Vad som komma skall...

Ibland sägs det att om man skall åstadkomma något kan det vara bra om man berättar om sina planer. Detta för att skapa något slags press på sig själv för att inte misslyckas inför andra att leva upp till det man lovat. Och det är precis det jag gör med detta blogginlägg! Ganska exakt för fyra månader sedan publicerade jag mitt inlägg om min resa till Rom – alldeles för lång tid alltså mellan inläggen! Sedan dess har jag gjort en massa fotografiskt kul som jag vill berätta om. 

Sommarens resa till New York, som var längre än vanligt, kommer jag nog att skriva om mest men förmodligen också om mitt gatufotande i London under sommaren. Ett ämne att behandla från New York är hur det är att fotografera nationaldagen, den fjärde juli, i staden. Och hur det faktiskt gick att gatufotografera igen i New York med höga ambitioner och förväntningar. Sen kommer den omfattande utställningen med Diane Arbus verk att få ett alldeles eget blogginlägg. Ett helt inlägg blir det nog också om utställningen IKONER på Vida Konstmuseum på Öland med bilder av Larsåke “skuggan” Thuresson.

Kanske kommer jag också skriva om prylar för ovanlighetens skull? Har nämligen skaffat en Leica M10, som förmodligen blir min sista digitala M-kamera så länge den går att fotografera med. Varför tänker jag så? Känner också att det är läge att göra min röst hörd som Leica M-fotograf i största allmänhet då en del verkar nyfikna på systemet och för att jag inte alltid håller med om vad som ibland skrivs om dessa kameror och objektiv. 

Nu får vi se vad jag mäktar med av det utlovade. Man får inte vara för hård mot sig själv dock men det gäller att pusha sig själv lite också. 

Ett inlägg kan ju inte vara utan bilder så här kommer några som har med ovanstående text att göra.

Ravenswoods generatorstation sedd från Roosevelt Island i New York.

Vida Museum och Konsthall på Öland, nån mil söder om Borgholm. 

Ett gatufoto från London som jag är lite extra nöjd med. Togs tidigare i september.

Med vänliga hälsningar,

Fredrik

Gatufoto-träning – promenadvideor från New York...

I slutet av juni bär det av till New York igen. Det kommer att bli ett kärt återseende. Förra gången tajmade jag in Puerto Rico-firandet (se detta blogginlägg) och denna gången får jag första tillfället att vara med om mitt andra favoritlands nationaldagsfirande – USA:s självständighetsdag, i folkmun kalled "The Fourth of July". Och även om jag på skoj skulle vilja lägga till ett "B" för "Britain" mellan G:et och sista A:et i "MAGA" så är jag trots min anglofili glad för att USA fick sitt eget styre och utvecklades till det fantastiska land som det är. 

Efter sex tidigare besök med inriktning på gatufoto så är staden inte helt obekant men man glömmer ju. Och då kan det vara nyttigt – och underhållande – att virtuellt besöka stan. Det finns nämligen åtskilliga YouTube-kanaler där personer helt enkelt traskar omkring i olika delar av New York med en actionkamera i näven och filmar precis allt som de ser. De publicerar sedan dessa videor, ofta runt 45-60 minuter långa.

Jag kan inte låta bli att fundera på vad personer, som brukar kritisera mig för att jag publicerar fotografier på individer utan samtycke, anser om dessa videor? Här rör det sig om minst 24 bilder per sekund i hög upplösning. Man ser tydligt alla som går förbi och man hör dem prata dessutom ibland! Många kränkta människor i New York blir det vad jag förstår… 😄

Här följer de YouTube-kanaler i ämnet som jag prenumererar på. De liknar varandra: inget prat, bara filmning. Vissa kör med mer vidvinkel än andra. Ellie Walks har ibland lite jobbigt vindljud när det fläktar på lite. Men överlag så är alla bra och fyller sin funktion samt ger mig ett billigt nöje. 

Strolling the City: https://www.youtube.com/@strollingthecity

Julien in NYC: https://www.youtube.com/@JulienInNYC

Ellie Walks: https://www.youtube.com/@EllieWalks

The Table: https://www.youtube.com/@thetable71

Puffbilden ovan liksom följande fotografi är från Times Square och togs i skymningen. 

Hälsningar,

Fredrik

New York 2024 – huvudsyftet...

Huvudsyftet för mig med en resa till en storstad här i världen är att gatufota så mycket jag orkar och samtidigt ha kul och må bra. Dessa saker brukar gå hand i hand. Min vistelse i New York i juni utgjorde inget undantag och jag hade en utomordentligt trevlig vecka där. Oavsett vilka rabatter och andra medel man kan försöka att utnyttja för att hålla priset nere för en sån här resa så rör det sig ändock om en ansenlig summa pengar som går åt. Och då vill man ju få ut så mycket som möjligt av trippen. Min erfarenhet säger mig att om jag kan vara ut en hel dag med kameran på en plats där man kan gatufotografera så bör jag hamna på runt 500 tagna gatufoton per dag (ingen serietagning – inte min still och min Leica M-E typ 240 lämpar sig inte för det). I NYC hade jag sju hela dagar för gatufotande. Tog jag då 3 500 bilder? Nix, det bidde bara 2 530. Men jag är nöjd ändå. Målet med 500 har inget egenvärde och jag skulle inte fotografera bara för att nå upp till det. Det vore ju löjligt. 

