Skam den, som ger sig......

Den, som redan tycker sig ha sett fler bilder på jordugglor än vad som kan anses vara tillrådligt/njutbart eller hälsosamt, kan sluta läsa här.

Den, som tycker, att jag är tjatig i mitt kämpande för bättre bilder, bör kanske inte läsa alls.

Eller tvärtom: Läs vidare!

Men den, som njuter av ugglorna

och/eller ev. kan dra egen nytta av min envishet kan fortsätta.

Det handlar alltså, på nytt, om jordugglorna och mina försök, att få bra bilder på dem.

Flera kvällar har jag återvänt till mossen utan framgång.

Antingen har inga ugglor dykt upp eller också har de kommit när ljuset redan försvunnit.

I går kväll dök de upp och dessutom medan solen fortfarande gav tillräckligt med ljus.

De flesta bilderna är sinsemellan tämligen lika, eftersom förutsättningarna inte skiljer sig markant och ugglornas repertoar är rätt  begränsad.

Variationen utgörs framför allt av ljuset och bakgrunden.

Min målsättning var (och är), att få bättre bilder än de jag redan tagit.

Om jag lyckats eller ej  kan förstås diskuteras.

Men jag tycker själv, att de successivt har blivit bättre

och att det visar, att det lönar sig, att inte vara nöjd om man tror, att det kan bli bättre.

Det kan det givetvis fortfarande.

Det kan det nog alltid.

Kanske siktar jag högre än jag nånsin kommer att nå

men jag har alltid haft som motto, att om man siktar på stjärnorna , så når man kanske trädtopparna.

Ger man upp redan i start, för att man inte tror sig kunna nå längre, ja då gör man givetvis inte det heller.

För mig är själva utmaningen i att försöka bli en bättre fotograf en stor del av drivkraften och lusten bakom inte minst mitt fågelfotograferande.

Den dag jag inte tror mig kunna utvecklas mer, tror jag lusten kommer att sina betänkligt.

 Nu gäller det, att dra lärdom, fortsätta sökandet och att så småningom knyta ihop säcken.

Än finns det mycket att lära och förbättra......

Behöver jag säga, att jag tycker, att det är både vansinnigt roligt och spännande?

Att jag ibland inte är nöjd med mina bilder betyder inte, att jag är en gnällig och missnöjd kärring.

Jag ser mig som en nyfiken och optimistiskt sökare på väg mot nya spännande mål...

Och når jag inte ända fram, så har jag i alla fall haft väldigt roligt på vägen och upplevt saker jag annars skulle missat.

Jordugglerapport

Jag har återvänt till mossen ett antal gånger.

Hade inte tänkt visa fler bilder på jordugglorna om jag inte lyckades åstadkomma något, som var bättre än det jag redan visat.

Nu har jag dessutom sett alldeles fantastiska bilder här på sidan, så jag borde kanske egentligen vänta tills jag lyckats bättre.

Trots det kan jag inte motstå frestelsen, att ändå dela med mig av några av de senaste bilderna jag tagit.

En av ugglorna slog ett byte och landade på en stolpe en bit bort med sorken (?) i ett stadigt grepp.

 Där satt den en lång stund och spejade innan den flög vidare.

Bilderna är förvisso bättre än de allra första jag tog men fortfarande inte så bra som jag önskat.

Men även om jag inte är nöjd, så är jag glad över dem.

Och eftersom de blivit bättre, känns det som att jag är på rätt väg.

Besökte mossen på nytt i går kväll.

Inga ugglor dök upp medan jag var där men fortfarande finns minst en uggla kvar.

Kanske finns fortfarande chansen att få bra bilder....

Men det dök upp en trevlig och duktig fågelfotograferande man, som visade sina fina bilder och delade med sig av sina erfarenheter .

Vi pratade länge om fågelfotograferande och han tyckte, att en av de saker som gör det så spännande att fotografera fåglar, är utmaningen i att man ständigt kan förbättras.

