Hur var det med kommunikationerna, då?

Cyklar och bussar, spår i gatan, och trådar i luften.

.

Alternativ buss?

Cyklar.

.

Titta, där var spårvagnen också.

Harbin, försommartid 1981.

Forts

Morgonpromenad i storstaden

Det var bäst att passa på i gryningen, för det var då det fanns tid till en promenad. Då var det också fortfarande ganska svalt och skönt, även om vi ännu inte kommit till den riktiga värmen, som senare verkligen skulle få oss att längta efter svalka.

Ibland är det också svårt att komma ihåg. Jag försöker rekonstruera med hjälp av bilderna, men jag får ibland inte ihop sammanhangen, mina inre minnesbilder ser annorlunda ut än de diabilder jag ser framför mig och allt krackelerar. Kanske ska jag bara låta det vara så, för bilderna visar ändå en verklighet som inte längre finns.

Det var lite svårt att ta in att det bodde folk här, mer krypin än hus. Var det nybyggen eller rester av något raserat? Inflyttning från förvisning till fjärran landsbygd? Kulturrevolutionen var fortfarande inte så långt borta, och det var mycket man inte talade om. I den mån det fanns någon att tala med.

Det fanns förstås inte bara kojor och skjul, det fanns förstås hus också. Det vore intressant och veta hur gamla de var, även om jag tror det mesta är rivet idag och ersatt av höghus.

Prydliga grönsaksodlingar framför husen.

Och här odlades det friskt och verkade frodigt.

Vi misstänkte att en del av frodigheten berodde på att ån även var ett avloppsdike.

Så här såg det ut från andra hållet.

Och så är det den eviga frågan: Svartvitt eller färg? Jag kör med både hängslen och livrem och visar båda varianterna.

Jag gör likadant med morgoninköpen.

Svartvita grönsaker.

.

Grönsaker i färg

Morgonljus i Harbin.

Spårvägsspåren är blanka, och det tyder på att de används. Undrar om det dyker upp någon spårvagn när jag bläddrar vidare bland bilderna. Hoppet finns.

.

När vi klev av tåget hamnade vi i en miljonstad. (Nu börjar det bli intressant.)

Jag har ju klämt in några bilder från en tågresa i min blogg, under den senaste tiden. Det  har inte varit någon fullständig redovisning, bara några axplock. Eftersom jag inte fortfarande åker  måste vi ju ha klivit av tåget och då hamnade vi i en främmande stad i ett främmande land. Det kändes nästan som en främmande tid också med frånvaron av bilar.

Det var i början av juni och sommaren hade kommit,  det var som svenskt högsommarväder, och inte lika varmt som i Sibirien på vägen hit, där vi på håll från tåget kunde se röken från skogbränder. Här var det ganska skönt, men framförallt annorlunda.

Vi var  en inbjuden grupp som var där och hade ett program som fyllde dagarna, så skulle man gå på egen hand gällde det att gå ut före frukosten, och vi var några som var så morgonpigga. De här bilderna är alltså tagna på morgonen.

Det här var inte så långt  efter kulturrevolutionens avslutning, när Kina började öppna sig, men ännu ingen vanlig turism börjat växa fram utom på försök. Vi räknades inte som turister, vi var "The swedish student delegation", som det så snyggt hette i officiella sammanhang. Helt enkelt ett gäng teknologer på studieresa, där jag snikit mig in som "paying guest". Året var 1981.

I värmen hade hantverkarna  flyttat ut på gatan och slapp sitta inne i mörkret.

Renhållningen var i full gång, tidigt på morgonen.

Varför blev den här bilden svartvit? Jag tycker att den berättar bättre utan färgen. De andra bilderna tyckte jag förlorade en del av berättelsen när jag tog bort färgen (Jag provade alltså).

Bilderna?

Bilderna är inscannade dia och jag har just nu fastnat för det formatet på blogginläggen att jag  har fyra bilder. Det kommer sig av att min scanner kan scanna fyra  bilder på en gång, ren bekvämlighet alltså? Nej, inte bara, det kan också vara lagom långt att hålla ihop i en homogen berättelse. Men det är ingen helig regel. Närhelst jag finner för gott gör jag annorlunda.

Staden då?

Staden är Harbin i Manchuriet, i nordöstra Kina

Kameran då?

Jag hade en Olympus OM-1, med en till resan nyinförskaffad normalzoom, 35-70 mm, och en 35  mm/2.0 (för att ha något med bättre ljusstyrka).

Fortsättning följer med största säkerhet...

Under en resa...

...hinner man ta några bilder...

... och ska man resa långt är det bra att ha något att göra.

Vår resa var så lång att vi hann med en improviserad bridge-kurs på vägen (och mycket annat).

Står förvånad med buketten...

... nyplockad sibirisk sommarbukett

Ska man åka förbi Bajkal-sjön vill man ju kunna se något.

.

"Konduktörerna". Den ene skötte samovaren, den andre räknade oss.

Tänk vad tiden går, i sommar är det trettiotvå år sedan.

Forts

.

Ett Diskobesök där morgondimman varar nästan hela dagen kan göra ljuset lite spännande

Så var det den här dagen, det tog tid innan dimmorna lättade och och under tiden ändrades ljus och kontraster på ett spännande sätt. Förgrunden kunde bli skarp och kontrastrik om lite sol tittade igenom dimbankarna medan bakgrunden tonade bort. Som fotograf var det bara att suga i sig skönheten och försöka bevara ett uns av det i bilden.

Svart sand och is. Fina kontraster?

Väl att märka var detta en helt molnfri dag, ovan dimmorna fanns en knallblå himmel, men den syntes inte riktigt. Förresten, morgon och dag var begrepp som kändes lite främmande här, sommartid nästan 50 mil norr om polcirkeln. Det var ju alltid ljust. Allt var en enda lång dag.

Lagar tak i solen.

Bildmässigt kunde  dimman utnyttjas på olika sätt, till exempel till mjukare bilder utan att andas på linsen eller att ta till grövre ting, som vaselin. Här bjöd naturen på allt, och inte bara en kort stund, utan hela tiden.

Kontakten med omvärlden?

Något rött kan sätta piff på bilden, en extra krydda?

Strandfynd?

Bilderna är tagna på Diskoön i Diskobukten. Vi kom dit med båten Disko som däckspassagerare och när man la sig ner på durken för att vila, hördes ljudet från motorerna tydligt när man la ner huvudet. Det måste vara äkta Disko-dunk.

.