Gråhakeflyt med lyckligt slut
När jag nyss (ännu en gång) uttryckte mitt missnöje över bristfällig skärpa, dök detta inlägg om Gråhakedopping upp i mitt minne.
Förberett sedan länge men aldrig publicerat. Nu lätt bearbetat.
Då kallade jag det 'Fritt flyt', vilket syftade både på underlaget som jag låg på (i) men också på bildesultatet, som jag tyckte var lika flytande.
Flödande vackert som en målning men i mina ögon ändå misslyckat av samma skäl som det brukar.
Obefintlig skärpa på gråhakedoppingen.
De första bilderna, som gav namnet på inlägget, är tagna för några år sedan, när jag såg min första gråhakedopping.
Då var jag redan förälskad i dess släkting skäggdoppingen men av dess släktingar hade jag ingen som helst erfarenhet.
När jag så fick syn på en gråhake i en damm inte så långt hemifrån var lyckan stor.
Jag smög mig fram till vattenbrynet för att försöka få några snygga bilder på snyggingen
och la mig ner men doppingen upptäckte mig förstås och simmade längre bort.
Jag insåg snabbt, att jag syntes för mycket och drog jackan, som jag lagt mig på, över mig.
Insåg nästan lika snabbt, att det blev kallt under armbågarna, som höll upp kameran.
Efter ett tag kändes det svalt under hela mig.
Doppingarna dök upp igen.
(De var två.)
Då var jag redan trött i armarna.
Men ljuset var så vackert, att resultatet bara måste bli kanonfint.
När jag sent omsider reste mig, insåg jag hur våt och kall jag var.
Jag kände mig, som om jag ägnat mig åt gyttjebrottning och dessutom åkt på en riktig smocka.
Våt, frusen, stel och vinglig efter timmarna i det våta underlaget kravlade jag mig upp och tog mig hem.
Väl hemma kom nästa insikt.
De flesta bilderna var lika flytande som det underlag jag legat på.
Vackra men oskarpa.
Som vanligt gillade jag känslan i dem men ogillade det faktum, att jag inte lyckats sätta skärpan.
I och för sig inte så konstigt.
Jag låg flera timmar i en för min gamla kropp hiskelig ställning och höll kameran utan stativ.
Jag återvände förstås.
Åtskilliga gånger.
Då med både kamoduk och liggerlag.
Jag hade också med mig stativ, vilket innebar, att jag förvisso var beredd när fototillfället dök upp men som också innebar en i mina ögon alldeles för hög fotovinkel.
Och framför allt betydde det, att jag stack upp för mycket på den flacka strandremsan, så jag var nödgad, att förflytta mig in i buskvegetationen, vilket i sin tur innebar en begränsad syn- och fotovinkel.
Jag försökte bygga upp något att lägga kameran på men fick inte till det.
Och förutsättningarna blev inte desamma som den där första kvällen.
Det gör de som bekant aldrig.
Doppingarna dök upp då och då.
Ibland ganska nära men oftast i den bortre kanten av den lilla dammen, där de troligen hade sitt bo.
Så småningom visade hela den nya lilla familjen upp sig.
Kort därefter var de borta.
När en ny doppingsäsong närmade sig, hade jag dragit lärdom av mina erfarenheter och var förberedd både mentalt och utrustningsmässigt.
Nu hade jag flyt!
Jag fick alltihop serverat i repris.
Fiskandet
och
putsandet
och till slut ungarna.
Doppingarna kom också betydligt närmre.
Ibland så nära, att jag hade svårt att få med en hel fågel i bild.
Och nu satt (oftast) skärpan!
Men frågan är ändå, om jag inte uppskattar de där första flytande bilderna allra mest...
'Allting flyter', sa redan den gamle Herakleitos.
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Barn
- Intresse - Macro
- Intresse - Vilda djur
- Intresse - Växter, insekter, naturdetalj
Arkiv
Kategorier
- Bildjournalistik
- Intresse - Arkitektur
- Intresse - Barn
- Intresse - Bilddagbok
- Intresse - Bröllop
- Intresse - Digital efterbehandling
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Husdjur / Tamdjur
- Intresse - Landskap
- Intresse - Macro
- Intresse - Porträtt
- Intresse - Reportage / Situation
- Intresse - Resefoto
- Intresse - Sport / Motorsport
- Intresse - Vilda djur
- Intresse - Växter, insekter, naturdetalj
- Teknik - Makro
Fin story och riktigt fina bilder. De oskarpa är också fina men på ett konstnärligt sett. Gillar ljuset i de bilderna.
Hälsningar,
Daniel
Hej Daniel och tack för din kommentar! Jag håller med dig. Ljuset blev aldrig som den där första kvällen. Min önskebild är väl en kombination av de båda. Då ska jag inte klaga längre.....
Med vänlig hälsning
Eva
Imponerande fysisk insats. Fiskebilden är utmärkt bra.
Ha det bra vid gölen
Bob
Tack. Ja, sådan är fågelfotografens tillvaro.... Detta var i alla fall på fösommaren med behaglig temperatur. Det har varit värre! Men jag klagar definitiv inte. Det finns nog inget bättre än att ligga (ev sitta) och vänta på Tillfället. Under tiden upplever man så oerhört mycket, som man skulle missat annars. Visst fryser man 'ibland' men oftast känner man det inte förrän man reser sig upp.
Ha det bra du också i din egen ankdamm!
Eva
Roligt, att du uppskattade inlägget. Ja, jag gillar själv de där första måleriska bilderna. Kyla och väta hör till men som jag skrev till Bob, märker jag det oftast inte förrän jag reser mig. Visst händer det, att jag fryser och/eller har ont i kroppen men mest njuter jag. Så bortkastade var timmarna rakt inte.
