BJÖRNS BETRAKTELSER
Grancan – upp i bergen och in i stan
En vecka i solen. Det var vad vi önskade oss. Och vad vi fick. Även om det var ett ihärdigt soldis de tre sista dagarna på Gran Canaria. I det här blogginlägget ska ni få följa med upp i bergen, närmare bestämt till Fataga. En by som är upptagen på Unescos världsarvslista. Vi tar också en tur till Palmitos Park, en djurpark med allsköns fåglar, fiskar och kräldjur.
Näst sista dagen tog vi bilen och fräste in till storstaden, nåja Las Palmas har knappt 400.000 invånare. Men den var i alla fall stor nog för att utöva en stunds gatufotografering. Samtliga bilder är tagna med Panasonic LX 100.
Jag säger som Joe Labero: ”lookilooki”.
482 m.ö.h.
Fataga.
Fataga.
Palmitos Park.
Palmitos Park.
Palmitos Park.
Palmitos Park.
Las Palmas.
Las Palmas.
Las Palmas.
Gran Canaria – inte bara sol och bad
Hur kul är egentligen Gran Canaria, kanske du frågar dig? Det beror på, svarar jag då. Visst är mycket tillrättalagt för de tusentals turister som landar på ön varje dag för att få lapa sol under en vecka eller två. Men det finns mer genuina delar och platser som kan vara kul att besöka.
Jag och familjen valde Puerto de Mogán som bas. En fiskeby på den sydvästra delen av ön. Och trots en hel del hotell och ”apartments” fanns det ändå en genuin kärna. Eftersom vi hade hyrt bil tog vi oss också ett par utflykter, bland annat till Las Palmas och en tur upp i bergen.
Med på resan hade jag en enda kamera – en Panasonic LX 100. Kameran är lite för stor för att gå ner i fickan men tillräckligt liten för att sällan vara i vägen. På det stora hela fungerade den bra, även om jag då och då hade önskat mig lite mer tele. 75 millimeter är i kortaste laget.
Panasonic LX 100, smidig kamera med en 4/3-sensor.
Fast nu tror jag det räcker med bokstäver i det här inlägget, det är ju bilder det handlar om. I nästa del drar vi upp i bergen och besöker Las Palmas.
Puerto de Mogán.
Puerto de Mogán.
Puerto de Mogán.
20 meter under ytan - ubåtstur i Puerto de Mogán.
Vraket - ubåtstur i Puerto de Mogán.
Puerto de Mogán.
Puerto de Mogán.
Puerto de Mogán.
Puerto de Mogán.
Puerto de Mogán.
Puerto de Mogán.
Snabbis på Sicilien
I mitt jobb reser jag en hel del. I december förra året gick turen till Sicilien, Medelhavets största ö. Här bor hela fyra miljoner människor och jag hoppades hinna få åtminstone ett par av dem på bild. Nu blev det inte mer än någon timme över för fotopromenad, men ett par rutor blev det i alla fall.
Den över 3.000 meter höga vulkanen Etna är svår att inte få med på bild om man befinner sig på nordöstra Sicilien.
Vulkanhalka!
Korthajarna.
Helgonet.
Paret på bänken.
Bakgatan.
Sicilianaren.
Pilen.
Två timmar i Milano
Milano är modets huvudstad. Det är också italiens näst största stad med över 1,3 miljoner invånare. Och gatorna flockas av allsköns skotrar. Till och med polisen verkar föredra att köra tvåhjuligt.
Tidigare i veckan fick jag två timmar över på en jobbresa och tog då tunnelbanan till Duomo di Milano – stadens gigantiska katedral. Det blev en kort och intensiv session med gatufoto. Kameran för dagen var en Sony RX100.
Skroten i Ryd
Småland har inte bara ostkakor och krösamos, de har en rackarns trevlig skrot också. Den ligger någon kilometer utanför samhället Ryd och har så gjort sedan slutet av 1940-talet då Åke Danielsson drog igång verksamheten. Nu är den övergiven och kulturförklarad och bilarna står utspridda över ett stort område. Mitt inne i skogen, övervuxna med mossa och utsatta för naturens nedbrytningsprocesser.
Jag var där för första gången för kanske 6-7 år sedan, men nu var det ett bra tag sedan sist. Så i helgen när fotosuget blev allt för stort åkte jag dit igen. Och slogs över hur snabbt naturen arbetar. Bilarna var i ett mycket sämre skick än jag minns dem. Fast kanske bättre ur fotosynpunkt. För det är häftigt att se hur träden växer upp genom de utslagna och sönderrostade vraken.
Höstsolen stod lågt och letade sig emellanåt ner genom grenverken. Bestyckad med två kamerahus vandrade jag runt under ett par timmars tid. Jag funderade först på att ta med stativet, men jag gillar inte att jobba med det. Jag vill vara fri och så mobil som möjligt. Så jag jobbade med stora bländaröppningar och lätt uppskruvat iso istället. 95 procent av bilderna är tagna med Nikon 70-200 2.8 och 35 1.4. När mörkret föll tog jag också ett par bilder med blixt.
Om ni har vägarna förbi tycker jag att ni ska ta er en kik. Och glöm för allt i världen inte att ta med er kameran!
Här kommer en trave bilder. För den som vill se fler har jag satt samman ett bildspel. Det hittas längst ner i det här inlägget.























































