Istanbul, del VI - Galatabron

Nej, den är ingen skönhet. Men att vandra över till andra sidan är ändå en upplevelse. Galatabron är nämligen fullsmetad med män och kvinnor som hoppas på napp. Och allt som oftast rycker det till i deras linor.

Bron går över ett vatten som brukar kallas det Gyllene Hornet. Det sägs att det Bysantiska riket brukade dra kedjor över vattnet för att hålla inkräktare ute. Men en slug man vid namn Mehmet II drog helt sonika upp sina skepp och rullade dem med hjälp av inoljade stockar över till andra sidan.

Nåväl, det är i alla fall värt att ta den här promenaden. Om inte annat så för utsikten från området kring Galatatornet. Vi lyckades inte komma upp i själva tornet (det var lång kö) men det finns en utkiksplats inte så långt därifrån som också är vacker. De sista bilderna i det här inlägget är därifrån.

Istanbul, del V - stora basaren

Att åka till Istanbul och inte besöka Kapali Carsi - den takbeklädda basaren - vore tjänstefel enligt turisthandbokens första paragraf. Så även om man som jag, inte är särskilt intresserad av att köpslå eller kolla på allsköns lampor och mattor så hör det ändå till. Om inte annat så för att uppleva stämningen, spana in alla människor. Och kanske för att ta en kopp sötsyrligt äppelthé.

Sammanlagt 61 gator, över 3.000 affärer och uppemot en halv miljon besökare om dagen är imponerande siffror. Turkarna själva menar att det här är den mest välbesökta turistattraktionen i världen (Ge-Kå´s har ungefär 15.000  besökare om dagen).  Men så har man också haft tid på sig att bygga upp det här enorma komplexet, den första stenen lades här år 1455.

För att underlätta för besökaren (det är lätt att gå vilse) är basaren indelad i olika sektioner. Det finns till exempel en del som har fokus på läderarbeten, en annan där mattförsäljarna huserar och en tredje dit de som gillar guld och glitter styr sin kosa.

Uppgifterna går isär när det gäller hur många portar som finns in till basaren, men det är mellan 18 och 22 stycken.  Vid varje står en kepsförsedd vakt försedd med en Scanturk M5 metalldetektor.

Om vi köpte något? Japp, efter två koppar thé, och en halvtimmas köpslående landade två lampor i vårt bagage. Vi blev säkert blåsta, men lyckades i alla fall får ner priset till hälften av det begärda.

...och så tre från kryddbasaren som inte ligger så långt från den stora basaren. Här är fokus på ätabara läckerheter...

Två från Monaco

För att det inte ska bli för mycket turkisk resebyrå över den här bloggen sticker jag emellan med två gatufotobilder från Monaco.

:-)

Istanbul, del III – maten

Maten i Istanbul är riktigt bra – allt från de nogsamt invirade läckerheterna i vinblad, dolma. Till de exotiskt kryddade köttbullarna, köfte. Men är det något som sticker ut lite extra så är det kebaben, gjord på kyckling-, lamm- eller nötkött. 

Glöm varmkorven, skippa hamburgaren och ät från något av de mobila köken nästa gång du är i Istanbul, jag lovar dig, det smakar sååååå mycket bättre.

Här kommer några bilder på läckerheterna.

Matkantin.

Rostade kastanjer.

Granatäpplen, pressas tillsammans med apelsiner och blir till en härligt frisk juice.

Den pyttelilla kebaben.

Den medelstora kebaben.

Den jämntjocka kebaben.

Den gigantiska kebaben.

Meze – turkarnas motsvarighet till spanjorernas tapas.

Rostade kastanjer och grillad majs.

Chai, thé. Dricks i parti och minut ur små glaskoppar.

Komponera din egen klubba. Välj på ett par olika färger/smaker och försäljaren snurrar ihop en klubba till dig.

Gatusallad.

Färsk, grillad fisk

Simit, sesambeströdda kringlor – ett snabbt och billigt mellanmål.

Baklava, turkarnas snuskigt söta efterrätt/kaka.

Pizzabagaren fixar till några pide.

Ihopvikning.

Köfte i bröd – namnam.

Istanbul, del I - människorna

Huvaligen. Vilken stad! Vilka människor! Vilka fotomöjligheter!

Istanbul överträffade med råge mina högt uppskruvade förväntningar och levererade på alla plan. Maten var kryddig, frisk och fräsch, moskéerna långt mäktigare än på bild och vårvädret utmärkt behagligt. Men det jag kommer minnas mest är människorna, vänliga, öppna, stolta och vackra. Därför tänker jag ägna mitt första inlägg i en serie från Istanbul åt just människorna.

...och så två som jag tyckte gjorde sig bättre i svatvitt...