New York 2024 – bortom Manhattan...

Länge tänkte jag slarvigt och felaktigt att New York i stort sett kunde likställas med Manhattan. Nu vet jag bättre. Till att börja med så är New York ju namnet på den fjärde folkrikaste staten i Förenade Staterna. Storleksmässigt ligger den på 27 plats av USAs 50 stater. Och det är inte staden New York som är huvudstad i staten utan den medaljen går till Albany. På engelska om man menar själva staden New York så lägger man till "City". På svenska blir det rätt och slätt New York – det får framgå ur sammanhanget om det är staten eller staden som menas. 

Manhattan är bara en av fem stadsdelar som staden består av. De övriga är Bronx, Staten Island, Queens och Brooklyn. I Bronx har jag bara varit en gång. Till Staten Island tar jag som tradition alltid gratisfärjan från Manhattans sydspets minst en gång per New York-besök: man får se Frihetsgudinnan på avstånd och Manhattan i sig ser rätt tjusigt ut på avstånd. Och det går faktiskt att gatufota utmärkt ombord på färjan. Men, jag har bara gått av den och sen gått på nästa färja tillbaka så det jag sett av Staten Island är i stort sett bara färjeterminalen. I Brooklyn och Queens har jag varit oräkneliga gånger och jag har även bott på hotell i de stadsdelarna (Flushing i Queens senast).

I förra blogginlägget visade jag färgbilder från Manhattan. Nu blir det både färg och svartvitt från senaste resan men från två av New Yorks andra stadsdelar – Queens och Brooklyn. Och jag visar både gatufoton och annat.

Det är inte gatufotografen som har givit honom hans lätt oroliga uttryck – Flushing, Queens.

Många amerikaner utmärker sig genom att fortfarande att bära munskydd i större utsträckning jämfört med många andra västländer. Det var inte ovanligt att se asiater bära munskydd innan Covid men denna donna hör nog inte till den kategorin –  trots att fotot är taget i Flushing, Queens.

Här tog jag mig friheten att försöka ge fotot några år på nacken genom att använda en preset som heter Autochrome. Tyckte att det passade detta foto. Brooklyn.

Även denna är från Brooklyn. Minns inte om jag lade märke till att snubben i förgrunden kunde vara en gatufotograf när jag tog fotot. Han bär ju diskret på en film-Leica M eller möjligtvis någon tidig digital M – kanske en M9?

I delar av Brooklyn bor det många ortodoxa judar. Jag tror att detta foto togs i Williamsburg.

Brooklyn. Lite nyfiken på deras samtal av vilket jag inte hörde nåt alls.

Jag antar att på Kuba skulle man aldrig låtit en sån här vacker bil slitas på det här sättet. Fin ändå på nåt vis. Brooklyn.

Här hade jag glömt att ställa om slutartiden till minst 1/500 sekund – som jag brukar försöka att fota med för att frysa rörelser. Men 1/30 sekund gav en rörelseoskärpa hos löparen som jag gillar. De mörka molnen i bakgrunden ledde till ett skyfall lite senare. Jag slapp dock springa för att söka skydd.

Jag hann nämligen ta mig till nån byggnad som hade ett rejält överhängande tak som gjorde att jag kunde hålla mig torr. Medan regnet föll så tyckte jag att den här fönsterrutan mot den gula väggen så intressant ut. Brooklyn.

Den här bilden kändes mer lyckad när jag tog den. Nu var den lite svår att behandla så att den nådde den höjd jag trodde den skulle kunna ha. Men, jag visar den ändå.

En lekplats med taggtråd och containrar. Jag fotade genom stängslet.  Brooklyn.

Brooklyn. På väg från Williamsburg mot Brooklynbron.

Avslutar med ett foto från en vy som har fotats flera miljoner gånger. Taggen #dumbo vittnar om 2,7 miljoner foton bara på Instagram. Det vi ser är vyn av Manhattan-bron från området i Brooklyn som kallas för Dumbo. Hit skall alla turister och typ fotografera samma sak. Mitt foto är främst för att illustrera lite av den aktiviteten – inte på ett särskilt bra sätt dock men det var inte min ambition.

Kommentera gärna i vanlig ordning. Beröm eller tuff kritik mottages tacksamt. 

Hälsningar,

Fredrik

New York 2024 – huvudsyftet...

