Hjort som blev häger

Tanken var, att traska ut i gryningen för att i sista minuten ta del av dovhjortarnas brunstceremoni.

Tidigt på morgonen stod vi i skogen och spetsade öronen men det var alldeles tyst.

Inga hjortbröl hördes.

Skulle vi på vinst och förslust ta oss långt ut i den oländiga terrängen till den tänkta observationsplatsen eller skulle vi göra något annat?

Efter en kort diskussion beslöt vi oss för att istället ägna morgonen åt...FÅGLAR.

  Vi åkte till ett ställe, där vi tidigare sett och fotograferat häger.

När vi kom fram, såg vi en skrattmås ryttla över en vassrugge, för att sedan jaga en and ut ur vassen.

Vi undrade över beteendet.

Men vårt mål var hägrar.

Fast det stod några på andra sidan sjön valde vi, att fokusera på en annan grupp i vassruggarna en bit bort, där både ljus och bakgrund kändes mer tilltalande.

Vi lämnade måsar och änder för att försöka komma lite närmre.

Hägrar är, som de flesta av er säkert vet, både observanta och skygga.

En kombination, som gör det svårt att närma sig dem.

Nu ålade jag mig fram genom snår och sly.

Genom gräs och vass kunde jag ana, att några av fåglarna hade koll på mina förehavanden,

där jag tryckte intill  vassen.

Den oplanerade fågelfotograferingen betydde, att utrustningen var vald för annat men det kändes ändå bra med tanke på mina tidigare funderingar.

Nu skulle jag inte jag inte i första hand sträva efter skarpa närbilder utan försöka fånga något av stämningen,

 de fina höstfärgerna och lite av miljön.

Åtskilliga timmar senare återvände vi till den första platsen med måsar och änder.

Det var då anden med en fisk i näbben dök upp.

För en lång stund stal den vår uppmärksamhet

och vi fick svar få våra frågor om måsarnas märkliga beteende.

(Om detta skrev jag i förra inlägget).

En flock med krickor landade mellan oss och hägrarna på andra sidan sjön.

På vår väg tillbaka, dök en misstänkt fiskgjuse upp på väg mot sjön vi just lämnat.

(Nej, jag menar inte vråken på bilden ovan.)

Vi skyndade genom en hage men gjusen (om det nu var en sådan) stod inte att finna.

Jag passade på att leta efter nya fotovinklar, när jag plötsligt anade något avvikande i ögonvrån.

Det visade sig vara en havsörn.

Den medhavda optiken kunde förstås inte göra den rättvisa men det blev en fin avslutning på dagen.

Innan vi körde hem ville vi undersöka den motsatta sidan av sjön.

På vår väg passerade vi fält med spirande höstsådd och gyllene ekhagar.

Ånyo framme vid sjön bekräftades mina aningar om att de hägrar, som stod nära kanten var nästintill helt dolda av vassen från den sidan.

En mås flög över sjön och jag hoppades, att en häger skulle följa i dess spår men tji fick jag.

De inflygande hägrarna valde en annan rutt.

När vi kom tillbaka till bilen stod solen redan lågt

och en lång och fantastiskt fin höstdag närmade sig sitt slut.

.