Istanbul, del III – maten

Maten i Istanbul är riktigt bra – allt från de nogsamt invirade läckerheterna i vinblad, dolma. Till de exotiskt kryddade köttbullarna, köfte. Men är det något som sticker ut lite extra så är det kebaben, gjord på kyckling-, lamm- eller nötkött. 

Glöm varmkorven, skippa hamburgaren och ät från något av de mobila köken nästa gång du är i Istanbul, jag lovar dig, det smakar sååååå mycket bättre.

Här kommer några bilder på läckerheterna.

Matkantin.

Rostade kastanjer.

Granatäpplen, pressas tillsammans med apelsiner och blir till en härligt frisk juice.

Den pyttelilla kebaben.

Den medelstora kebaben.

Den jämntjocka kebaben.

Den gigantiska kebaben.

Meze – turkarnas motsvarighet till spanjorernas tapas.

Rostade kastanjer och grillad majs.

Chai, thé. Dricks i parti och minut ur små glaskoppar.

Komponera din egen klubba. Välj på ett par olika färger/smaker och försäljaren snurrar ihop en klubba till dig.

Gatusallad.

Färsk, grillad fisk

Simit, sesambeströdda kringlor – ett snabbt och billigt mellanmål.

Baklava, turkarnas snuskigt söta efterrätt/kaka.

Pizzabagaren fixar till några pide.

Ihopvikning.

Köfte i bröd – namnam.

Istanbul, del II – Blå Moskén och Haga Sophia

De två största turistmagneterna i Istanbul ligger bara ett par hundra meter från varandra – Blå Moskén och Haga Sophia. Båda jättar. Lika men ändå olika. Blå Moskén har fått sitt namn från de blå mosaikplattorna som pryder insidan. Och det är den enda moskén i Istanbul som har hela sex minareter. Jag hörde en guide säga att det bara finns en moské som har fler – och den står i Mekka.

Det som gör Blå Moskén extra intressant är att den används än idag. Därför gäller det att visa respekt för dem som ber. Männen längs fram och kvinnorna undanskuffade längst bak, bakom ett slags träplank.

Men kanske är ändå Haga Sophia ännu mäktigare, särskilt när man betänker att den är 1.500 år gammal. Under vårt besök pågick stora restaureringar inuti så det förtog en del av rymdkänslan. Men kupolen är enorm. Och tydligen på gränsen till vad som är möjligt att bygga med den teknik som användes, vilket har resulterat i ett par ras under årens gång.

Nåväl, här kommer ett par bilder i alla fall. Först på Blå Moskén.

...och så förflyttar vi oss till Haga Sophia...

...och nej, jag var inte den ende som dokumenterade storslagenheten...

Istanbul, del I - människorna

Huvaligen. Vilken stad! Vilka människor! Vilka fotomöjligheter!

Istanbul överträffade med råge mina högt uppskruvade förväntningar och levererade på alla plan. Maten var kryddig, frisk och fräsch, moskéerna långt mäktigare än på bild och vårvädret utmärkt behagligt. Men det jag kommer minnas mest är människorna, vänliga, öppna, stolta och vackra. Därför tänker jag ägna mitt första inlägg i en serie från Istanbul åt just människorna.

...och så två som jag tyckte gjorde sig bättre i svatvitt...

En timma i Malmö

Våren har kommit. Åtminstone till Malmö. Där blommar krokusen, människor umgås på uteserveringar och mössorna är utbytta mot solglasögon - det var kort sagt en härlig dag nere i Skåne. Och det blev en timma över till gatufotande. Lycka.

Så jag traskade runt på Lilla Torg, och liksom följde med i folkvimlet. För det var mycket folk ute, delvis beroende på en demonstration som drog fram längs gator och torg. Med budskap om att stoppa rasismen och lika lön oavsett kön drog ett tusental personer fram. Sjungandes på diverse kampsånger.

Mitt i allt det här var jag med min lilla Fuji. Tack vare det skarpa solskenet blev det stora variationer i exponering mellan ljus och skugga. Körde på 1/800-del och bl 6.4. Då funkade iso 400 precis i solen. I skuggan däremot flög iso upp till 6.400. Men det blir faktiskt användbara filer även på högiso med den här kameran. Bäst är dock att hålla sig under 3.200.

