Damernas

I fåglarnas värld är det oftast hanarnas praktfulla fjäderskrud som avbildas.

Det gäller inte minst fasaner.

Så här är mitt försök att skapa lite rättvisa genom att presentera några fasandamer,

som i mina ögon är lika vackra som hanarna om än på ett annat, mindre pråligt sätt.

De (och 'herrarna')  huserar i vår trädgård under vinterhalvåret

och är både riktiga skön- och personligheter.

Den här honans näbb är ordentligt skev,

vilket inte tycks påverka henne.

Om någon tror, att fasanerna är 'tama',

kan jag meddela, att de är ytterst vaksamma och skygga

och lägger benen på ryggen så fort de anar fara,

vilket inkluderar oss.

På spetsen

Tisdag.

En stor gul sol lyste.

Åtminstone i tidningens väderprognos.

Vi planerade in en tur till sydkusten för att fotografera fåglar.

Men vi vaknade till en dag lika gråmulen som alla andra varit.

Nåja, vi for iväg.

Vid havet var fåglarna lika frånvarande som solen.

Vi följde kustlinjen men det var både ogästvänligt och fågelbefriat överallt.

Till slut hamnade vi längst ut på spetsen i Falsterbo.

Nästan i alla fall, för vi avstod från Måkläppen och följde istället strandremsan strax innanför.

Vi hittade en vindskyddad grop, där vi slog oss ner för att inta vår medhavda matsäck.

Strax utanför låg en skrattmås och trampade vatten.

Då och då gjorde den ett snabbt uppflog och dök ner i vattnet.

Det blev, som det brukar.

En smörgåstugga och fem minuters försök att fånga måsen i rätt position.

Vilket också blev som det brukar.

En bild i någorlunda pose och fem med endast stjärt och vingspetsar  ovanför vattenytan.

Fotoväninnan med nyinköpta kameran, med 10 bilder/sekund fixade det galant, medan jag med mina 6b/s fick kämpa som en tok för att hitta rätt.

Efter en stund övergick jag istället till att leka med långa slutartider.

En konst, som jag inte alls behärskar.

Men en lek, som alltid lockar mig att försöka.

Lite roar ett barn, brukar man säga.

Detsamma gäller betydligt äldre damer.

Och en mås räcker långt.

När jag kom hem fortsatte leken

i barnslig förtjusning över alla möjligheter, som öppnat upp sig när jag började titta och

rafsa runt i verktygslådorna i de program, som jag ändå haft på datorn ett bra tag.

Dimma

Det är fortfarande både grått och mörkt i mitt skånska landskap.

Men det gör mig alls inget.

Mesta tiden tilbringas ändå inne framför datorn.

En riktigt fin dag kastades bort sedan jag av misstag sparat mina bilder i rawformat och sedan inte kunde öppna dem.

Det blev nästan panik innan jag fått upp dem.

Sedan gällde det att kunna gå genom dem och gallra.

Har ännu inte riktigt fått kläm på det.

Samtidigt väcktes (på nytt) tanken på att övergå till RAW.

Men då måste jag nog kunna lite om både filformat, hantering och bildbehandling.

Så jag började kika på Camera Raw, som jag har installerat på datorn.

Fortsatte med att påbörja en kurs i bildbehandling, för att lära mig hitta i programmet och dess verktyg.

I förlängningen av röran

blev mitt fotoliv närmast ett gungfly.

Det snurrar i huvudet av bildbehandlingstermer.

Och jag har lite svårt att greppa det där med hur och var bilderna sparas.

Nya filbegerpp har flyttat in i min värld men ännu inte bott in sig.

Om jag vill spara bilderna jag ändrat, måste det då betyda, att jag måste behöver göra nya kopior i nya filformat för att kunna öppna dem i mitt Lightroom?

Detta medan jag med möda försöker kasta bort bilder för att lätta på trycket på datorn.

Puh.

Det är många hinder, som dyker upp på min väg.

Jag lär nog behöva köpa ett nytt Lightroom. Ny version är på gång men när?

