Nej, vi såg inte den vitögda dykanden....

Stänkaren i förra inlägget fick bli en blänkare till dagens.

Bilderna togs när vi i onsdags åkte iväg för lite fågelfotografering.

Solen sken och det var vår i luften.

Målet var Källby Dammar i Lund, dvs reningsverkets dammar invid Höje Å.

Dammarna är en välkänd fågellokal inte minst under vinterhalvåret, eftersom vattnet aldrig fryser till riktigt och i dammarna och längs ån finns nästan alltid något sevärt.

Denna dag såg vi på avstånd framför allt vigg, sothöns och bläs- och brunänder.

Vi slog oss ner i det torra fjorårsgräset och hoppades, att fåglarna skulle närma sig stranden.

Dammarnas fåglar rörde sig på  betryggande avstånd framför oss och bakom oss passerade flanörer.

Många av de senare stannade till och undrade om vi sett den vitögda.

Den, som synts till i dammarna ett bra tag.

Men nej den såg vi inte.

I ärlighetens namn letade vi inte heller med någon större intensitet.

Vi njöt av den fina dagen och alla de andra fåglarna, som kom inom syn- och fotohåll.

Bläsänderna låg kvar .

Några kniphanar visade en tendens till att börja spela men kom av sig och drog iväg.

Brunänderna låg långt bort men så småningom kom de lite närmre och hälsade.

Sothönorna småbråkade så som de brukar men några av dem såg ut att ha ganska mysigt i vårsolen.

Putsade varandra och såg rara ut.

Emellanåt vällde det in skrattmåsar, som snabbt kollade av läget och flög vidare.

Vi försökte kasta lite bröd åt dem men då kom svanarna.

Det var bara de, som kom riktigt nära.

De tittade uppfordrande på vårt bröd men när ett annat svanpar kom inflygande, blåste de upp sig och drog iväg för att markera, att dammen var deras..

En stund senare trampade de iväg.

Skarven fick några fiskar innan den drog.

Och viggen bara badade.

Plaskade och putsade sig

Om han inte slutat, plaskar han väl fortfarande.

Stänkare

Du stänker!

Damernas

I fåglarnas värld är det oftast hanarnas praktfulla fjäderskrud som avbildas.

Det gäller inte minst fasaner.

Så här är mitt försök att skapa lite rättvisa genom att presentera några fasandamer,

som i mina ögon är lika vackra som hanarna om än på ett annat, mindre pråligt sätt.

De (och 'herrarna')  huserar i vår trädgård under vinterhalvåret

och är både riktiga skön- och personligheter.

Den här honans näbb är ordentligt skev,

vilket inte tycks påverka henne.

Om någon tror, att fasanerna är 'tama',

kan jag meddela, att de är ytterst vaksamma och skygga

och lägger benen på ryggen så fort de anar fara,

vilket inkluderar oss.

På spetsen

Tisdag.

En stor gul sol lyste.

Åtminstone i tidningens väderprognos.

Vi planerade in en tur till sydkusten för att fotografera fåglar.

Men vi vaknade till en dag lika gråmulen som alla andra varit.

Nåja, vi for iväg.

Vid havet var fåglarna lika frånvarande som solen.

Vi följde kustlinjen men det var både ogästvänligt och fågelbefriat överallt.

Till slut hamnade vi längst ut på spetsen i Falsterbo.

Nästan i alla fall, för vi avstod från Måkläppen och följde istället strandremsan strax innanför.

Vi hittade en vindskyddad grop, där vi slog oss ner för att inta vår medhavda matsäck.

Strax utanför låg en skrattmås och trampade vatten.

Då och då gjorde den ett snabbt uppflog och dök ner i vattnet.

Det blev, som det brukar.

En smörgåstugga och fem minuters försök att fånga måsen i rätt position.

Vilket också blev som det brukar.

En bild i någorlunda pose och fem med endast stjärt och vingspetsar  ovanför vattenytan.

Fotoväninnan med nyinköpta kameran, med 10 bilder/sekund fixade det galant, medan jag med mina 6b/s fick kämpa som en tok för att hitta rätt.

Efter en stund övergick jag istället till att leka med långa slutartider.

En konst, som jag inte alls behärskar.

Men en lek, som alltid lockar mig att försöka.

Lite roar ett barn, brukar man säga.

Detsamma gäller betydligt äldre damer.