Okej. Nu kör vi.

Att våga ta steget

Alla har vi våra spärrar.  En av dem kan till exempel vara att gå fram till en vilt främmande person och fråga om man får fotografera honom eller henne. Så har det varit för mig i alla fall. Efter två veckors gatufotande har jag bara vågat fråga en enda person. Och då blev det av någon konstig anledning på engelska. Jobbigt!

Men idag beslutade jag mig för att övervinna min rädsla och stega fram till ett par "okänningar". Först ut blev en äldre dam men en söt liten hund i famnen. Jag spatserade fram och började gulla med doggen och så var saken biff. "Du får så gärna ta en bild", skrockade damen förnöjt när jag bad om lov. Bollen var i rullning, tröskeln passerad, rågen placerade i ryggen - kort sagt, allt kändes fint.

Näst ut blev en nitlott. Det var en skäggig man i 40-årsålders som stod och såg hård utanför en trappuppgång. "Nä, jag vill helst vara anonym", sa han. Och sedan pratade vi om skäggets olika för- och nackdelar i ett par minuter innan jag knatade vidare.

Tredje offret spanade jag in samtidigt som jag växlade till mig några turkiska lira på Forex. En man som jag har sett flera gånger tidigare, man kan säga att han är lite av en kändis på Karlskronas gator - fönsterputsaren med den silverfärgade kalufsen. Jag frågade helt enkelt om jag fick ta några bilder genom att skyltfönster, "visst" sa han och jag kastade mig in på Specsavers och började knäppa loss. Till personalens stora nöje, de stod och fnittrade bakom disken hela bunten. Gissar att det såg lite tokigt ut där jag hoppade runt som någon slags förvuxen groda innanför skyltfönstret för att få till den rätta vinkeln.

Nåja, de bjuder jag gärna på. Och det blev ett par bilder i alla fall, även om Fuji X100s inte är den optimala kameran för snabb fönsterputsaction genom lödderbestänkta glas.

Bra på mycket, men actionkamera? Nä.

Det fjärde offret hittade jag i Hoglands park. Där stod han med sin skateboard och med ett par lurar i öronen. Jag förklarade vad jag ville och han var med på noterna så vi gick runt busskuren och tog ett par snabba skott, bussen till Jämjö som han skulle med var nämligen på väg runt hörnet.

Sista försöket gjorde jag med en tjej som satt och väntade ensam i en busskur vid Östra Köpmansgatan. Hon märkte ut sig genom att ha kjol och jacka i "vintagestil" på sig. "Hej, vilka fina kläder du har", sa jag. "Tack" sa hon. Jag förklarade att jag dokumenterar människorna på Karlskronas gator och frågade om jag fick knäppa några bilder. "Nä, jag har skyddad identitet så det är ingen bra idé". Och så pratade vi en stund om klädmodet på 1960-talet. Och efter det var lunchtimman slut.

Det blev alltså totalt fem försök - och tre resulterade i bilder. Inte så illa. Och ingen av de tillfrågade blev det minsta sur, tvärtom tror jag att alla blev lite smickrade av att jag ville porträttera dem. Den här erfarenheten har definitivt stärkt mitt självförtroende och nu känner jag mig redo att jobba vidare med den här typen av "gatufotoporträtt". Är inte helt kompis med kameran ännu, dock. Där måste det släppa om det riktigt flytet ska infinna sig, man vill ju inte behöva ägna tankemöda på tekniken när det ska tas porträtt. Förhoppningsvis kommer det innan det är dags att dra till Istanbul i slutet av mars.

Nåväl, här kommer de tre bilderna som kom ut från dagens lunchsväng - kanske inget att yvas över, men det är i alla fall en start. Jag känner det fortfarande som att jag är ute och "övningskör" och får därför vara nöjd. Ett par bonusbilder från veckan som gått ligger i slutet.

På lördag befinner jag mig i Malmö, kanske hinner jag klämma några rutor där också. Får ta och öva på skånskan först bara ...