Även om man tagit en bild man tycker är bra, så kan den alltid bli ännu bättre.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Och jag ser fram mot väldigt många roliga stunder.

Jordugglorna igen

Jag återvände till mossen.

Jordugglorna var kvar.

Det blev flera turer.

Och många bilder....

Jag försökte hitta kvällar, när det verkade finnas förutsättning för fina solnedgångar.

Både för det fina ljusets och färgernas skull men också helt enkelt för att ljuset inte skulle räcka till om det var mulet.

Färgerna blev inte så fina som den första kvällen.

En kväll försvann solen just när ugglorna kom.

En annan kom de inte förrän det redan var för mörkt.

En tredje kväll flög de hela tiden allt för långt bort från mig.

Jag försökte variera min strategi och hitta den bästa positionen, vilken givetvis skiftade hela tiden.

Ugglorna var allt för ofta 'där borta', där man 'skulle ha stått'.

Men det fanns annat än ugglor på mossen.

Medan jag väntade upptäckte jag en kväll några tranor borta i det höga gräset.

Jag har redan nämnt de blå kärrhökarna, som delade bord med ugglorna.

En kväll syntes en räv komma i diskussion med en uggla och en blå kärrhök om rätten att jaga på platsen.

Och strax före skymningen svävade ugglorna fram över mossen i sin jakt på mat.

Bilderna blev successivt lite bättre.

Om än inte riktigt bra.

Jag är fortfarande inte riktigt nöjd.

Men betydligt mindre missnöjd.

Så jag fortsätter!

Ja, jag vet, att det blev många bilder.

Alldeles för många för ett blogginlägg.

Men det blev många bilder...

Och snart har de drunknat i mitt bildarkiv.

Eller ännu värre:
Försvunnit i något av det, som jag fasar för.

Ugglor på mossen

I veckan åkte jag till en av grannbyarna för att hämta bröd.

Jag tog (förstås) med kameran och tänkte ta vägen bort om Vombfältet och sjön när jag ändå var ute.

På vägen såg jag hänvisningsskylten till Sandby Mosse.

Har passerat området otåliga gånger men aldrig sett själva 'mossen'.

Tänkte, att jag nog får ta en tur dit...

Kvällen därpå återvände jag.

Ljuset var fantastiskt.

Upplevelsen likaså.

Fem (?) jordugglor jagade över mossen.

Själv såg jag 'bara' tre men i gengäld såg jag ett par blå kärrhökar, som emellanåt tampades om luftherradömet med ugglorna.

Jag hoppades på riktigt fina bilder i det tacksamma ljuset men kom hem och såg bara

bilder, som var både oskarpa och brusiga och alla mina försök att åtgärda dem kom på skam.

Det kändes bara trist och alldeles för välbekant.

Trots det tyckte jag, att bilderna var vackra.

Men jag önskade, att ugglorna varit skarpare.......

Så jag återvände nu med bättre utrustning.

Men då höll sig ugglorna på längre avstånd

och ljuset var heller inte lika tilltalande.

Resultatet blev något bättre men fortfarande inte bra.

Ska jag hinna få de bilder jag vill ha, innan ugglorna drar norrut?

Vad jag vill?
Samma bilder som de jag visar men med mycket skarpare ugglor.

Ska det vara så svårt?

Jag anser mig kunna teorin.

Tekniken likaså.

Jag tror, att jag har bildseendet.

Jag har utrustningen.

Än så länge har jag tålamodet.

Jag lägger ner mycket tid för att få de bilder jag vill ha.

Ändå grinar jag alldeles för ofta illa för att bilderna brister i skärpa och konstaterar,

att det trots allt finns en svag länk i kedjan, som jag missat.

Jag vet, att en del skakar på huvudet över mitt eviga klagande

men jag vill verkligen hitta nyckeln till den där skärpan, som jag så hett eftersträvar vid tillfällen som dessa.

PS. Jag kommer ännu inte riktigt överens med råfilerna och bildbehandlingen, så kanske kan bilderna bli något bättre när jag lärt mig mer.