Bilder på en popstjärna

Den senaste tiden har mitt fotograferande gått på tomgång. För lite tid och för få uppdrag kan det hela nog sammanfattas i. Ett par bröllop har fått mig att tända till. Och mötet med göteborgaren Kristian Anttila under Skärgårdsfesten här nere i Karlskrona. Anttila är en svensk indiepopartist med hits som Vill ha dig, Smutser och Västra Frölunda under plektrumet – en tvättäkta kändis, alltså. Och dessutom en genomtrevlig prick.

Kristian spelade i Blekinge i höstas och efter konserten hade vi en del mailkorrespondens. Vilket alltså så småningom ledde fram till att jag fick låna honom för en 45 minuter lång fotosession i början av augusti i år.

Att fota barn, familjer och förälskade par - allt det där har jag rätt bra koll på nu. Men det är en annan sak att plåta porträtt på en popidol. Så jag fick helt enkelt ta mig en funderare på ett lämpligt upplägg  och ägnade en kväll åt att leta upp en juste fotomiljö. Den skulle vara lätt ruffig och ljuset behövde ligga rätt. Och så skulle den helst vara relativt folktom. Till slut blev det bingo; i en gränd med lågt stående sol, vid en kyrkotrappa och framför en mur beklädd med vildvin. Alltid bra med ett par olika alternativ.

Kristian körde sitt gig i Hoglands Park och efter en stunds autografskrivande och ett par mobilbilder med några hardcorefans stövlade vi iväg med en skinnjacka och en gitarr nedpackad i sitt lätt luggslitna fodral som extra fotoattribut. Klockan var strax innan sex på kvällen och solens strålar kastade sköna, långa skuggor längs väggarna - ett strålande fotoljus helt enkelt.

Jag hade två kamerahus på gång, en Nikon D700 försedd med en 45-millimeters tilt/shift-optik och en D800 med 50 1,4. Ett par gånger slängde jag också på en fast 135:a för att trycka ihop bakgrunden.

Att fotografera en person är både enklare och svårare än att fota ett par, lekande barn eller en familj. Enklare eftersom man bara behöver hålla reda på en persons ansiktsuttryck, men svårare eftersom det finns färre saker att låta personen interagera med. Med barn funkar leken som en dörröppnare och par kan småprata eller kramas för att komma igång. Det blir mer poserande när det ska fotas singelporträtt och det finns risk att det blir stelt.

Därför gäller det att hålla den man plåtar igång. Låta munnen gå, helt enkelt. Kristian fick berätta om sin ”stenålderskost”, sin ungdoms fotodrömmar och om sina cykelturer mellan lägenhet i Västra Frölunda och studion på Hisingen. Det var jacka av och jacka på. Gitarrplonkande i trappan och en kvick session bakom ett gäng klorofyllstinna blad.

Så här blev bilderna.

Karneval i Karlshamn

I Blekinge har vi fyra stycken vad man kan kalla stadsfester. Först ut brukar Killebom gå av stapeln i Sölvesborg, därefter sparkar det igång med Tossia Bonnadan. I mitten av juli är det så dags för Östersjöfestivalen i Karlshamn och så avslutas festiviteterna med Karlskrona Skärgårdsfest. För ett par år sedan besökta jag alla fyra med kameran i hösta hugg men i år har det funnits mindre tid. Men jag har åtminstone besökt karnevalståget på Östersjöfestivalen.

Då går man ur huse för att kika på lättklädda sambadansöser, teatersällskap och gycklare som drar fram på stadens gator och torg. Evenemanget är ganska svårjobbat eftersom gator och gränder är trånga. Men det är också kul för stämningen brukar vara hög.

Nåväl, här ett par ”skott” från årets begivenhet.

Muller i Ronneby

Det är något visst med jänkebilar. Och människorna i dem. Det ska glidas fram, gärna med armbågen lite avslappnat hängandes ut genom ett nervevat fönster. Så såg det i alla fall ut häromkvällen i Ronneby. Då bjöds det nämligen på en så kallad cruising genom staden och folk hade gått man ur huse för att spana in kromputsen på de över 300 ekipagen som deltog.

Jag tog min kamera och ett par gluggar i ryggsäcken och satte mig på skotern och åkte dit för att fotografera folklivet och bilarna under några timmar. Och det syntes ganska snart att de som körde paraden var vana att bli plåtade, för så fort kameran åkte upp skulle det skålas, skrålas och visas diverse tecken.

Ett tacksamt event att besöka för en fotograf, helt enkelt.

Doften av varma V8:or mixat med wunderbaum och utspilld öl får ni själva addera när ni kollar på bilderna.

:-)

Basareholmen - en riktig pangö!

Ursäkta ordvitsen. I nästan 200 år tillverkades det nämligen ammunition på den här lilla holmen cirka fem minuters båtfärd från Trossö, Karlskrona. 1986 upphörde verksamheten och 2011 röjde försvarsmakten upp allt kvarvarande i bomb- och krutväg.

Numera går det fint att gå i land och ta sig ett span på bland annat de tio arbetskamrarna där tillverkning i olika moment utfördes. Mellan varje kammare finns tjocka väggar och pansardörrar så om olyckan skulle vara framme i en av dem skulle de andra klara sig oskadda.

I dagsläget håller Statens fastighetsverk på att renovera flera av byggnaderna på ön. Det finns planer på att göra ön till ett slags museum.

Under fyra timmar gick jag och ett gäng fotointresserade Karlskroniter runt på ön och dokumenterade. Det här är vad jag fångade.

Arbetskammare

Tryckmätare i en av arbetskamrarna.

En inte helt nyrenoverad spång.

Eternithus.

Strömbrytare.

Spegelbild.

Bakom lås och bom.

Hundkex.

Dieselkraft.

Inbyggd fjädring.

Avtryck.

Plockat ner skylten.

Stigen.

Åskledare.

Bryggan.

Bullens.

Kåk & blomster.

Klättraren.

Olja på fat.

Så in i vassen.

Hemfärd - utsikt mot Stumhomen och Marinmuseum.

Istanbul, del XII - mer Han

Efter att ha besökt ett Han under andra dagens vistelse i Istanbul blev jag sugen på att uppsöka fler dag tre. Så jag ägnade några timmar åt att gå runt och kolla på glada farbröder som fixade med diverse metallföremål. Här kommer ett gäng bilder.

Om du är i Istanbul kommer du troligen att besöka stora basaren. Missa då inte att kika in i  några av dessa verkstäder (han). Den nyfikne läser mer om dem i mitt förra inlägg.