Leica M EV1 och lite gatufoto i London

Jag brukar ge mig in till London minst en av veckans helgdagar, och nu blev det lördagen som fylldes med en hel dags gatufotografi. Vid det här laget så känner jag London rätt väl utifrån vilka områden och ställen som för gatufoto lämpar sig särskilt väl. Den här gången blev West End, dvs. Londons centrum för shopping, restauranger och teatrar m m, som jag traskade runt i.

Om man rör sig västerut längs Oxford Street så kommer man till slut till Duke Street, en tvärgata där Leica har en av sina butiker (den andra är inhyst i Harrods-varuhuset). Är jag i närheten en lördag (de har sedan rätt nyligen söndagsstängt) så brukar jag ta mig dit för att snacka lite med den trevliga personalen och också låta mig inspireras av vad som för tillfället visas i galleriet som utgör en ungefär 50% av lokalens yta.

Igår ville jag för ovanlighetens skulle fingra på en kamera, den nysläppta Leica M EV1. Kameran ifråga är den första digitala Leica M som skippat den så kallade mätsökaren som fokusmekanism. Istället finns där nu en elektronisk sökare, precis som i alla spegellösa digitalkameror som blivit så populära de senaste 5-10 året så att de nära på har slagit ut försäljningen av spegelreflexkameror. 

Det skulle bli intressant för mig att känna efter hur det känns att fokusera manuellt (M-systemet saknar autofokus) när man bara genom att titta på en skärm ska avgöra var skärpan ligger. Som hjälpmedel har man satt in en hyfsat högupplöst "skärm", möjlighet att zooma in samt att använda så kallad "focus peaking" som visar det som är skarpt med röda kanter (eller en annan färg som sticker ut). På huset satt den senaste versionen av Summilux 35 mm f/1,4 ASPH. Med objektivet vidöppet så var det hyfsat lätt att sätta fokus. Däremot var det en större utmaning när man bländar ned till f/8 t ex. Att zooma in hjälper en del förstås men det handhavandet tar tid även om man säkert kan snabba upp det hela med litet övning. I alla fall för mig så kändes det mycket tryggare att använda en traditionell mätsökare för att sätta och bekräfta fokus.

En annan negativ sak med den elektroniska sökaren är den lilla fördröjning som finns innan den slår på efter man har fört kameran till sitt öga. En Leica M med traditionell mätsökare har ju ett genomsiktsfönster man tittar igenom och det är ju alltid "på". Visst, man kan ha på den elektroniska sökaren hela tiden men då dras det batteri.

Nä, en M EV1 är inte kamera för mig. Den är för långsam för min typ av gatufoto och jag gillar att titta igenom en optisk sökare. Jag är däremot positiv till att den finns som ett alternativ för de som fotograferar på ett annorlunda sätt. Allt som bidrar positivt till Leica som kameratillverkare kan bara vara bra resonerar jag. Och, jag behöver inte heller vara orolig för att att Leica slutar att tillverka M-kameror med mätsökare. De har bekräftat att den tillverkningen fortsätter och att man ska se M EV1 som den första versionen i en ny, tredje produktfamilj av Leica M – de andra två utgörs av analoga och digitala mätsökarkameror. (Jag noterar att folk som borde veta bättre här på Fotosidan (och även annorstädes) oroade sig för att mätsökar-M skulle försvinna men så är alltså inte fallet.)

Här är den uppsättning kamera och objektiv som jag fick leka lite med. Aaron från Leica i bakgrunden.

En sönderplockad Leica III Model F som tillverkades mellan 1933-1939. Det var den andra Leica-modellen som hade en inbyggd mätsökare. Fotot taget i det lilla rum i Leicas butik som visar upp utbudet av begagnade Leica-grejor.

Jag besökte även en annan fotobutik, Aperture, som har ett stort utbud av begagnade Leica-produkter. Där stötte jag på Matt Osborne, även känd som Mr. Leica. Han höll på att testa nått obskyrt objektiv som inom kort kommer att bli till ett YouTube-avsnitt. Matt är trevlig att prata med och gör för det mesta sevärda videor om man är intresserad av Leica. En trappa ned har Aperture ett litet galleri och fotografen Wei Jian Chan ställde ut en antal foton i dagarna två. Han var själv där och jag fick för mig att vi faktiskt hade setts och snackat tidigare när Leica-butiken hade en "filmdag" i samband med nysläppet av Leica M6. Det mindes han inte men påstridig som jag är (och orolig för mitt eget minne!) så kom jag fram till att jag hade rätt. Det var Wei som då hade berättat för mig att 2022 så använde Alex Webb fortfarande en Leica M 240!