Huvudsyftet för mig med en resa till en storstad här i världen är att gatufota så mycket jag orkar och samtidigt ha kul och må bra. Dessa saker brukar gå hand i hand. Min vistelse i New York i juni utgjorde inget undantag och jag hade en utomordentligt trevlig vecka där. Oavsett vilka rabatter och andra medel man kan försöka att utnyttja för att hålla priset nere för en sån här resa så rör det sig ändock om en ansenlig summa pengar som går åt. Och då vill man ju få ut så mycket som möjligt av trippen. Min erfarenhet säger mig att om jag kan vara ut en hel dag med kameran på en plats där man kan gatufotografera så bör jag hamna på runt 500 tagna gatufoton per dag (ingen serietagning – inte min still och min Leica M-E typ 240 lämpar sig inte för det). I NYC hade jag sju hela dagar för gatufotande. Tog jag då 3 500 bilder? Nix, det bidde bara 2 530. Men jag är nöjd ändå. Målet med 500 har inget egenvärde och jag skulle inte fotografera bara för att nå upp till det. Det vore ju löjligt. 

Men vad berodde då min underprestation på? Jo, att ibland rör man sig i miljöer där man inte ser så mycket som skulle göra sig bra som gatufoton. Och sen älskar jag att använda apostlahästarna istället för att åka tunnelbana. Dessa förflyttningar bidrar ibland till att knäppandet får lugna ned sig. Under min vistelse tillryggalade jag 163 km enligt min Apple Watch vilket motsvarar drygt 230 000 steg. I sammanhanget kan nämnas att jobbet mitt just denna vecka hade en liten hälsokampanj. Vi hade delats in i grupper och den grupp med flest steg vann och fick en summa pengar att ge till välgörande ändamål. Gissa vems grupp som vann? Jag hade innan sagt att det nästan är lite fusk att jag får vara med men det brydde man sig inte om.

Här följer några gatufoton tagna på Manhattan – alla i färg. Det kommer blir minst en blogg till med gatufoton från denna tripp.

Som vanligt är det trevligt att få kommentarer – både kritiska och berömmande. Eller varken eller.

Får man vara så här glad på arbetstid?

Trevligt att se glada människor, inte sant?

En liten referens till New York-fotografen Jeff Mermelstein som gjort en hel bok ("Twirl/Run") med människor som antingen springer eller fipplar med håret.

Är hon överförtjust i ballonger eller ska nån annan få dem?

Gillar här hur hon greppar sin blonda kalufs.

Bara så vi riktigt vet var vi är nånstans! Tufft solljus mitt på dagen gissar jag men innehållet trumfar ljuset alltid. Tycker jag.

Ljudet från lurarna måste väl ändå bli sämre på grund av detta klädesplagg? Hon verkar glad ändå. Vem ska få blommorna?

Diane verkar lite trött och sliten – hoppas att ciggen gör henne lite gladare på kort sikt. Gubbens ölmage i jordgubben gör inte mig glad i alla fall...

Visst är det väl nåt typiskt brittiskt med denne mans utstyrsel? Andas det 60-tal mån tro? Nog kan väl några här på Fotosidan som varit med då bekräfta det?

Jaha, men jag väljer nog att titta på annat innan det blir dags!

Utgör dessa ett par? Gillar hur olika deras uttryck är.

Härligt ljus i en korsning till Femte Avenyn. De glasade fasaderna bidrar till sådant i New York. Vill passa på att tipsa om låten "5:e Avenyn" med de svenska synthgudarna/gubbarna Adolphson & Falk i vilken dessa fasader besjungs. 

En så härligt färggrannt klädd kvinna, va? Svårt att låta bli att knäppa av.

Till sist men inte minst – en av mina absoluta favoriter från resan.

Hälsningar,

Fredrik

New York City 2024 – Puerto Rico-dagens parad

I juni bar det av till New York City igen. Jag hade ambitionen att försöka blogga precis som jag gjorde under förra årets besök men det initiativet kom på skam. Sommardagarna är så långa att man inte orkar så mycket när man kommer hem till hotellet några timmar senare än vad man gjorde i skiftet mars/april 2023.

År 2019 åkte jag vid ungefär samma tidpunkt som i år och upptäckte då att den årliga paraden för Puerto Rico-dagen ägde rum på söndagen, dagen efter jag anlände. Den gången hade jag redan bestämt mig för att åka ut till Coney Island, eftersom det är på helgerna som folk flockas där för att promenera på strandparaden, bada och besöka nöjesfältet. I år hade jag med flit prickat in paraden i schemat så att jag kunde fotografera den.