Ha det gott var du än må vara i världen.
Eva
Hälsn!
Hej och tack för dina rader! Först och främst klagar jag inte över dessa bilder. Jag gillar dem. M E N jag hade gärna, som vanligt då, haft bättre skärpa på doppingen. I den bästa av världar hade jag gärna sett en skarpare fågel med målerisk bakgrund. Det är nog min målbild.
Orsaken till blurret är nog mest rörelseoskärpa i det här fallet men det kan nog vara så, att det ljus, som jag uppfattade som så vackert, orsakades av ett lätt soldis, som mitt öga inte uppfattade då.
Ha det gott!
Eva
Är förvånad över att en så vacker och färggrann fågel fått namnet gråhakedopping. Visst ser jag den grå hakklappen men den skulle lika gärna kunnat heta rödhalsad dopping.
Tack för en fin upplevelse!/ Björn T
Tack Björn! Jag blir förstås väldigt glad över att du tycker om de där flytande bilderna.
Om jag skulle rama in någon av dem och hänga upp, så vore det definitivt en av dem.
Jag brukar säga, att fågelfotografering är bland det svåraste jag försökt mig på i fotoväg. Det är många faktorer, som ska på plats för att få till den där bilden man vill ha. Man måste läsa på om den fågelart man vill fotografera för att lära sig om deras beteende och önskemål om hur det ska se ut där de finns, för att ha bra förutsättning att hitta dem. Därpå ska man luska ut mer exakt var de kan tänkas finnas, reka och hitta ett bra ställe att lägga sig på. Sedan ska man ha tur med ljuset, varpå fåglarna gärna ska komma... Dessutom är det det där med tekniken, som ska stämma för den typ av bild man vill ha. En sann utmaning, vilket jag tycker är en av lockelserna med det. Naturupplevelsen inte att förglömma. Det gör, att de tillfällen när man inte får bildmässig utdelning trots alla förberedelser ändå blir minnesvärda stunder.
Jag har hastigt noterat, att du varit ute och fotograferat fågel och kommer att komma tillbaka och titta närmre.
Enligt en fågelsida, som jag ibland besöker, är det svenska namnet närmast en översättning av det latinska artnamnet 'Podiceps grisegena', som ungefär betyder 'fågeln med fötterna långt bak och som har grå kinder”.
Namnet nämns första gången redan 1875. Men den har faktiskt också kallats gråstrupig eller rödhalsad dopping.
Ha det bra!
Eva
Tack snälla du! Fin oskärpa det gillar jag men ljuset var förstås förutsättningen! Och gråhaken är en riktig skönhet.
Ha en skön helg!
Eva
De senare bilderna är skickligt och bra tagna, men estetiskt och känslomässigt tilltalar de första bilderna i serien mig mera.
De förmedlar den stämning jag själv upplever, när jag mer eller mindre oplanerat, stöter på och lyckas fånga ett motiv och försöker återge känslan av detta, mer än som att skapa en artmonografi.
Mvh Lars GT
Åh, jag tackar för din fina kommentar!
Det gläder mig, att du tilltalas av de oskarpa bilderna. Själv är jag glad över båda typerna men som Bild föredrar jag de, som förmedlar en känsla av något slag. Artporträtt kan vara både vackra och tekniskt perfekta men sällan bilder, som gör något större eller mera långvarigt intryck på mig. Trots det irriterar det mig när jag misslyckas, så en del av mitt fågelfotograferande går ut på att försöka förbättra tekniken. Jag vill helt enkelt själv kunna avgöra när eller om bilderna ska vara skarpa eller ej men målsättningen är bilder av ett helt annat slag. Så ditt omdöme om de senare värmer verkligen också!
Med vänlig hälsning
Eva
Vilken radda underbara bilder du visar upp och inte blir dom sämre av din text till.
Tror du får fortsätta att "misslyckas" med dina bilder, du skapar ju så underbara vägghängare av dom.
Nää, föresten, du ta lite "riktiga" bilder också, för dom är ju förföriskt vackra dom också.
Så härligt att se ! Tack !
ing-marie
Oj, jag vet inte vad jag ska svara! Mer än att jag blir så glad över dina ord. Så oerhört roligt, att du tycker att jag lyckats med båda uttrycken och att du gillar båda. Jag niger djupt och tackar!
Eva
Ofta vill ha med mycket skärpa.
Har förstått det är en ovanlig fågel.
Trägen vinner överallt. Glad du är nöjd.
ha det bra
Gun-Inger
Ibland är jag faktiskt nöjd! Här var jag det definitivt, även om jag misslyckades med skärpan i de första.
Jag föredrar helt klart bilder, som närmar sig konstfoto och som förmedlar någon form av känsla före knivskarpa fågelporträtt. För mig är det Bilden som är det viktigaste, även om fågelfotograferandet har fått mig att upptäcka en helt ny värld. Innan jag började fotografera fåglar var jag totalt okunnig. Kunde inte se skillnad på våra vanligaste fåglar.
Sen sporrar den där utmaningen att lyckas få till en bra klassisk fågelbild mig. Men det är inte slutmålet utan träning för att komma vidare och få det som jag vill.
Jag tror inte, att gråhakedoppingen är så sällsynt men om man inte känner till den och letar aktivt är den nog lätt att missa, även om den skulle finnas i närheten.
Ha en skön helg!
Eva
Salig blandning? Pga din smiley väljer jag, att tolka det välvilligt!
En riktigt salig blandning vore i mina ögon en kombination av de två bildstilarna. Bra (eller i alla fall någorlunda bra) skärpa och så den måleriska touchen. Då hade jag nog blivit riktigt salig!
Ha det bra!
Eva