Och en mås räcker långt.

När jag kom hem fortsatte leken

i barnslig förtjusning över alla möjligheter, som öppnat upp sig när jag började titta och

rafsa runt i verktygslådorna i de program, som jag ändå haft på datorn ett bra tag.

Ommöblering och total röra

Ommöbleringen gällde ett arrangemang, som jag iscensatt på gården för att fotografera fåglarna.

Det stundar kallare tider och jag ville helt enkelt ha en något annorlunda bakgrund om/när gästerna ankommer.

Arrangemanget är mycket enkelt och består av en gammal anfrätt stubbe med möjlighet att placera fågelmat i.

Igår sken solen och jag hade planerat en utflykt men först ville jag kolla om stubbens placering var till min belåtenhet från det ställe, där jag tänkte sitta och fotografera.

Jag tog några bilder och såg, att den fungerade om än inte optimalt.

Viss justering i sidled och beträffande matens placering behövde göras men det tänkte jag göra en annan dag.

Dagens gäster var de vanliga dvs. blåmes, talgoxe, pilfink, gråsparv och nötväcka, som jag redan tagit en Herrans massa bilder på.

Så jag koncentrerade mig på rödhaken, som aldrig äter ur fröautomaten utan som pickar och plockar upp det, som faller ner på marken.

Det gör, att bildvinkeln oftast inte blir så kul men när den satte sig på stubben, blev jag riktigt nöjd med dess placering.

Men det var ett gäng koltrastar, som dominerade.

När de tagit stubben i besittning, var det inte lätt för tättingarna att komma till.

En ensam grönfink syntes virvla runt över stubben men den vågade sig inte ner.

Entitan dök också upp.

På avstånd kunde jag se fasanerna röra sig inne bland buskarna strax bakom stubben.

Jag gick in och kollade bilderna, tömde minneskortet och gjorde mig klar för avfärd.

På min väg ut igen såg jag genom fönstret, att några fasaner nu kretsade runt stubben.

Jag intog min position.

Fasanerna anade oråd och var, som vanligt, oerhört vaksamma och försiktiga.

De smög runt stubben och sträckte på halsen.

Till slut tog en tupp mod till sig och hoppade upp på stubben.

Jag lät den äta en stund innan jag tog några bilder, varpå jag gick in och laddade upp bilderna på datorn.

Det var DÅ det blev oreda.

Datorn bara tuggade och efter en evighet meddelade Lightroom, att filerna inte kunnat importeras...

Av filbeteckningen förstod jag, att det handlade om RAW-filer.

Det är bara det, att jag inte fotograferar i RAW.

Bland annat just för att mitt gamla Lightroom inte kan läsa dem.

Dessbättre har jag också Photoshop installerat på datorn.

Ett program jag köpte för flera år sedan men inte har blivit färdig att lära mig.

Men jag visste sedan ett tidigare försök med RAW, att jag kunde importera bilderna via Bridge, så nu gjorde jag det.

Därefter konstaterade jag, att kameran var inställd på att bilderna skulle registeras i både Jpeg och RAW.

(Hur det gått till vet jag inte men just nu känns det som om 'någon' tagit det beslut åt mig, som jag själv dragit på i åratal.)

Nu fanns i alla fall bilderna på datorn men hur jag än vände och vred på det, ville Lightroom inte veta av ens Jpegfilerna.

Så där satt jag med ca 500 bildfiler i Bridge, som jag inte visste hur jag skulle hantera.

Framkallningen i Camera Raw tycks närmast identisk med Lightroom, så där är det inga större problem, även om jag naturligtvis inte behärskar redskapen men det är  hanteringen av de importerade bilderna jag blir tokig på och jag saknar mitt högt värderade Lightroom.

Så nu sitter jag här och glor på min skärm och förbannar, att jag möjligen måste öppna filerna en och en för att granska och gallra ....

Å andra sidan är det möjligen så,

att Bridge kan mycket mer än jag har kommit på genom dagens slumpartade försök.

Förmodligen kan man göra grovsortering och gallring betydligt enklare än jag nu försökte göra men

just nu svävar jag i min okunnighet runt i ett totalt kaos.

Men det känns också som om jag är på väg ut i en ny bildvärld, som jag inte vet vad den kommer att leda till.

Den här helgen ledde det till, att den planerade utflykten tog slut vid datorn.