Och hur kommer det att fungera med allt det, som jag har på det gamla?

Kanske krävs det rentav en ny dator???

Aj då!

I så fall vad?
Vad krävs egentligen för att kunna hantera stora mängder bilder och ha flyt i bildbehandlingsarbetet?

Måste googla och läsa på sidan forum men tiden räcker inte riktigt till.

(Korta tips om miniprestanda mottages tacksamt.)

Så jag kliver lite planlöst runt och letar info om alldeles för många saker på en gång.

Följer bildbehandlingskursen.

Testar lite här och lite där.

Började med att plocka fram och pilla på ett gammalt porträtt

och  fortsatte med att konvertera en färgstark fasanbild till svartvitt och försöka mig på att göra lite mer än just bara det.

Riktigt spännande men det krävs nog mycket träning för att hitta rätt bland reglagen.

Gav några naturbilder mer stuts och färg.

Jo, det blev ganska bra men var i hela fridens namn blev de av?

Men rawbilderna, de som det egentligen handlar om, känns bara just 'råa' och grova också sedan jag försökt framkalla dem i Camera Raw.

Ska man visa misslyckade bilder på sin blogg?

Jag tycker det!

För mig är misslyckandet ett steg på vägen.

Varje gång man börjar lära sig något nytt, blir det med nödvändighet nästan alltid sämre än det man hittills gjort.

Utveckling eller inlärning fungerar oftast så
Några steg fram och så ett (eller flera) steg tillbaka, för att sedan att kliva flera steg framåt.

Något vi ofta glömmer.

Eller i alla fall inte vill visa utåt.

Men så ser inlärningstrappan nästan alltid ut.

Lite som trädkryparen, som jobbade sig upp för trädstammen i sitt letande efter något matnyttigt, för att sedan börja om nerifrån på nästa stam.

(Bra för mig, som fick flera chanser att fotografera den.)

Jag har alltså tagit några pauser från datorn och ut i den faktiska dimman.

Jag fotograferade mestadels som vanligt i jpeg men flera av bilderna är efterbehandlade i Camera Raw.

Om ni tycker, att inlägget var ovanligt rörigt och spretigt, så motsvarar det alltså min bildvärld för tillfället.

Var jag kommer att landa vet jag i vart fall inte just nu

men jag hoppas, att det klarnar så småningom.

Ommöblering och total röra

Ommöbleringen gällde ett arrangemang, som jag iscensatt på gården för att fotografera fåglarna.

Det stundar kallare tider och jag ville helt enkelt ha en något annorlunda bakgrund om/när gästerna ankommer.

Arrangemanget är mycket enkelt och består av en gammal anfrätt stubbe med möjlighet att placera fågelmat i.

Igår sken solen och jag hade planerat en utflykt men först ville jag kolla om stubbens placering var till min belåtenhet från det ställe, där jag tänkte sitta och fotografera.

Jag tog några bilder och såg, att den fungerade om än inte optimalt.

Viss justering i sidled och beträffande matens placering behövde göras men det tänkte jag göra en annan dag.

Dagens gäster var de vanliga dvs. blåmes, talgoxe, pilfink, gråsparv och nötväcka, som jag redan tagit en Herrans massa bilder på.

Så jag koncentrerade mig på rödhaken, som aldrig äter ur fröautomaten utan som pickar och plockar upp det, som faller ner på marken.

Det gör, att bildvinkeln oftast inte blir så kul men när den satte sig på stubben, blev jag riktigt nöjd med dess placering.

Men det var ett gäng koltrastar, som dominerade.

När de tagit stubben i besittning, var det inte lätt för tättingarna att komma till.

En ensam grönfink syntes virvla runt över stubben men den vågade sig inte ner.

Entitan dök också upp.

På avstånd kunde jag se fasanerna röra sig inne bland buskarna strax bakom stubben.

Jag gick in och kollade bilderna, tömde minneskortet och gjorde mig klar för avfärd.

På min väg ut igen såg jag genom fönstret, att några fasaner nu kretsade runt stubben.

Jag intog min position.

