Rök, Kir och långfingrar under Hammarbymarschen 2026

Södermalm under påskhelgen. Det är egentligen en tid för lugn, men utanför hotellrumsfönstret skrålas det för fulla halsar. Jag bestämde mig för att för första gången kliva rakt in i Hammarbys premiärmarsch. Med mig hade jag bara en liten pocketkamera, en Sony RX100 VI, instucken i jackfickan.

Kaoset som motiv

Att gå i marschen är en speciell upplevelse. Det är en märklig blandning av folkfest och något betydligt råare. Ena sekunden ser man barnfamiljer, i nästa döljs allt i en tjock, grön dimma från rökbomber. Det sticker i halsen, ögonen tåras och plötsligt ser man bara konturerna av maskerade män som skrålar fram sina ramsor.

Fantastiska fotomöjligheter. Men också lite skrämmande. Doften av billigt vin och öl ligger tung över tåget, och när nöden kräver blir rabatterna längs vägen lösningen. Efter sig lämnar tåget tomburkar och utbrända rökbomber och bangers.

Kompaktkamera i fickan

Jag valde att arbeta med min Sony RX100 VI  för att den är så anspråkslös och för att det var den kameran jag hade med mig. I en folkmassa där spänningen stundtals ligger i luften ville jag inte heller sticka ut för mycket. Den lilla kameran tillät mig att vara nära utan att ta för mycket plats.

Gatufoto handlar ofta om möten, och alla är inte glada över att hamna på bild. Jag fick ett par långfingrar svingade mot linsen när jag gick som närmast, men det fanns aldrig någon riktig aggressivitet. Det var mer som en del av jargongen, en markering i stunden. 

Analog känsla 

När jag redigerade bilderna ville jag komma bort från det kliniskt digitala. Jag har satsat på en färgpalett med en analog ton för att förstärka den ruffiga känslan som marschen förmedlar. 

Det var en mäktig upplevelse att gå där, mitt i ruset och gemenskapen. Här är ett urval av bilderna från min eftermiddag mellan Medborgarplatsen och arenan.

Var du också på plats? Vad var din upplevelse av det hela? Och känner du att bilderna i det här blogginlägget speglar din upplevelse?

Bilburen ungdom

Gräsänkling - vad göra? Åka på bilträff och kolla in när bilburen ungdom roar sig? Ja, varför inte?

Blekinge Midnight Club stod som arrangör och platsen var p-platsen utanför Rosenholm Arena. Redan vid sextiden var det stora parkeringsområdet i det närmaste "knökfullt". Mycket Volvo, många kepsförsedda ungdomar och ett jäkla dunka-dunka nere i bilstereohörnan. Men också många barnfamiljer.

Jag försökte hitta egna vinklar och få till lite motljus i bilderna på sladdande bilar. Arrangören var dessutom juste och släppte in mig så att jag kunde stå i mitten av konbanan. 

Nåväl, här kommer ett gäng bilder från kvällen, som fortsatte långt efter det att jag begav mig av hemåt vid niotiden.

Att ge sig själv ett uppdrag

Hur utvecklar man sitt bildseende och sina fotografiska färdigheter? Den tanken snurrade runt i skallen i våras när jag gick och drog barnvagn över slätten. Mitt fotande gick på tomgång och bestod mest i ett oräkneligt antal porträtt på den där killen som just nu sussade sött i sin vagn.

Nu så här när sommaren har tynat bort och bytts ut mot fuktig höst kan jag se två saker som gett mitt fotograferande en rejäl skjuts de senaste månaderna; en ny kamera och en hel räcka fotouppdrag.

Nya prylar är alltid spännande, men boosten de ger brukar vara relativt snabbt övergående. Att gå upp från Nikon D300 till Nikon D700 var både ett stort och ett litet kliv. Ett litet i så måtta att kamerorna är i princip identiska och alla knappar sitter där "de ska". Ett stort eftersom fullformatssensorn förändrar hur man jobbar med skärpedjupet.

Nåväl. Nyprylsboosten varade kanske någon månad. Sedan gällde det att hålla ångan uppe. Det var då jag kom på det här med fotouppdrag. Att tvinga sig själv ut i verkligheten med ett givet mål i sikte. Det kan vara att ta en bild om dagen, att göra en fotobok, att sikta mot en egen utställning som min kompis Joakim vars blogg du hittar här: http://www.fotosidan.se/blogs/joakimke/index.htm . Eller att kanske delta i den lokala fotoklubbens tävling med ett gäng nytagna bilder. För min del handlade det om att besöka lokala evenemang runt om i Blekinge och dokumentera begivelserna. Att helt enkelt göra fotoreportage.

Det första i raden blev Lövmarknaden i Karlskrona. Lövmarknaden har en lång tradition och består av en hel massa knallar och en ännu större massa med köpsugna blekingebor. Det är som göteborgaren skulle ha uttryckt saken: "knökfullt". Således perfekt för en oerfaren och lite lätt blyg amatörplåtare som ska leka dokumentärfotograf. För att göra det hela extra spännande avgränsade jag mig till att endast använda en glugg, Nikon 24-70 2.8 - inga långtelebilder alltså. Upp i ansiktet, ut med hakan, fram med motljusskyddet. Till attack!

I början kändes det lite jobbigt, särskilt som folk ryggade tillbaka när "jättekameran" åkte upp och seriebildstagningen matade på. Några frågade vilken tidning jag var från. Andra drog sig diskret undan så snart kameran dök upp.

Men efter en stund gick det lättare. Tricket var tvådelat, dels att vara kvick som en vessla så att ingen hinner reagera och dels genom att först söka ögonkontakt och le för att visa att allt är okej. Båda metoderna funkade bra.

Efter en och en halv timmas intensivt plåtande var det hela över. Lärorikt? Som sjutton. Här kommer bildbevis. 

Hur gör du för att utvecklas? Dela gärna med dig av dina tips eller funderingar i kommentatorsfältet nedan.