En timma i Malmö

Våren har kommit. Åtminstone till Malmö. Där blommar krokusen, människor umgås på uteserveringar och mössorna är utbytta mot solglasögon - det var kort sagt en härlig dag nere i Skåne. Och det blev en timma över till gatufotande. Lycka.

Så jag traskade runt på Lilla Torg, och liksom följde med i folkvimlet. För det var mycket folk ute, delvis beroende på en demonstration som drog fram längs gator och torg. Med budskap om att stoppa rasismen och lika lön oavsett kön drog ett tusental personer fram. Sjungandes på diverse kampsånger.

Mitt i allt det här var jag med min lilla Fuji. Tack vare det skarpa solskenet blev det stora variationer i exponering mellan ljus och skugga. Körde på 1/800-del och bl 6.4. Då funkade iso 400 precis i solen. I skuggan däremot flög iso upp till 6.400. Men det blir faktiskt användbara filer även på högiso med den här kameran. Bäst är dock att hålla sig under 3.200.

Okej. Nu kör vi.

Att våga ta steget

Alla har vi våra spärrar.  En av dem kan till exempel vara att gå fram till en vilt främmande person och fråga om man får fotografera honom eller henne. Så har det varit för mig i alla fall. Efter två veckors gatufotande har jag bara vågat fråga en enda person. Och då blev det av någon konstig anledning på engelska. Jobbigt!

Men idag beslutade jag mig för att övervinna min rädsla och stega fram till ett par "okänningar". Först ut blev en äldre dam men en söt liten hund i famnen. Jag spatserade fram och började gulla med doggen och så var saken biff. "Du får så gärna ta en bild", skrockade damen förnöjt när jag bad om lov. Bollen var i rullning, tröskeln passerad, rågen placerade i ryggen - kort sagt, allt kändes fint.

Näst ut blev en nitlott. Det var en skäggig man i 40-årsålders som stod och såg hård utanför en trappuppgång. "Nä, jag vill helst vara anonym", sa han. Och sedan pratade vi om skäggets olika för- och nackdelar i ett par minuter innan jag knatade vidare.

Tredje offret spanade jag in samtidigt som jag växlade till mig några turkiska lira på Forex. En man som jag har sett flera gånger tidigare, man kan säga att han är lite av en kändis på Karlskronas gator - fönsterputsaren med den silverfärgade kalufsen. Jag frågade helt enkelt om jag fick ta några bilder genom att skyltfönster, "visst" sa han och jag kastade mig in på Specsavers och började knäppa loss. Till personalens stora nöje, de stod och fnittrade bakom disken hela bunten. Gissar att det såg lite tokigt ut där jag hoppade runt som någon slags förvuxen groda innanför skyltfönstret för att få till den rätta vinkeln.

Nåja, de bjuder jag gärna på. Och det blev ett par bilder i alla fall, även om Fuji X100s inte är den optimala kameran för snabb fönsterputsaction genom lödderbestänkta glas.

Bra på mycket, men actionkamera? Nä.

Det fjärde offret hittade jag i Hoglands park. Där stod han med sin skateboard och med ett par lurar i öronen. Jag förklarade vad jag ville och han var med på noterna så vi gick runt busskuren och tog ett par snabba skott, bussen till Jämjö som han skulle med var nämligen på väg runt hörnet.

Sista försöket gjorde jag med en tjej som satt och väntade ensam i en busskur vid Östra Köpmansgatan. Hon märkte ut sig genom att ha kjol och jacka i "vintagestil" på sig. "Hej, vilka fina kläder du har", sa jag. "Tack" sa hon. Jag förklarade att jag dokumenterar människorna på Karlskronas gator och frågade om jag fick knäppa några bilder. "Nä, jag har skyddad identitet så det är ingen bra idé". Och så pratade vi en stund om klädmodet på 1960-talet. Och efter det var lunchtimman slut.