Fasanerna anade oråd och var, som vanligt, oerhört vaksamma och försiktiga.

De smög runt stubben och sträckte på halsen.

Till slut tog en tupp mod till sig och hoppade upp på stubben.

Jag lät den äta en stund innan jag tog några bilder, varpå jag gick in och laddade upp bilderna på datorn.

Det var DÅ det blev oreda.

Datorn bara tuggade och efter en evighet meddelade Lightroom, att filerna inte kunnat importeras...

Av filbeteckningen förstod jag, att det handlade om RAW-filer.

Det är bara det, att jag inte fotograferar i RAW.

Bland annat just för att mitt gamla Lightroom inte kan läsa dem.

Dessbättre har jag också Photoshop installerat på datorn.

Ett program jag köpte för flera år sedan men inte har blivit färdig att lära mig.

Men jag visste sedan ett tidigare försök med RAW, att jag kunde importera bilderna via Bridge, så nu gjorde jag det.

Därefter konstaterade jag, att kameran var inställd på att bilderna skulle registeras i både Jpeg och RAW.

(Hur det gått till vet jag inte men just nu känns det som om 'någon' tagit det beslut åt mig, som jag själv dragit på i åratal.)

Nu fanns i alla fall bilderna på datorn men hur jag än vände och vred på det, ville Lightroom inte veta av ens Jpegfilerna.

Så där satt jag med ca 500 bildfiler i Bridge, som jag inte visste hur jag skulle hantera.

Framkallningen i Camera Raw tycks närmast identisk med Lightroom, så där är det inga större problem, även om jag naturligtvis inte behärskar redskapen men det är  hanteringen av de importerade bilderna jag blir tokig på och jag saknar mitt högt värderade Lightroom.

Så nu sitter jag här och glor på min skärm och förbannar, att jag möjligen måste öppna filerna en och en för att granska och gallra ....

Å andra sidan är det möjligen så,

att Bridge kan mycket mer än jag har kommit på genom dagens slumpartade försök.

Förmodligen kan man göra grovsortering och gallring betydligt enklare än jag nu försökte göra men

just nu svävar jag i min okunnighet runt i ett totalt kaos.

Men det känns också som om jag är på väg ut i en ny bildvärld, som jag inte vet vad den kommer att leda till.

Den här helgen ledde det till, att den planerade utflykten tog slut vid datorn.

I stället för fåglar

En ny storm passerade.

På nytt åkte jag ut till sundet i förhoppning om att hitta havssulorna.

Denna gången rakt ut, vilket betyder Lommabukten strax norr om Malmö.

Ovädret hade dragit förbi men det blåste fortfarande rejält.

Det var svårt att ens stå stilla och titta i kikaren och än svårare, att försöka hålla kameran.

Jag la den på en tunna och fick i alla fall några godkända men ointressanta bilder.

De flesta tagna för att försöka hitta de där sulorna, som fanns där ute nånstans.

Det visste jag inte då och eftersom jag inte ens såg dem i kikaren och efter ett tag var totalt förblåst, så jag körde så småningom vidare.

På min väg passerade jag några dammar och gjorde en avstickare.

En häger hukade i vassen men den undgick inte mitt argusöga.

Naturligtvis hade den upptäckt mig också, lyfte och flög iväg.

Jag fortsatte in i Lomma och till hamnen, där jag hoppats hitta fåglar, som sökt skydd undan stormen.

Bortsett från några måsar ute vid piren var det tomt.

Men ....  blåsigt.

En  bit norr om samhället hittade jag i alla fall något flygande.

Det var några kitesurfare, som trotsade vinden, som inte alls var gynnsam för dem.

Jag tog några bilder

av deras hopp.

Det var fortfarande oerhört svårt, att hålla kameran still i den byiga vinden

och det blev ju inte lättare, när jag började leka med långa slutartider

Det var som vanligt väldigt roligt, även om jag kände mig rätt ställd när killarna,

som strax därefter kom upp på land undrade, om jag inte ville skicka dem bilderna.

Troligen inte alls de bilder de ville se...