Utskrift av foton

Gott nytt år till att börja med till mina läsare! Mitt år har börjat med en förkylning som har hindrat mig att ge mig ut för att fotografera i det nu ovanligt kalla vädret i London med omnejd. Irriterande att en förkylning slår till när man är ledig. Nåja, det finns värre saker och det går ju att syssla med fotografi utan kamera i hand. Sedan en månad tillbaka så har jag sparkat igång min Canon imagePROGRAF Pro-300 och äntligen börjat att skriva ut bilder på ett hyfsat seriöst sätt. Det är en skrivare med pigmentbläck som ska resultera i utskrifter som ska hålla i många år om de skrivs ut på rätt sätt och på bra papper. 

Hittills så har det gått över förväntan. Det blev några för mörka utskrifter till att börja med av olika anledningar (en för ljust inställd skärm var förstås en av huvudorsakerna) men sen har det tuffat på rätt väl med fina svartvita utskrifter och färgutskrifter som för mig är helt acceptabla med tanke på att min skärm ej är hårdvarukalibrerad. 

För lära mig hur programvaror för utskrifter bäst används så har jag haft stor hjälp av främst ChatGPT men även Google's Gemini och Anthropics Claude. Man får dock vara på sin vakt för som bekant är svaren ibland felaktiga men överlag så har AI varit till nytta. 

Här är min lilla skrivarehörna med fem bilder som jag har skrivit ut de senaste dagarna. Skrivaren står på ett rejäl möbel för A2-ritningar/fotografier. De med IKEA-ramar inramade fotografierna är utskrivna med min gamla Canon-skrivare. Nu blir det förhoppningsvis bättre utskrifter och bättre ramar!

Extrainlagd bonusbild för kommentersutbytet mellan mig och Conny. Till vänster Canon Premium Fine Art Smooth och till höger, Hahnemühle Photo Rag Ultra Smooth.

Här följer några erfarenheter och funderingar som uppkommit sedan jag påbörjade min resa med Canon Pro-300. 

- 24Mp räcker: jag har skämtsamt hävdat några gånger att kameror med fler än 24 Mp borde förbjudas och om kvalitet beträffande utskrifter får styra så kan jag faktiskt hålla fast vid det. Trots att jag nästan jämt lägger på en typ av filmsimulering med tillhörande brus (som drar ned skärpan) så är bilderna nästan för skarpa, även vid utskrift på A3. Har man en dator som mäktar med att behandla större bildfiler samt det nödvändiga hårddiskutrymmet så gör det väl inget om antalet Mp rusar upp mot 60-100 men 24 Mp räcker alltså väldigt långt. 

- Val av papper: för den oinvigde som inte upplevt vad fotografiskt papper är från mörkrummets tid så har det varit en intressant resa att bekanta sig med den uppsjö av papper som finns att tillgå. Min erfarenhet av utskrivna foton var främst från de kopior man fick när man lämnade in filmrullar för framkallning för en liten peng för typ 30-40 år sedan. Minns att det ofta var väldigt blanka kopior som man fick. På senare tid så har jag förstås sett bättre exempel – mina Magnum Square Prints t ex som är utskrivna på ett rätt matt och slätt fotopapper men som ändå har lite blänk. De papper som jag hittills tycker om bäst är de glansiga från Hahnemühle och Canson som har en lagom mängd lyster och blänk men absolut inte är högglansiga. De sistnämnda reflekterar ljus alldeles för mycket även om klarhet och svärta kan få sig en extra skjuts (precis om på en högglansig laptopskärm antar jag?).

- Bildtryck i böcker: med mina 1 078 fotoböcker i bokhyllorna (och i högar på småbord just nu!) så får jag nog lov att kalla mig för en fotobokssamlare. Trots det så ska jag erkänna att jag inte har haft full kläm på vad som är bra kvalitet på bilder i boktryck. Men, efter att ha börjat skriva ut själv så känner jag mig nu lite tryggare i att bedöma fotoböckers tekniska bildkvalitet – det bör helt enkelt likna fotoutskrifter så mycket som möjligt har jag slutit mig till. Kombinationen av papper, tryck, detaljrikedom och frånvaro av tydliga färgrastereffekter verkar vara viktig. Sen får man ju också ta hänsyn till tycke och smak såklart.

- Vad ska skrivas ut? Min främsta typ av fotografi är gatufoto och jag har under åren samlat på mig en massa bilder i den genren som jag tycker är bra och som jag inte har problem med att visa upp på nätet. Men, när det ska skrivas ut så har jag svårare att övertyga mig själv att ett visst gatufoto ska skrivas ut. Det känns betydligt lättare för mig att trycka på "print" för bilder med mer grafiska kvaliteter jämfört med mina gatufoton. Varför det är på detta viset vet jag inte med säkerhet ännu men det är intressant att fundera över.

- Ett riktigt fotografi? Man läser och hör ibland om att ett fotografi inte är eller finns på riktigt förrän det har skrivits ut så att man kan hålla det i handen. Att ett fotografi har blivit något fysiskt som man kan ta i skall tydligen vara något speciellt för de som är av förra meningens åsikt. Den känslan har jag (tyvärr?) inte fått än när jag hanterar mina utskrifter. Jag upplever inte att ett fotografi har lyfts till en högre nivå bara för att det har skrivits ut. Kanske kommer jag att tycka annorlunda framledes?

På det hela taget är jag glad över att jag har kommit igång med att skriva ut fotografier på ett seriöst tillvägagångssätt. Jag har lärt mig en massa och börjat att tänka lite mer kring olika aspekter av det vi kallar för fotografi. Processen kommer säkert att ge bränsle för framtida blogginlägg – och det är väl alltid värt nåt?

