Australiens dödliga djur är inte så dödliga

Många människor som jag pratat med är oroliga för att åka till Australien på grund av att det finns så många dödliga djur i landet. Det verkar avskräckande för många. De djur man främst tänker på då är krokodiler, hajar, ormar, stingers och spindlar.

Visst kan det kännas oroande när man stöter på olika typer av varningsskyltar (se exempel på bilderna nedan) både i städer och på landsbygden. I verkligheten är det dock väldigt få dödsfall som kan härledas till dessa djur. En snabb koll via Wikipedia (jag vet, det är inte världens pålitligaste källa) ger följande exempel:

- I Australien sker cirka 7 krokodilangrepp på människor varje år och som resulterar i 1 – 2 dödsfall.

- Cirka 3 000 ormbett rapporteras varje år i Australien och 2 – 3 av dem resulterar i dödsfall.

- I de norra delarna av Australien är det ungefär 40-talet personer varje år som blir stuckna av stingers så illa att det kräver sjukhusvård. Sedan år 2000 är det i hela Australien endast 9 personer som avlidit på grund av detta.

- Det har inte inträffat något dödsfall på grund av spindelbett i Australien sedan 1959.

(Källa Wikipedia)

Kanske är det bland annat tack vare alla dessa skyltar som det inte sker fler allvarliga fall? Som kontrast till detta nämner Google att det dödligaste djuret i Australien är hästen där det under 2024 förekom 222 dödsfall på grund av fall både privat, vid tävlingar och rodeos. Eftersom vaken Ulla eller jag rider så känns det ändå väldigt tryggt här.

Krokodilvarning vid en flod

Be crocwise! En skylt utefter en gångväg utmed Ross River i ett villaområd.

En ormvarning vid en lekplats i en välbesökt park.

Varning för stingets vid The Strand i Townsville

Men det finns också råd att få om man skulle råka illa ut.

Det är inte bara djur som kan vara farliga utan även solen är tuff i Queensland.

Så här kan en saltvattenskrokodil som är 4,5 m lång och väger 850 kg se ut. Bilden tagen på en djurpark.

Ett gäng sötvattenskrokodiler, som är betydligt mindre än sina saltvattenssläktingar, på en djurpark.

Några smakprov på Townsvilles "Streetart"

Townsville har en app där man lagt upp en så kallad Streetart Trail. Det vill säga en runda i centrala Townsville som man kan orientera sig fram utefter för att se på de konstinslag som finns i form av väggmålningar/muralmålningar. Totalt finns det drygt 20-talet väggmålningar och när vi vandrade runt så blev det en promenad på runt 4 km. Målningarna är gjorda av lokal, nationella och internationell konstnärer inom genren. De flesta av verken är mäktiga.

Jag tycker väldigt mycket om muralmålningar samtidigt som det på ett sätt är svårt att förhålla sig till dem som fotograf. Jag menar att det är konstnärerna som ursprungligen skapat dem som ska ha äran, inte en fotograf. Vad man som fotograf kan göra menar jag är att försöka placera in målningarna i någon typ av komposition och ny kontext för att på så sätt delvis göra dem till ett eget verk men som sagt ursprungskonstnärerna ska ha all heder av skapelserna. Här kommer några av verken.

Charters Towers - att gå på guld

Häromdagen (den 12 mars) irrade vi iväg till den lilla staden Charters Towers som ligger ungefär 13 mil sydväst om Townsville. Idag har Charters Towers runt 8 000 innevånare och trakten runt staden är väldigt glesbefolkad. Hur kom det sig då att Charters Towers växte upp just där den gjorde?

Förklaringen är att i början av 1870-talet var det några personer som hittade guld där. Detta utvecklades till en riktig guldrusch de kommande årtionden. Lycksökare från en stor del av världen sökte sig dit. Det fanns även svenskar med bland dem som grävde efter guld. Staden växte snabbt och hade som mest 25 000 innevånare i slutet av 1890-talet. Stadens faciliteter byggdes ut med hotell, restauranger, teatrar och idrottsarenor. Ja allt ansågs finnas där så man kallade staden för "The World". En rad pampiga byggnader anlades också under perioden. Än idag finns Stock Exchangebyggnaden kvar där guldpriserna noterades, Telegraph Office från 1890 som svarade för kommunikationen med övriga världen och ett pretentiöst City Hall ståtar i änden av huvudgatan. Men i slutet av 1800-talet minskade guldproduktionen och runt 1910 – 1920 var det över. Staden minskade och övergick mer till att bli en jordbrukstrakt.

