BJÖRNS BETRAKTELSER

Klick. Klick. Klick.

Att våga ta steget

Alla har vi våra spärrar. En av dem kan till exempel vara att gå fram till en vilt främmande person och fråga om man får fotografera honom eller henne. Så har det varit för mig i alla fall. Efter två veckors gatufotande har jag bara vågat fråga en enda person. Och då blev det av någon konstig anledning på engelska. Jobbigt!

Men idag beslutade jag mig för att övervinna min rädsla och stega fram till ett par "okänningar". Först ut blev en äldre dam men en söt liten hund i famnen. Jag spatserade fram och började gulla med doggen och så var saken biff. "Du får så gärna ta en bild", skrockade damen förnöjt när jag bad om lov. Bollen var i rullning, tröskeln passerad, rågen placerade i ryggen - kort sagt, allt kändes fint.

Näst ut blev en nitlott. Det var en skäggig man i 40-årsålders som stod och såg hård utanför en trappuppgång. "Nä, jag vill helst vara anonym", sa han. Och sedan pratade vi om skäggets olika för- och nackdelar i ett par minuter innan jag knatade vidare.

Tredje offret spanade jag in samtidigt som jag växlade till mig några turkiska lira på Forex. En man som jag har sett flera gånger tidigare, man kan säga att han är lite av en kändis på Karlskronas gator - fönsterputsaren med den silverfärgade kalufsen. Jag frågade helt enkelt om jag fick ta några bilder genom att skyltfönster, "visst" sa han och jag kastade mig in på Specsavers och började knäppa loss. Till personalens stora nöje, de stod och fnittrade bakom disken hela bunten. Gissar att det såg lite tokigt ut där jag hoppade runt som någon slags förvuxen groda innanför skyltfönstret för att få till den rätta vinkeln.

Nåja, de bjuder jag gärna på. Och det blev ett par bilder i alla fall, även om Fuji X100s inte är den optimala kameran för snabb fönsterputsaction genom lödderbestänkta glas.

Bra på mycket, men actionkamera? Nä.

Det fjärde offret hittade jag i Hoglands park. Där stod han med sin skateboard och med ett par lurar i öronen. Jag förklarade vad jag ville och han var med på noterna så vi gick runt busskuren och tog ett par snabba skott, bussen till Jämjö som han skulle med var nämligen på väg runt hörnet.

Sista försöket gjorde jag med en tjej som satt och väntade ensam i en busskur vid Östra Köpmansgatan. Hon märkte ut sig genom att ha kjol och jacka i "vintagestil" på sig. "Hej, vilka fina kläder du har", sa jag. "Tack" sa hon. Jag förklarade att jag dokumenterar människorna på Karlskronas gator och frågade om jag fick knäppa några bilder. "Nä, jag har skyddad identitet så det är ingen bra idé". Och så pratade vi en stund om klädmodet på 1960-talet. Och efter det var lunchtimman slut.

Det blev alltså totalt fem försök - och tre resulterade i bilder. Inte så illa. Och ingen av de tillfrågade blev det minsta sur, tvärtom tror jag att alla blev lite smickrade av att jag ville porträttera dem. Den här erfarenheten har definitivt stärkt mitt självförtroende och nu känner jag mig redo att jobba vidare med den här typen av "gatufotoporträtt". Är inte helt kompis med kameran ännu, dock. Där måste det släppa om det riktigt flytet ska infinna sig, man vill ju inte behöva ägna tankemöda på tekniken när det ska tas porträtt. Förhoppningsvis kommer det innan det är dags att dra till Istanbul i slutet av mars.

Nåväl, här kommer de tre bilderna som kom ut från dagens lunchsväng - kanske inget att yvas över, men det är i alla fall en start. Jag känner det fortfarande som att jag är ute och "övningskör" och får därför vara nöjd. Ett par bonusbilder från veckan som gått ligger i slutet.

På lördag befinner jag mig i Malmö, kanske hinner jag klämma några rutor där också. Får ta och öva på skånskan först bara ...