff, Arctic Riders. Och kanske för att få en skymt av något gammal atomubåtsvrak. Det lär finnas gott om dom här eftersom Ryssarna heller satsar sina rubel på att bygga nya skepp.

Direkt när vi korsade gränsen kom den första utmaningen. Vägen bakom den nybyggda och EU-sponsrade tullstationen var allt annat en bra. Var det ens en väg? Nja, mer lite grus utslängt och delvis utplattat. Så skulle det se ut i tio mil. Det tog oss fyra timmar att köra.

Sedan rullade det på och vi landade strax före midnatt i Kandalaksha. Då var det fortfarande dagsljus - en fördel med att befinna sig en bra bit bortom polcirkeln. Temperaturen på kvällskvisten var runt 6-7 grader trots att vi var i mitten av augusti. Hotell Belomorjes varma sängar hägrade. Fast först lite pappersexcersis. Dubbelrummet kostade oss drygt 4.000 rubel, det är fem hundra spänn. Och det måste bokas hemifrån eftersom man ska ange var man ska bo när man ansöker om visum. Da, da.

Standarden var väl sådär, men när man suttit i sadeln en sisådär 15 timmar är man inte så nogräknad. Vi sov gott.

Fler delar kommer. Och för den som är extra  nyfiken kommer ett stort reportage i tidningen Allt om MC under vintern. Samtliga bilder är förresten tagna med pocketkameran Sony RX100.

 Vägarna är av blandad kvalitet i Ryssland. Välj hoj därefter!

 Får det lov att vara lite 92-oktanig soppa mitt i skogen? Kostar sju kronor litern.

Det är inte helt lätt att navigera, en karta med både engelsk och kyrillisk stavning är att föredra.

Lada i skogen.

Snabbköp på ryska. Tyvärr funkade inte ICA-kortet.

Stalinvodka. 

Hotell Belomorje.

Ryssland är nedlusat med militära minnesmärken.

Kandalaksha.

En och annan Leninstaty får man räkna med.

Jag och X10:an på Teneriffa

I förra veckan var jag på snabbvisit mitt ute i Atlanten. Närmare bestämt på Teneriffa. 22 grader och sol kom som en chock för en nordbo med gråmulen blick. Med på resan följde min nya kamerakompis, Fujifilm X10. Här kommer ett par bilder från resan. Samtliga tagna i JPEG och sedan körda genom Lightroom.

Gubben Sten.

Damen.

Flygaren.

Spaghettiwestern-look-a-like.

Zwei.

Pojken.

Molnet.

En i gänget av nollor. Eller om det var ettor.

Jahapp. Då var man med i gänget. Bloggänget, alltså. Det tog lite tid men nu är det gjort.

Här kommer du att slippa att läsa recept på små runda kakor med röd sylt i. Inte heller tips om hur man enkelt går ner i vikt med hjälp av avkok från rödbetor ska belasta din viktstressade hjärna. Knappast heller politiska analyser av högerns, eller om det var vänsterns, nedrustning. Nä, det blir foto för hela slanten (100 spänn). Men någon exakt inriktning kan jag inte presentera just nu – det finns ju så mycket som är roligt att fotografera. Som gatumusikanter.

Eller brudpar.

För att inte tala om sköna motiv som dyker upp framför kameran när man är på resa.

Och nära och kära så klart.

Ja, du fattar nog.

Vi hörs väl snart igen? Då ska jag berätta lite mer om vem jag är. Det kommer bli spännande, jag lovar.