Visst kändes det speciellt att vandra omkring på gatorna i centrala Charters Tower bland de pampiga byggnaderna från 1880-talet och veta att under fötterna fanns hundratals gamla gruvgångar. Det var också speciellt att ta en fika på Stock Exchange som idag bland annat är café.

På vägen till Charters Towers så passerade vi en imponerande flodbädd och tänkte att den måste fotograferas. Det fanns två broar över floden en för bilar och en för tåg. För att kunna komma åt att fotografera flodbädden var jag tvungen att klättra ner på sandbanken. På vägen tillbaks upptäckte jag denna informativa skylt. Jo då, jag är fortfarande intakt.

Järnvägsbron och sandbanken

Ulla fikar på The Stock Exchange

En stadsgata i Charters Towers

Vi besökte muséet i Charters Towers och togs emot av dessa pratglada volontärer

Huvudgatan

Telegrafkontoret från 1890-talet

The City Hall

Stock Exchangebyggnaden

Ayr, wallabys och stränder

I torsdags (6 mars) bestämde vi oss för att ta en tur till den lilla staden Ayr som ligger ca 8 mil söder om Townsville. Staden som har runt 10 000 innevånare är ett jordbrukscenter med enorma fält runtomkring där det främst odlas sockerrör och mangofrukter. Det var en fin typisk australiensk stad.

På vägen dit gjorde vi en avstickare på en liten grusväg för att titta närmare på naturen. När vi skumpade fram på vägen hoppade plötsligt en Wallbykänguru över vägen. Wallabyn är en mindre variant av känguru som är väldigt vanliga. Antagligen vanligare än vad rådjuren är hemma i Värmland. När den hoppat över vägen stannade den och tittade tålmodigt på oss. Vi stannade också för att fotografera den. Efter en stund upptäckte vi en liten unge som var kvar på motsatta sida av vägen. Vi rullade då vidare med bilen och kunde i backspegeln konstatera att mamman och ungen förenades igen.

En bit utanför Ayr finns också fina stränder.

Klocktorn i en rondell i staden Ayr

Visst är Intersport internationellt

Lokala butiker i Ayr, blomsteraffär och slaktare

Stadsskylten

Wallabymamman som vi träffade utefter en liten grusväg

Så här kan det se ut på våra irrfärder

Alva Beach utanför Ayr

Alva Beach utanför Ayr

Jordskalv – en ny upplevelse

Strax efter att vi lämnade Värmland (den 8 februari) kunde vi läsa om ett jordskalv i Vänern som skedde den 19 februari. Det uppgick till 3,3 på Richterskalan vilket är kraftigt med svenska mått mätt.

I Townsville lördagen den 1 mars kl. 21.31 lokal tid satt vi och tittade på TV när det plötsligt small till som om det var en explosion alldeles i närheten. Vi upplevde det också som om en lastbil kört rätt in i huset. Det visade sig vara ett jordskalv som uppgick till 4,4 på richterskalan. Enligt geologer här är det precis så som skalv upplevs när de sker alldeles i närheten. Är man längre bort känns det mer som utdragna vibrationer. Nyhetsmedia rapporterade att skalvet i stort sett skedde rakt under den stadsdel där vi bor. Tack och lov uppstod inga skador alls på byggnader eller vägar inte heller på den jättelika Ross River Dam som ligger ca 10 km från oss. Cirka 4 000 abonnenter blev utan el under en period men det var allt. Ja, då har vi upplevt det också.

I övrigt har vi ägnat oss åt småutflykter i Townsville. Utmärkande för staden är inte minst den bergsknalle som ligger mitt i staden och kallas Castle Hill eller Cootharinga som aboriginals kallar den. Den sticker brant upp 264 meter över havet.

The Australian way.

Polisstationen 

Muralmålning  centrala Townsville

Färgglada byggnader i centrum

Ross River Dam som tack och lov klarade sig oskadd efter jordskalvet

Utsikt över Townsville från Castle Hill

Utsikt över Townsville från Castle Hill

Utsikt över Townsville från Castle Hill

Castle Hill nedifrån