Några bilder från Köpenhamn

Sedan urminnes tider har vi årligen åkt över till Köpenhamn i början av december.

För länge sedan köpte vi våra julklappar där.

Vi åker fortfarande över.

För att ta del av julstämning i en skön blandning med storstadskänsla.

Men numera handlar vi inget.

'Men Hallå där!'

Säger ni kanske.

'Du gillar ju inte städer.'

Nä, men jag älskar Köpenhamn!

Det där med shopping förstår jag mig däremot inte på.

Jag försökte skärskåda ett kommersiellt huvud för att finna svaret på gåtan om shoppingens själ.

Men jag misslyckades.

Vi lämnade varuhusen och begav oss ut på gatan.

Kanske inte direkt ut i skogen men vi styrde våra steg mot Kongens Nytorv,

som är den ena ändpunkten på Ströget, den stora gågatan, som löper genom Köpenhamns centrum.

Det är sedan ett tag en enorm byggarbetsplats.

Runt bygget löper ett högt plank smyckat med allehanda reklam men på ena sidan har Tore Rörbaek gjort en väggmålning.

På Amagertorv en bit i riktning mot Kongens Nytorv, som är den andra ändpunkten,

står en välbekant fontän med storkar.

En flock duvor landade, påminnande mig om att jag nyss läste, att åtskilliga duvor skjutits,

sedan det konstaterats, att de var bärare av papegojsjuka.

Jag tänkte på alla duvor jag matat där genom åren....

Några hundra meter längre bort syntes tre huvuden på fat på ett bord.

De visslade och pep och jag tänkte mig nog något mekaniskt men när jag kikade närmre,

såg jag tre  par spjuveraktiga ögon, som ömsom flirtade ömsom rullade med ögonvitorna.

På en tvärgata stod de eviga stånden med brända mandlar.

Kommersen verkade dock inte gå så lysande.

En blick in på sidogatorna avslöjade en myriad av cyklar.

Därefter blev det mest bara just cyklar.

För finns det något, som är mera köpenhamnskt än cyklar?

När vi styrde kosan hemåt, hade det börjat regna igen.

Och medan köpenhamnarna trampade på,

gled vi förbi på vår väg mot bron.

Till våren har vi tänkt hyra cyklar och ta oss runt lite smidigare.

På danskt maner.

Julmarknad på Jakriborg

Nu tror ni kanske, att jag är tokig i julmarknader.

Alls icke.

Nästan tvärtom.

Jag skyr jippon med mycket människor och föredrar den tysta skogen framför civilisation.

MEN

julmarknader försiggår ofta på ställen, som jag aldrig besöker annars och

som ibland inte heller är tillgängliga.

Då använder jag arrangemanget för att stilla min nyfikenhet eller som den här gången, för att få tillfälle, att fotografera lite gatumiljöer med människor.

Nu har jag tillbringat några timmar i helgen som gått i Jakriborg.

Så vad är Jakriborg?

Jakriborg, är det mest märkliga bostadsområde jag sett.

Det är tämligen nyuppfört i hansastil mitt ute på den skånska åkern.

Byggt av två bröder, som en medeltida stadskärna med smala hus med spetsiga gavelvinklar, vackra detaljer, snirkliga gränder och små torg belagda med gatsten eller kullersten.

Pastisch?

Javisst!

Men det ser förbaskat trevligt och trivsamt ut därinne bak ringmuren, som skiljer området från   järnvägen och resten av Hjärup.

(Hjärup, som är ett villaområde tillhörande Staffanstorps kommun men som gränsar till Lund.)

I dagsläget bor det troligen drygt 1000 personer i 400 lägenhet.

Planen var att fortsätta bygga ut till nästan 10 gånger så stort men utbyggnaden har stannat av.

Och nu var det alltså dags för den årliga julmarknaden, som är ett av flera jippon, som arrangeras där.

Hur det ser ut under resten av året vet jag inte men det känns som om det vore dags att kolla det.

Marknaden då?
Måste erkänna, att jag inte kollade så noga.

Hantverk blandat med lite krimskrams i en skön röra....

Medeltidsromantik, som blomstrade.

Min avsikt var ju inte, att handla.

Hade förvisso tänkt köpa ett vörtbröd men de var slut, när jag väl kom in i lokalen, där de såldes.

Om någon av er tycker, att det ser trevligt ut och blir nyfiken, så fortsätter marknaden också nästa helg. Lördag och söndag 11.00 - 17.00

Då kanske vi ses där, för jag skulle faktiskt vilja ha det där vörtbrödet.......

Och det var ju dessutom rysligt roligt, att fotografera där!

Inte gatufoto

Gatufoto är inte min grej!

Dels befinner jag mig sällan i gatumiljö.

Dels har jag svårt, att rikta min kamera rakt

mot främmande människor, vilket lär vara en förutsättning.

Det kanske handlar om min generations syn på diskretion.

Eller min egen rädsla.

Eller det faktum, att inte ens människorna i min närhet gillar att bli fotograferade.

Hur kan jag då förvänta mig, att vilt främmande människor ska samtycka till att bli avbildade?

Men jag tycker, att det är roligt att titta på gatufoto.

Kanske lite ett utslag av voyeurism, en inblick i en värld långt från min egen, blandat med en dos beundran för ett hantverk jag inte bemästrar.

På bilderna från Köpenhamn, tagna vid vårt besök där i december förra året,

 kan man med lite god vilja urskilja något människoliknande.

Men det finns en sak, som definitivt sågar mig som gatufotograf.

Gatufotografi ska tydligen per definition utgöra rent dokumentärt avbildande , 'straight photography,'

och det kriteriet får jag svårt att uppfylla.

Men vem vet?
Jag gillar utmaningar och om drygt en vecka är det dags igen för en ny tur till byen.

Några foton från Köpenhamns gator lär det bli.

Gatufoto eller ej.