Men vad berodde då min underprestation på? Jo, att ibland rör man sig i miljöer där man inte ser så mycket som skulle göra sig bra som gatufoton. Och sen älskar jag att använda apostlahästarna istället för att åka tunnelbana. Dessa förflyttningar bidrar ibland till att knäppandet får lugna ned sig. Under min vistelse tillryggalade jag 163 km enligt min Apple Watch vilket motsvarar drygt 230 000 steg. I sammanhanget kan nämnas att jobbet mitt just denna vecka hade en liten hälsokampanj. Vi hade delats in i grupper och den grupp med flest steg vann och fick en summa pengar att ge till välgörande ändamål. Gissa vems grupp som vann? Jag hade innan sagt att det nästan är lite fusk att jag får vara med men det brydde man sig inte om.

Här följer några gatufoton tagna på Manhattan – alla i färg. Det kommer blir minst en blogg till med gatufoton från denna tripp.

Som vanligt är det trevligt att få kommentarer – både kritiska och berömmande. Eller varken eller.

Får man vara så här glad på arbetstid?

Trevligt att se glada människor, inte sant?

En liten referens till New York-fotografen Jeff Mermelstein som gjort en hel bok ("Twirl/Run") med människor som antingen springer eller fipplar med håret.

Är hon överförtjust i ballonger eller ska nån annan få dem?

Gillar här hur hon greppar sin blonda kalufs.

Bara så vi riktigt vet var vi är nånstans! Tufft solljus mitt på dagen gissar jag men innehållet trumfar ljuset alltid. Tycker jag.

Ljudet från lurarna måste väl ändå bli sämre på grund av detta klädesplagg? Hon verkar glad ändå. Vem ska få blommorna?

Diane verkar lite trött och sliten – hoppas att ciggen gör henne lite gladare på kort sikt. Gubbens ölmage i jordgubben gör inte mig glad i alla fall...

Visst är det väl nåt typiskt brittiskt med denne mans utstyrsel? Andas det 60-tal mån tro? Nog kan väl några här på Fotosidan som varit med då bekräfta det?

Jaha, men jag väljer nog att titta på annat innan det blir dags!

Utgör dessa ett par? Gillar hur olika deras uttryck är.

Härligt ljus i en korsning till Femte Avenyn. De glasade fasaderna bidrar till sådant i New York. Vill passa på att tipsa om låten "5:e Avenyn" med de svenska synthgudarna/gubbarna Adolphson & Falk i vilken dessa fasader besjungs. 

En så härligt färggrannt klädd kvinna, va? Svårt att låta bli att knäppa av.

Till sist men inte minst – en av mina absoluta favoriter från resan.

Hälsningar,

Fredrik

New York 2024 – annat än gatufoto

Den genre som jag allra mest ägnar mig åt är gatufoto, vilket för mig i runda slänger betyder icke-arrangerade fotografier tagna i det publika rummet innehållande människor som inte poserar. Men, när jag är ute med min kamera i en storstad, som exempelvis New York, så lägger jag ibland märke till annat som jag får lust att fotografera. Det som lockar mig till att knäppa av kan vara detaljer, geometri, miljöer, ljus etc., som jag gärna vill försöka fånga i en schysst komposition. Här nedan följer några sådana foton som jag tog under senaste New York-vistelsen i juni 2024.

Kommentera gärna vad ni tycker om bilderna.

Hälsningar,

Fredrik

New York 2024 – Flushing

Vid det här laget hade jag förväntat mig att ha publicerat ett flertal blogginlägg från årets New York-resa i juni men än så länge har det bara blivit en om Puerto Rico-dagens firande. Nu tänkte jag råda bot på detta med detta första inlägg om den stadsdel som går vid namnet Flushing. Det var här jag kände mig nödgad att bo då hotellpriserna på Manhattan har pressats upp på senare tid på grund av att många hotell funnit det mer lönsamt att inhysa personer som illegalt har tagit sig in i USA än att ta emot turister. Tillgång och efterfrågan har alltså trissat upp priserna och det är tveksamt om jag nånsin kommer tycka mig ha råd igen att bo på Manhattan. Men, kanske Trumps valseger kommer att bidra till att saker återgår till hur det var förut men personligen tror jag att det kommer att dröja. 

Flushing ligger i Queens och är en stadsdel präglad av att invånarna utgörs till en stor del av personer som härstammar från Kina (och övriga fjärran östern) – en riktig "Chinatown" alltså. Jag läste mig till att koreaner utgjorde största folkgruppen tidigare men att kineser dominerar nu. Jag kan verkligen rekommendera Flushing för övernattning under ett New York-besök om man vill spara pengar – det kändes tryggt och t-banestationen är slutstation för linje 7 som går hela vägen till Manhattans Bryant Park – en perfekt ställe för gatufoto på Manhattan. Jag gissar på att t-baneresan tar 35-40 minuter. Man kan också välja att gå av t-banan vid Corona Plaza på vägen till Manhattan för att gatufota en miljö där befolkningen utgörs av olika spansktalande nationaliteter från exempelvis Mexico, Guatemala och Colombia. Och passa på att äta tacos! I själva Flushing går det förstås utmärkt att gatufotografera och här nedan kommer ett gäng foton därifrån som jag tog i år. 

Hälsningar,

Fredrik