Helt klart finns det i New York en stor mängd nationalistiska och stolta puertoricaner som dagen till ära iklär sig landets färger och firar hur vad de bidragit med till det nya landet och staden New York i synnerhet. Själva Puerto Rico-dagen är på tisdagen men paraden äger rum på söndagen innan. Ska man sammanfatta paraden så bestod den mest av puertoricaner som dansade, visade upp sig och spelade musik ur högtalare från stora lastbilsflak. Kanske är jag inget fan av parader men den här var inte särskilt sofistikerad. Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Kändes mest om inbördes beundran för ens ursprung. Hursomhelst, det fanns massor att gatufota och som vanligt vid tillställningar blev det mest publiken som hamnade i sökaren.

För de av er som är intresserade av utrustning så är bilderna är tagna med min Leica M-E Typ 240 och objektiven Summaron 28 mm f/5,6 samt Summicron 35 mm ASPH f/2.0 ver II. Fotona är således digitala och kan därmed ses som fotografisk snabbmat enligt vissa tyckare här på Fotosidan. Hoppas att de duger ändå. 

Alla ekipage bestod inte lastbilar med flak

Dessa frukter (eller nötter?) såldes i mängder. Blev förstås nyfiken på vad det var men inte tillräckligt för att googla fram det.

Här kanske man kan tro att killen är irriterad för att han blivit petad av flaggorna men så var inte fallet. Fotografier ljuger!

Denna kvinna verkade vara i kontakt med nåt fantasifoster. Försäljningen av flaggor skulle säkert gått bättre om hon hade kommit tillbaka till verkligheten.

Det var nog inte bara "tvättäkta" puertoricaner som passade på att delta i firandet.

Det var allt för den här gången. Kommer nog några fler blogginlägg om årets NYC-besök vad det lider.

Vänliga hälsningar,

Fredrik

Bonusdag i New York

När jag skriver dessa rader skulle jag egentligen sitta på JFK-flygplatsen i väntan på min flight tillbaka till London. Men, British Airways ställde in flighten med kort varsel så jag fick boka om till en dag senare och fixa en natt på nytt hotell (som flygbolaget skall ersätta). Lite irriterande men å andra sidan får jag ju en dag extra i New York så egentligen skall jag inte klaga. 

Idag var det mulet och duggregn hela dagen. Eller kunde det kallas duggregn egentligen? Det fanns små vattendroppar i luften som for omkring men man blev inte blöt. Vad kallas ett sådant ”regn”? Det blev inte alls mycket fotande av eftersom några timmar gick åt att packa ihop mina väskor och ta mig till nya hotellet. Dessutom inbjöd vädret ej till intensivt fotograferande. Min Ricoh GR vädrades igen. Fotandet kändes grått. Känns som att Ricohs skärm har en tendens att visa fotona lite sämre än vad de egentligen är – hoppas att det stämmer den här gången med.

Jag befann mig i finansdistriktet – nära mitt nya hotell – när det började skymma. Här finns en massa skyskrapor och jag tänkte att nu eller aldrig ska jag använda mitt 90 mm Summarit-objektiv som hittills tyngt min väska oanvänt. Monterande det och började fotografera topparna av hus och skyskrapor där de senare ofta gradvis försvann in i de låga molnen. Det är en utmaning att fota denna typ av foton med Leica M då ramarna som visas vid 90 mm bara visar linjer på mitten av sidorna i sökaren – inga hörn alltså. Det här måste jag öva på och ibland fuskade jag med liveview.

Här följer några nya bilder men inga tagna idag och ännu inga från Ricoh GR. Leica M för hela slanten alltså – 28 och 35 mm.

Kommentera gärna – positivt som negativt!

Bästa hälsningar,

/Fredrik

500 mil i snön…

Nja, inte riktigt som Kent sjunger i sin sång men i alla fall två och en halv mils knatande i den storstadsdjungel som är New York. Och äntligen så nådde jag upp till mitt mål att ta minst 500 bilder per hel dags gatufotande!

Åter igen fotade jag i hörnet av Bryant Park men traskade längs Femte Avenyn också. Vandrade ned mot färjorna mot Staten Island via Chelsea. Att åka gratis på nämnda färja tur/retur är alltid nåt jag gör när stan besöks. Lite variation blir det och man kan faktiskt gatufota ombord också. 

I Chinatown och Little Italy spenderade jag lite tid också men jag såg inte så mycket att försöka fånga tyvärr. Men ett gathörn strax norrut från Lilla Italien räddade mig tillsammans med norra delen av Williamsburg i Brooklyn. 

Här följer ett urval av bilder från mitt tredje fulla minneskort. I vanlig ordning uppskattas kommentarer och tyckande!

Ha det så gott!

/Fredrik