Naturfoto i Eslöv

Jag ägnade lördagen åt naturfoto i Eslöv.

I trevligt sällskap och i en fantastisk miljö.

Det var Eslövs Fotoklubb, som arrangerade en Fotofestival på temat Naturfoto.

Sex fotografer fyllde dagen med spännande och inspirerande föredrag och bildvisning.

Dessutom var det fotoutställning och bokförsäljning mm.

Två av föredragen handlade om två olika delar Sverige, två handlade om fåglar och två om mer kreativ fotografering.

Hans Kongbäck började dagen med att kunnigt berätta om Vänern och vi var nog många, som lärde oss en hel del om denna vår största insjö varpå

 Elisabeth Liljenberg visade bilder av ett helt annat slag.

 Hon brinner för kreativt naturfoto och hon berättade om både hur och varför och visade bilder, som starkt appellerar till mig.

Innan lunch talade Felix Heintzenberg om sin senaste bok, Nattens tysta jägare.

Felix är biolog och naturfotograf och har som enda person fått utmärkelsen Årets Pandabok två gånger. Den i veckan släppta boken, Nattens tysta jägare är skriven tillsammans med Tom Schandy och handlar om våra nordiska ugglor. Spännande läsning väntar.

Sedan var det lunch, varpå Johan Schmitz delgav oss sina erfarenheter och sin fascination av landskapet om trakterna kring Kebnekaise.

Rubriken var Bergtagen och jag börjar förstå vad det handlar om.....

Efter lunch orerade Brutus Östling kring sin senaste bok, Magiska möten i fågelmarker, som också den fått utmärkelsen Årets Pandabok.

Sedvanligt sköna bilder ledsagades av tänkvärda ord om vår planets tillstånd, sett ur fågelperspektiv.

Dagens sista föreläsare var Camilla Noresson, som visade sina spännande makrobilder.

Hennes bilder, är liksom Elisabeths kreativa, både ur skaparens och betraktarens synvinkel.

Det gäller att läppa loss fantasin både när man fotar och tittar på bilder.

Jag hade aldrig träffat eller lyssnat på Camilla men väl sett ganska många av hennes bilder, som jag tycker mycket om.

(Hon är f.ö. med på Fotosidan.)

Alla föreläsarna bjöd frikostigt inte bara på sina fina bilder och sin kunskap utan också på sig själva och det blev följaktligen en trevlig och givande dag.

Det hela försiggick i Eslövs Medborgarhus.

Jag måste erkänna, att jag är skamlig obekant med denna stad.

Och dess Medborgarhus var inget undantag.

Det visade sig vara en synnerligen spännande byggnad, som väckte min nyfikenhet.

Ritad av Hans Asplund och uppförd på 50-talet är den idag både prisbelönt och uppmärksammad och besöks av arkitekter och studenter.

Materialval, formspråk och detaljutformning fick mig, att välja att skippa lunchen för att istället kika lite på byggnaden.

Knappt hade jag lyft fram kameran, när en man vid namn Lars uppfattade mitt intresse och började berätta lite mer om huset.

Förutom den föreläsningssal, som vi använde fanns en större sal, som var imponerande. Tyvärr var den låst...

Vidare fanns en terrass uppe på taket, som man kunde komma upp på via en spiraltrappa i ett mindre rum,

som förstås också var låst.

Men det dröjde inte länge innan Lars hade utverkat tillåtelse av en vaktmästare, att få komma upp.

Innan jag visste ordet av befann jag mig på takterassen.

Därpå var det A-salens tur.

Den vänlige vaktmästaren låste upp för oss, tände belysningen och drog för ridån.

Det var ingen tvekan om att man var stolt över sitt fina Medborgarhus.

Ridån, som liksom allt annat var ritat av arkitekten själv.

Stolarna och deras placering fick mig  att tänka på mönster i Naturen men också på min dators tendens, att utan min inblandning multiplicera i mångfald. Må vara en fil, ett ord eller något annat.

Men bilden av stolarna symboliserar för mig, att en bild eller föremål kan väcka associationer långt från deras egentliga syfte.

Efter att ha beundrat omsorgen över fina detaljer och upprepning av former insåg vi, att det gällde att skynda tillbaka för att inte missa nästa fördrag.

När dagens program var genomgånget, var det redan mörkt och den tänkta fortsatta fotograferingen av bla. atriumgården fick lite andra förtecken än jag tänkt mig

men jag avser, att komma tillbaka.

Även om bildmaterialet mest visar byggnaden, där Fotofestivalen utspelade sig,

var det givetvis ändå innehållet, som vägde tyngst denna dag.

En mängd inspirerande bilder ackompanjerade av både skön musik och fakta gjorde, att jag vände hemåt full av ny kunskap och inspiration

och med tacksamhet mot både den arrangerande klubben, alla intressanta föreläsare och trevliga människor, som jag träffade.

.

3 möten 3 bildskapare 5 porträtt

Nyss skrev jag ett inlägg om porträtt och i en kommentar uttryckte jag min önskan om att utveckla detta för egen del.

Om jag söker på porträtt i mina, arkiv hittar jag förutom en del självporträtt nästan bara fågelporträtt.

Min närmaste omgivning är inte överdrivet intresserad av mitt fotograferande och vill framför allt inte  bli avporträtterade. Detta påverkar givetvis mitt förhållande till människor jag möter och som jag skulle vilja fotogafera.

Några få porträtt finns dock.

Som detta av Terje Hellesö.

Taget en ödesdiger kväll i augusti 2011.

