🧣En röd tråd...

... kan med hjälp av maskiner och flitiga människohänder bli till moderiktiga halsdukar. Jag lagt märke till dem mer och mer under den vinter som nu här i London i stort sett har gett vika för våren. Röda halsdukar blev så sakteligen nåt jag gick igång på under den mörka årstiden så att jag ville fånga dem när dess bärare uppenbarade sig. Ytterligare en orsak för att knäppa av helt enkelt. Här nedan följer ett urval av foton som jag samlat på mig. Säg, har jag en framtid som modefotograf? 😄

De flesta bilder är tagna med Leica M och ett par är möjligen tagna med Fujifilm X-Pro. Brännvidderna är motsvarande 28 eller 35 mm.

Just denna bild är tagen från 70-90 centimeters avstånd med ett objektiv med brännvidd 28 mm. Något beskuren (kanske nu motsvarar 35 mm?). Avståndet är för objektivet är i stort sett så nära man kan fokusera med Leicaobjektivet. Jag tycker personligen att den vackra unga kvinnan är fördelaktigt avbildad. Samtidigt vet jag att det finns de som med en dårars envishet hävdar att man med vidvinklar är dömd att förvränga ansikten på ett för den avbildade negativt sätt. Denna bild tycker jag sticker hål på det resonemanget. Med det sagt så vill jag inte hävda att 28 mm är en den bästa porträttbrännvidden men man ska inte vara så orolig för att använda den för ändamålet om det är ett sånt objektiv som sitter på kameran!

En ryggbild, som togs i söndags, får avsluta denna serie och jag hoppas att jag nästa gång jag ger mig ut på Londons gator slipper se detta plagg förrän det ånyo blir höst och vinter!

Ni som hör hemma i Sverige, har man där sett röda halsdukar lika ofta som jag tycker mig har gjort i London? Och tror ni att det är ett tillfälligt mode eller en återkommande klassiker? Kommentera gärna och tyck till!

Med vänlig hälsning,

Fredrik