Färg har betydelse!

På senare tid har frågan om färg eller svartvitt inom fotografi diskuterats bland bloggarna. Personligen uppskattar jag båda kategorierna. Förmodligen ungefär lika mycket. Men ibland behövs verkligen färg för att göra bilden så stark som möjligt vilket jag vill visa med ett exempel i detta blogginlägg. 

I lördags var det sommarvärme i London med en temperatur på runt 20 grader. Jag hade bestämt mig för att det skulle bli årspremiär för mitt ljussvaga (max f/5,6) Summaron 28 mm. Det blev som jag hade hoppats på en riktigt lyckad gatufotodag med ovanligt många bilder som var värde att göra nåt med hemma vid datorn. Av de ca 560 bilderna jag tog under de ca 8 timmar som jag aktivt fotograferade kunde jag snabbt välja ut runt 25 bilder som jag inte behöver skämmas för. 

En av bilderna hade jag på känn att den skulle kunna bli en potentiell fullträff. Men det är förstås först när man kan se bilden på en skärm som man ser om allt som man hoppades på stämmer. Och det gjorde det. Tycker jag.

Traskandes på vägen tillbaka till West End från Camden Town såg jag en familj på andra sidan gatan som fick min puls att slå snabbare. En mamma bar på två stora plastpåsar med heliumfyllda rosa ballonger. Och inte nog med det – mamman och dottern var uppklädda i lika rosa klänningar. Pappan litet mer återhållsam med vinröd t-shirt. Här måste gatan korsas hann jag tänka innan jag upptäckte att familjen var på väg över till min sida av gatan. Tog en snabb första bild vid övergångsstället där mamman blundar och är lite oskarp. Och jäntan är för nära kanten. Ett misslyckande. Men som ofta sker så får man en andra chans. Familjen skulle norrut och ville få en taxi att stanna. Tog två bilder på dem när de gjorde sitt första försök att få en taxi att plocka upp dem. Av bilderna var den andra bäst – både mamman och pappan ler. Den vita lastbilen syns inte och de vinkande händerna är hyfsat frilagda. Pappan för sin andra hand mot näsan, kanske för att rätta till glasögonen. Jag grämde mig lite för att flickans ansikte var vänt från fotografen men å andra sidan får man se hennes fina hår istället. Och sen gör hon också nåt med handen.

Jag väntade sedan kvar för att jag tänkte att det skulle kunna bli riktigt kul och intressant att se och fotografera familjens försök att ta sig in i en taxi. Väntade i fem minuter men de försökte förgäves att få en taxi att stanna. Taxichaffisar är nog inte så pigga på att fylla fordonet med denna mängd ballonger utöver passagerarna. Jag valde sen att gå vidare för jag kände att jag redan hade fått en riktigt bra bild. Men kanske var jag dum som inte väntade fem minuter till?

Här nedan ser ni de bilder jag har berättat om. Och visst spelar färgen en stor roll här? Tycker ni att jag ska känna mig lite extra nöjd med denna bild? Och har jag lyckats med att utnyttja färgen som en aktiv komponent i bilden?

Bästa hälsningar,

Fredrik

Båtrejset – Oxford mot Cambridge

Detta år sammanföll påsken med "The Boat Race" – den årliga kampen mellan universitetsstädernas roddlag. De utkämpar striden på Themsen med start vid Putney-bron. Jag har tidigare gatufotat detta evenemang men det var ett tag sen sist på grund av Covid och några utlandsresor som krockat med rodden. I år var det därför extra spännande att fota där igen och dessutom utlovades vackert väder. Vad kan gå fel? Inte mycket. För Oxford gick det dock fel – de ligger under med 81 segrar mot Cambridges 87 – och årets race slutat med ännu en förlust.

Som gatufotograf är jag mer intresserad av publiken än själva rodden och ni som väntar er bilder i detta blogginlägg av de tävlande blir besvikna. Åskådarna tar rodden som en ursäkt för att umgås och dricka allehanda alkoholiska drycker – för många var det nog årspremiär för det engelska bålet som går vid namnet Pimm's, efter huvudingrediensen.

Här kommer lite bilder från dagen i en någorlunda kronlogisk ordning. Jag började i Chiswick och Hammersmith men tog mig innan start längs Themsen till Putney-bron som jag också gick över. Man kunde gå hela vägen längs Themsen, vilket jag inte trodde var möjligt eftersom världens bästa och finaste fotbollsstadium, Fulhams Craven Cottage, ligger i vägen. De hade dock den goda smaken att öppna upp den nya lyxiga läktarsektionens nedre plan för försäljning av mat och dryck, och därmed kunde man fortsatt traska längs floden. Man kunde också spana in gräsplanen genom glasdörrar om man ville.

Utrustning för dagen var min Leica M-E Typ 240 med 28 mm Elmarit ASPH och 35 mm Summicron ASPH.

Detta par hade hittat en bra plats för att heja på sitt lag eller helt enkelt bara njuta av vårsolen

I England finns en tradition av så kallad Morris-dans. Vuxna män dansar på ett rätt fånigt sätt och viftar med näsdukar samt slår träpåkar mot varandra.

Jag ska erkänna att jag för några år sedan närde tanken på att kolla upp om Morris-dans kunde vara nåt för en anglofil som jag. När jag var nykter insåg jag förstås att det inte hade varit nån bra idé. Inte ens Engelsmännen själva verkar tycka om dansen och ser den mest som något rätt fånigt och löjeväckande. 

"Pimm's o'clock" – en välkänd reklamslogan för drycken. Roddföreningen som krängde pints med Pimm's drog nog in välbehövda stålar en dag som denna. Dryckerna på bordet torde vara värda runt 7 000 kr skulle jag uppskatta. 

Supportbåtar fotade från Putney-bron

Alla i publiken hade inte blicken vänd mot floden kan man gissa

Lilljäntan kunde se starten bättre än jag kunde göra från pappas axlar

Glädje i vårsolen med pints i handen

Det är inte bara i Sverige som man dyrkar vårsolen

Om vad dessa språkade hade jag inte aning

Korv med bröd smakade nog bra

Rivalerna i vad man kan gissa i största utsträckning är festbåtar 

Denne man hade valt en plats en bit ifrån floden och alla människor – han verkade ändå kunna ha uppsikt över floden om det behövdes

Sammantaget var det en härlig dag att vara ute och fotografera. Det lär inte vara sista gången som evenemanget kommer att avfotas av mig.

Hälsningar,

Fredrik