Om man efter att ha köpt en Leica M EV1 saknar mätsökaren så kan man köpa den här mätsökaren (den svarta "skenan" med ringen på) som jag såg på Aperture-butiken. Om den är till salu förstås!

En innehållsrik dag blev det och jag hann att ta en massa gatufoton också. Nedan återges några av dessa.

Ett varnade pekfinger men inte för ciggrökning verkar det som. Chinatown.

En sån söt liten bebis som kikar fram genom jackan, va? En sån måste ju fångas på bild, inte sant? Oxford Street.

Barn gör ofta roliga saker! Soho.

Kommentera gärna både bilder och text!

Med vänliga hälsningar,

Fredrik

Vad som komma skall...

Ibland sägs det att om man skall åstadkomma något kan det vara bra om man berättar om sina planer. Detta för att skapa något slags press på sig själv för att inte misslyckas inför andra att leva upp till det man lovat. Och det är precis det jag gör med detta blogginlägg! Ganska exakt för fyra månader sedan publicerade jag mitt inlägg om min resa till Rom – alldeles för lång tid alltså mellan inläggen! Sedan dess har jag gjort en massa fotografiskt kul som jag vill berätta om. 

Sommarens resa till New York, som var längre än vanligt, kommer jag nog att skriva om mest men förmodligen också om mitt gatufotande i London under sommaren. Ett ämne att behandla från New York är hur det är att fotografera nationaldagen, den fjärde juli, i staden. Och hur det faktiskt gick att gatufotografera igen i New York med höga ambitioner och förväntningar. Sen kommer den omfattande utställningen med Diane Arbus verk att få ett alldeles eget blogginlägg. Ett helt inlägg blir det nog också om utställningen IKONER på Vida Konstmuseum på Öland med bilder av Larsåke “skuggan” Thuresson.

Kanske kommer jag också skriva om prylar för ovanlighetens skull? Har nämligen skaffat en Leica M10, som förmodligen blir min sista digitala M-kamera så länge den går att fotografera med. Varför tänker jag så? Känner också att det är läge att göra min röst hörd som Leica M-fotograf i största allmänhet då en del verkar nyfikna på systemet och för att jag inte alltid håller med om vad som ibland skrivs om dessa kameror och objektiv. 

Nu får vi se vad jag mäktar med av det utlovade. Man får inte vara för hård mot sig själv dock men det gäller att pusha sig själv lite också. 

Ett inlägg kan ju inte vara utan bilder så här kommer några som har med ovanstående text att göra.

Ravenswoods generatorstation sedd från Roosevelt Island i New York.

Vida Museum och Konsthall på Öland, nån mil söder om Borgholm. 

Ett gatufoto från London som jag är lite extra nöjd med. Togs tidigare i september.

Med vänliga hälsningar,

Fredrik

Gatufoto i den eviga staden...

Strax innan midnatt i tisdags kom jag hem efter en resa till Rom där jag hade hälsat på min kusin som jobbar på den svenska ambassaden. Fem nätters övernattning blev det och eftersom han arbetade på vardagarna så fick jag en hel del tid över till att utforska staden på egen hand samt därmed också utöva gatufotografi. Innan resan hade jag till mina duktiga gatufotokollegor, Niklas Lindskog och Anders Johansson, uttryckt en änglsan kring hur det skulle gå med gatufotandet i den italienska huvudstaden. Jag tänkte att eftersom den är ett enda stort museum med massor av turister så skulle bilderna bli därefter också. Mina farhågor var inte mer tydligt formulerade än så. Niklas och Anders har fotat i Rom själva och tyckte att det gick bra.

Så, hur gick det? Ja, ni får ju förstås bedöma själva utifrån bilderna nedan. Men, jag var inte lika produktiv i som hemmavid i London. Och det beror nog på att man inte har koll på var nånstans de bästa gatufotoplatserna finns i Rom. Dessutom så spenderade jag flera timmar på att besöka Colosseum, Forum Romanum samt Palatinen. Förvisso går det att gatufota på sådana platser också men ens uppmärksamhet bör väl ligga på annat när man besöker sådana sevärdheter?