Det blev alltså totalt fem försök - och tre resulterade i bilder. Inte så illa. Och ingen av de tillfrågade blev det minsta sur, tvärtom tror jag att alla blev lite smickrade av att jag ville porträttera dem. Den här erfarenheten har definitivt stärkt mitt självförtroende och nu känner jag mig redo att jobba vidare med den här typen av "gatufotoporträtt". Är inte helt kompis med kameran ännu, dock. Där måste det släppa om det riktigt flytet ska infinna sig, man vill ju inte behöva ägna tankemöda på tekniken när det ska tas porträtt. Förhoppningsvis kommer det innan det är dags att dra till Istanbul i slutet av mars.

Nåväl, här kommer de tre bilderna som kom ut från dagens lunchsväng - kanske inget att yvas över, men det är i alla fall en start. Jag känner det fortfarande som att jag är ute och "övningskör" och får därför vara nöjd. Ett par bonusbilder från veckan som gått ligger i slutet.

På lördag befinner jag mig i Malmö, kanske hinner jag klämma några rutor där också. Får ta och öva på skånskan först bara ...

Gatufoto på hemmaplan

Det såddes ett frö när jag var i New York för ett par månader sedan. Ett gatufotofrö. Där upptäckte jag nämligen hur kul det är att fotografera gatulivet och kom med hem med känslan att jag måste bygga vidare på det här. Det ena ledde till det andra och i januari gick jag och köpte mig en begagnad Fujifilm X 100s. Kameran är som byggd för gatufoto; lätt, tyst, diskret och snabb. Tanken är att ta med den på resa till Istanbul i slutet av mars.

Ganska snart insåg jag dock att den här typen av kamera kräver ett helt annat arbetssätt än det jag är van vid från min DSLR. Autofokusen är till exempel inte lika snabb och sökaren är mindre. Ska det zoomas får det göras med hjälp av fötterna. Det blir helt enkelt till att lära om. Så för att öva mig i det nya arbetssättet har jag ägnat tre av den senaste veckans lunchraster åt att promenera upp och ner längs Karlskronas gator. Resultatet ser du här nedanför.

Kommentera gärna bilderna eller kom med tips om hur man jobbar bäst med X 100s:en. Du som har varit i Istanbul får dessutom gärna komma med förslag på saker att inte missa när man är där. Kort sagt - fatta tangentbordet och skriv! 

Pang på i Portugal

Häromveckan var jag nere i Portugal på tjänsteärende. Närmare bestämt i trakten av Lagos. Uppdraget var att provköra en nya skoter från Kawasaki. Men trots att tiden var knapp han jag knäppa ett par snabba skott med min lilla medresenär, Sony RX 100.

Under min korta visit hann jag inte bilda mig någon djupare bild av landet men de människor jag mötte var trevliga och maten var god. När vi åkte upp i bergen såg vi ett par häst- och vagnekipage och hus som sett sina bästa dagar. Gissar att en del av dem som bor på landsbygden inte har det allt för fett. Vid ett av de här lite slitna husen stod en skäggig och kepsförsedd man och kikade på de förbipasserande. Jag var bara tvungen att stanna och fråga om jag fick ta ett par bilder. Och det fick jag.

Tog också en sväng ner till hamnen där ett gäng fiskebåtar låg förtöjda. Och på land satt tre äldre gentlemen och lagade sin nät. Jag gick försiktig fram och hälsade och pekade sedan på min kamera och fick bara ett tyst nickande till svar. Så det blev ett par bilder här också.

Ta det för vad det är, ett par snabba snapshots tagna under några timmar en bra bit hemifrån.

New York, del VIII - sista rycket!

Nu har jag plågat er med vådliga åtta inlägg med bilder från The Big Apple. Jag har fått en hel massa uppmuntrande kommentarer - tack för det. Men nu får det vara bra. Så här kommer det sista blogginlägget. Och ja, det är människor som står i fokus igen, men den här gången är de flesta i flock. Den skarpsynte kan även få sig en skymt av undertecknad i en av bilderna - ser du i vilken?

Hoppas att mina inlägg har inspirerat dig att ta egna gatufotobilder. Eller att ta vilken bild som helst.

:-)

På återhörande!