Fredrik

PS. Vore intressant att höra från andra i kommentarsfältet om något av ovanstående känns igen eller om andra erfarenheter kring utskrifter

Leica M EV1 och lite gatufoto i London

Jag brukar ge mig in till London minst en av veckans helgdagar, och nu blev det lördagen som fylldes med en hel dags gatufotografi. Vid det här laget så känner jag London rätt väl utifrån vilka områden och ställen som för gatufoto lämpar sig särskilt väl. Den här gången blev West End, dvs. Londons centrum för shopping, restauranger och teatrar m m, som jag traskade runt i.

Om man rör sig västerut längs Oxford Street så kommer man till slut till Duke Street, en tvärgata där Leica har en av sina butiker (den andra är inhyst i Harrods-varuhuset). Är jag i närheten en lördag (de har sedan rätt nyligen söndagsstängt) så brukar jag ta mig dit för att snacka lite med den trevliga personalen och också låta mig inspireras av vad som för tillfället visas i galleriet som utgör en ungefär 50% av lokalens yta.

Igår ville jag för ovanlighetens skulle fingra på en kamera, den nysläppta Leica M EV1. Kameran ifråga är den första digitala Leica M som skippat den så kallade mätsökaren som fokusmekanism. Istället finns där nu en elektronisk sökare, precis som i alla spegellösa digitalkameror som blivit så populära de senaste 5-10 året så att de nära på har slagit ut försäljningen av spegelreflexkameror. 

Det skulle bli intressant för mig att känna efter hur det känns att fokusera manuellt (M-systemet saknar autofokus) när man bara genom att titta på en skärm ska avgöra var skärpan ligger. Som hjälpmedel har man satt in en hyfsat högupplöst "skärm", möjlighet att zooma in samt att använda så kallad "focus peaking" som visar det som är skarpt med röda kanter (eller en annan färg som sticker ut). På huset satt den senaste versionen av Summilux 35 mm f/1,4 ASPH. Med objektivet vidöppet så var det hyfsat lätt att sätta fokus. Däremot var det en större utmaning när man bländar ned till f/8 t ex. Att zooma in hjälper en del förstås men det handhavandet tar tid även om man säkert kan snabba upp det hela med litet övning. I alla fall för mig så kändes det mycket tryggare att använda en traditionell mätsökare för att sätta och bekräfta fokus.

En annan negativ sak med den elektroniska sökaren är den lilla fördröjning som finns innan den slår på efter man har fört kameran till sitt öga. En Leica M med traditionell mätsökare har ju ett genomsiktsfönster man tittar igenom och det är ju alltid "på". Visst, man kan ha på den elektroniska sökaren hela tiden men då dras det batteri.

Nä, en M EV1 är inte kamera för mig. Den är för långsam för min typ av gatufoto och jag gillar att titta igenom en optisk sökare. Jag är däremot positiv till att den finns som ett alternativ för de som fotograferar på ett annorlunda sätt. Allt som bidrar positivt till Leica som kameratillverkare kan bara vara bra resonerar jag. Och, jag behöver inte heller vara orolig för att att Leica slutar att tillverka M-kameror med mätsökare. De har bekräftat att den tillverkningen fortsätter och att man ska se M EV1 som den första versionen i en ny, tredje produktfamilj av Leica M – de andra två utgörs av analoga och digitala mätsökarkameror. (Jag noterar att folk som borde veta bättre här på Fotosidan (och även annorstädes) oroade sig för att mätsökar-M skulle försvinna men så är alltså inte fallet.)

Här är den uppsättning kamera och objektiv som jag fick leka lite med. Aaron från Leica i bakgrunden.

En sönderplockad Leica III Model F som tillverkades mellan 1933-1939. Det var den andra Leica-modellen som hade en inbyggd mätsökare. Fotot taget i det lilla rum i Leicas butik som visar upp utbudet av begagnade Leica-grejor.

Jag besökte även en annan fotobutik, Aperture, som har ett stort utbud av begagnade Leica-produkter. Där stötte jag på Matt Osborne, även känd som Mr. Leica. Han höll på att testa nått obskyrt objektiv som inom kort kommer att bli till ett YouTube-avsnitt. Matt är trevlig att prata med och gör för det mesta sevärda videor om man är intresserad av Leica. En trappa ned har Aperture ett litet galleri och fotografen Wei Jian Chan ställde ut en antal foton i dagarna två. Han var själv där och jag fick för mig att vi faktiskt hade setts och snackat tidigare när Leica-butiken hade en "filmdag" i samband med nysläppet av Leica M6. Det mindes han inte men påstridig som jag är (och orolig för mitt eget minne!) så kom jag fram till att jag hade rätt. Det var Wei som då hade berättat för mig att 2022 så använde Alex Webb fortfarande en Leica M 240!

Om man efter att ha köpt en Leica M EV1 saknar mätsökaren så kan man köpa den här mätsökaren (den svarta "skenan" med ringen på) som jag såg på Aperture-butiken. Om den är till salu förstås!

En innehållsrik dag blev det och jag hann att ta en massa gatufoton också. Nedan återges några av dessa.

Ett varnade pekfinger men inte för ciggrökning verkar det som. Chinatown.

En sån söt liten bebis som kikar fram genom jackan, va? En sån måste ju fångas på bild, inte sant? Oxford Street.

Barn gör ofta roliga saker! Soho.

Kommentera gärna både bilder och text!

Med vänliga hälsningar,

Fredrik