Något som jag lade märke till var att ingen verkar tänka tanken att jag fotograferar dem. Sannolikt beror det på att det är så normalt med turister med traditionella kameror som fotograferar ofta och mycket. 

Utrustningen som användes var min Leica M-E Typ 240 med två objektiv – en Summicron 35 mm och min Summaron 28 mm.

Som vanligt så får ni gärna kommentera och berätta vad ni tycker om mina (hastigt bearbetade) bilder.

Dagen efter att katolikerna fått sig sin nya påve. Unga präster vid Sankt Peterskyrkan bar på vad som såg ut att vara nytryckta tidningar. Förmodligen delade de ut dem?

Denne man var inbegripen i en rätt hetsig debatt med de båda nunnorna. Jag hade ingen aning om vad det hela handlade om. En präst stod bredvid för att ingripa ifall det gick till handgemäng.

Rörelseoskärpa i denna bild på grund av en gatufotograf som inte skärpte sig vid rätt ögonblick!

Nära Sankt Peterskyrkan. För en gatufotograf är det mumma att fotografera italienare eftersom de är så frikostiga med handgester.

Här ser vi hantverkare som ser ut att fixa med fönsterluckor. Denna lilla verkstad låg i området nära Sankt Peterskyrkan vid slutet av en gata med många restauranger.

Inte så mycket att säga om denna bild men jag gillar mammans ansiktsuttryck och hur hon ser ut att vara långt borta nånstans i sina tankar.

Många av mina bilder från Rom gör sig bäst i svartvitt men inte alla.

Här den första bilden av tre som fokuserar på händer. 

Händer nummer två.

Händer nummer tre. Till en början så var jag bara ute efter händerna på ryggen – det ser alltid så trevligt ut. Men, när jag såg killen på trappan tog jag några snabba steg framåt för att få med honom också. Även hans händer är lite intressanta men framför allt så gillar jag hur han har slagit knut på sig själv. 

Det här paret hade inte synkat sitt val av t-shirts. Eller så var det precis det de hade gjort!

Mvh

Fredrik

Gatufoto-träning – promenadvideor från New York...

I slutet av juni bär det av till New York igen. Det kommer att bli ett kärt återseende. Förra gången tajmade jag in Puerto Rico-firandet (se detta blogginlägg) och denna gången får jag första tillfället att vara med om mitt andra favoritlands nationaldagsfirande – USA:s självständighetsdag, i folkmun kalled "The Fourth of July". Och även om jag på skoj skulle vilja lägga till ett "B" för "Britain" mellan G:et och sista A:et i "MAGA" så är jag trots min anglofili glad för att USA fick sitt eget styre och utvecklades till det fantastiska land som det är. 

Efter sex tidigare besök med inriktning på gatufoto så är staden inte helt obekant men man glömmer ju. Och då kan det vara nyttigt – och underhållande – att virtuellt besöka stan. Det finns nämligen åtskilliga YouTube-kanaler där personer helt enkelt traskar omkring i olika delar av New York med en actionkamera i näven och filmar precis allt som de ser. De publicerar sedan dessa videor, ofta runt 45-60 minuter långa.

Jag kan inte låta bli att fundera på vad personer, som brukar kritisera mig för att jag publicerar fotografier på individer utan samtycke, anser om dessa videor? Här rör det sig om minst 24 bilder per sekund i hög upplösning. Man ser tydligt alla som går förbi och man hör dem prata dessutom ibland! Många kränkta människor i New York blir det vad jag förstår… 😄

Här följer de YouTube-kanaler i ämnet som jag prenumererar på. De liknar varandra: inget prat, bara filmning. Vissa kör med mer vidvinkel än andra. Ellie Walks har ibland lite jobbigt vindljud när det fläktar på lite. Men överlag så är alla bra och fyller sin funktion samt ger mig ett billigt nöje. 

Strolling the City: https://www.youtube.com/@strollingthecity

Julien in NYC: https://www.youtube.com/@JulienInNYC

Ellie Walks: https://www.youtube.com/@EllieWalks

The Table: https://www.youtube.com/@thetable71

Puffbilden ovan liksom följande fotografi är från Times Square och togs i skymningen. 