Vi befann oss på Christinehof, där Terje skulle hålla en workshop, som jag tänkt delta i.

I sista stund fick jag kalla fötter och hoppade av.

Trodde inte, att jag kunde tillräckligt mycket.

Istället deltog jag i en soppkväll med bildvisning av Terje och tänkte återkomma framåt hösten.

Jag tog mig samman och frågade om jag fick ta några bilder.

Tänkte mig en rubrik i stil med 'Sanningens ögonblick' utan att inse, att denna dag var den, som  för alltid skulle ändra Terjes liv och andra människors syn på honom.

Jag hade länge beundrat hans bilder, som jag tyckte var 'osannolikt' bra.

Jag tillhörde dem, som hejade och troligen bidrog till att han gick de där stegen för långt.

I efterhand undrar jag, om han just där och då anade, att avslöjandet var nära förestående.

Det avgörande blogginlägg, som öppet ifrågasatte Terjes lodjursprojekt publicerades samma dag och inom kort skulle bomben brisera.

Ovetande om detta åkte jag hem och redan på hemvägen ångrade jag mitt beslut.

Det alternativ vi pratade om blev aldrig av.

Och jag ångrar mig ännu.

Ser fortfarande Terjes bilder som en inspirationskälla.

Förutom hans kvaliteter som nyskapande och skicklig fotograf, vittnar många om hans skicklighet som lärare och inspiratör.

(Bilden är tagen från ett blogginlägg på min nu insomnade trädgårdsblogg.)

......

Näste man är en bildkonstnär av mer klassiskt snitt.

Lars Jonsson, ornitolog och konstnär och ibland jämförd med Bruno Liljefors.

I både akvarell, olja och grafik skapar han framför allt fågelbilder, som får mig att rysa av välbehag.

Han förmår att göra ett porträtt av den aktuella arten men samtidigt förmedla en stark känsla av närvaro.
Av det skimrande ljuset och fåglarnas personlighet.

Hans skicklighet och känsla för och kunskap om fåglarna är odiskutabel.

(En kort smakprov av en film om honom av Anders Hanser.)

Som målare kan han (kanske) kosta på sig, att avstå från att avbilda det där fula eller 'spetsa' ljuset på ett sätt som fotografen har svårt för.

Nu tror jag mig veta, att Lars fotograferar också och det skulle vara väldigt roligt, att ta del av hans foton.

Jag mötte honom i fjor på den gamla prästgården i Vamlingbo på Gotland, där har ett eget galleri.

.....

Den siste personen, är en ung fotograf vid namn Sander Broström.

Jag hittade honom, sedan han vunnit en ungdomstävling och uppmärksammats internationellt.

Hans bilder var tekniskt bra men framför allt hade de en känsla, som tilltalade mig och jag blev nyfiken och följde hans väg.

Något senare blev han som 15-åring den yngste någonsin invald i både Photonatura och Naturfotograferna.

Möjligen tycker han, att det är tröttsamt, att ständigt bli påmind om sin ålder men det är svårt att bortse från den och det lär ju vara ett övergående problem.

Bilderna är tagna, när jag besökte ett litet galleri i Lund i höstas, där han ställde ut.

Han visade sig vara lika ödmjukt lågmäld som sina bilder.

Bilder, som ursprungligen ofta hade fåglar i fokus men som mer och mer har utvecklats till att avbilda det landskap vi lever i.

Ett landskap, som har tydliga avtryck av vår mänskliga närvaro.

Utan pekpinnar visar han upp sina eftertänksamma bilder och det är upp till var och en att tolka dem.

Utan att lägga någon press på hans fortfarande unga axlar hoppas jag, att vi får se mycket av honom framöver.

Porträtt i Hilleröd

Igår tog jag en paus från bilderna från Norge och åkte till Danmark, som i motsats till Norge känns som hemma.

Vi hade ärende till Hilleröd

och tänkte kombinera det med ett besök på Frederiksborgs slott.

Dit åker vi regelbundet för att beundra och njuta av den fina rekonstruerade barockträdgården och strosa omkring i parken.

(Bilden ovan är från ett tidigare besök.)

Men själva slottet, som är det största renässansslottet i Skandinavien är i sig värt ett besök.

Får dock erkänna, att jag nog bara varit inne i slottet en gång tidigare.

I våras berättade Gun-Inger på sin blogg om en sevärd porträttutställning där som frestade, så nu prioriterade vi den efter en kort promenad i parken och trädgården.

Jag började med att fotografera turister på borggården

och fortsatte med besökarna inne på utställningen.

Det blev förstås också en del bilder på de utställda porträtten.

Porträtt, som gav både mersmak och inspiration.

 Förutom nordiska bidrag var kinesiska, vitryska, kazakstanska, ryska och ukrainska porträttkonstnärer inbjudna att delta, representerande olika konstformer.

De senare visade prov på såväl traditionellt måleri som mera moderna och västerländskt inspirerade verk.

Bilden nedan, som är en kombination av två verk i form av en spegling av en målning i en annan, får representera detta.

Istället för rena avbildningar av de utställda verken valde jag, att använda de motiv 'hängningen' gav upphov till 

i form av kombinationer med lokalen, speglingar av andra verk

 och besökare.

Det blev förstås en selfie också.

Ett bidrag till temat 'Konsten att spegla sig i andras konst....'

Själva slottet hann vi inte med denna gång men i motsats till Norge har jag goda förhoppningar om att återvända.

Den aktuella utställningen visas dock tyvärr bara juli ut.

Avslutar med en spegelbild av ett av tornen i en vallgrav.