Hälsningar,

Fredrik

New York 2024 – bortom Manhattan...

Länge tänkte jag slarvigt och felaktigt att New York i stort sett kunde likställas med Manhattan. Nu vet jag bättre. Till att börja med så är New York ju namnet på den fjärde folkrikaste staten i Förenade Staterna. Storleksmässigt ligger den på 27 plats av USAs 50 stater. Och det är inte staden New York som är huvudstad i staten utan den medaljen går till Albany. På engelska om man menar själva staden New York så lägger man till "City". På svenska blir det rätt och slätt New York – det får framgå ur sammanhanget om det är staten eller staden som menas. 

Manhattan är bara en av fem stadsdelar som staden består av. De övriga är Bronx, Staten Island, Queens och Brooklyn. I Bronx har jag bara varit en gång. Till Staten Island tar jag som tradition alltid gratisfärjan från Manhattans sydspets minst en gång per New York-besök: man får se Frihetsgudinnan på avstånd och Manhattan i sig ser rätt tjusigt ut på avstånd. Och det går faktiskt att gatufota utmärkt ombord på färjan. Men, jag har bara gått av den och sen gått på nästa färja tillbaka så det jag sett av Staten Island är i stort sett bara färjeterminalen. I Brooklyn och Queens har jag varit oräkneliga gånger och jag har även bott på hotell i de stadsdelarna (Flushing i Queens senast).

I förra blogginlägget visade jag färgbilder från Manhattan. Nu blir det både färg och svartvitt från senaste resan men från två av New Yorks andra stadsdelar – Queens och Brooklyn. Och jag visar både gatufoton och annat.

Det är inte gatufotografen som har givit honom hans lätt oroliga uttryck – Flushing, Queens.

Många amerikaner utmärker sig genom att fortfarande att bära munskydd i större utsträckning jämfört med många andra västländer. Det var inte ovanligt att se asiater bära munskydd innan Covid men denna donna hör nog inte till den kategorin –  trots att fotot är taget i Flushing, Queens.

Här tog jag mig friheten att försöka ge fotot några år på nacken genom att använda en preset som heter Autochrome. Tyckte att det passade detta foto. Brooklyn.

Även denna är från Brooklyn. Minns inte om jag lade märke till att snubben i förgrunden kunde vara en gatufotograf när jag tog fotot. Han bär ju diskret på en film-Leica M eller möjligtvis någon tidig digital M – kanske en M9?

I delar av Brooklyn bor det många ortodoxa judar. Jag tror att detta foto togs i Williamsburg.

Brooklyn. Lite nyfiken på deras samtal av vilket jag inte hörde nåt alls.

Jag antar att på Kuba skulle man aldrig låtit en sån här vacker bil slitas på det här sättet. Fin ändå på nåt vis. Brooklyn.

Här hade jag glömt att ställa om slutartiden till minst 1/500 sekund – som jag brukar försöka att fota med för att frysa rörelser. Men 1/30 sekund gav en rörelseoskärpa hos löparen som jag gillar. De mörka molnen i bakgrunden ledde till ett skyfall lite senare. Jag slapp dock springa för att söka skydd.

Jag hann nämligen ta mig till nån byggnad som hade ett rejält överhängande tak som gjorde att jag kunde hålla mig torr. Medan regnet föll så tyckte jag att den här fönsterrutan mot den gula väggen så intressant ut. Brooklyn.

Den här bilden kändes mer lyckad när jag tog den. Nu var den lite svår att behandla så att den nådde den höjd jag trodde den skulle kunna ha. Men, jag visar den ändå.

En lekplats med taggtråd och containrar. Jag fotade genom stängslet.  Brooklyn.

Brooklyn. På väg från Williamsburg mot Brooklynbron.

Avslutar med ett foto från en vy som har fotats flera miljoner gånger. Taggen #dumbo vittnar om 2,7 miljoner foton bara på Instagram. Det vi ser är vyn av Manhattan-bron från området i Brooklyn som kallas för Dumbo. Hit skall alla turister och typ fotografera samma sak. Mitt foto är främst för att illustrera lite av den aktiviteten – inte på ett särskilt bra sätt dock men det var inte min ambition.

Kommentera gärna i vanlig ordning. Beröm eller tuff kritik mottages tacksamt. 

Hälsningar,

Fredrik