Två storebröder

En storebror hälsar på sin storebror.

Här bodde min äldsta farbror, och min far är på väg in till sin storebror. Han  och hans fru bodde på övervåningen medan svärmor bodde kvar på undervåningen, långt efter det att hon dött, i orubbat bo. Den vita Amazonen lärde jag mig att köra i, men det var några år kvar till det, men fotografera kunde jag.

Min far är på väg upp mot huset.

Två storebröder, farbror Gunnar och min pappa.

Båda var storebröder, för de hade nio småsyskon. Dessutom hade det funnits en bror mellan far och farbror, men han dog ung.

Två ingifta damer, min mor och faster Greta.

Min mor är den enda av dem som fortfarande lever och hon har hunnit bli  nittio år.

Bilderna är urblekta dia med skumma färger, så de ser  mycket prydligare ut  i svartvitt.

Varför har jag tagit en bild på Eric Holmbergs färg...

...och framförallt, var kan det ha varit?

När jag börjar bläddra bland de gamla diabilderna gör jag en hel del fynd, men jag hittar också bilder som jag inte alls kan placera, vare sig geografiskt eller tidsmässigt eller i relation till andra händelser. För en del bilder gör det inget, för en bild är ju alltid en bild, och råkar den vara bra så så lever den ett eget liv, men det hindrar inte att jag ändå börjar fundera. Nu är ju inte Erik Holmberg något mästerverk, möjligen ett tidsdokument, och jag kan inte undgå att reflektera över varför jag tagit bilden.

Jag vet inte om den här figuren kan ha något med saken att göra, men bilderna låg ihop.

Kan det vara vår bil som står därborta.? Vi hade en sådan ett tag.  Var jag på resa med mina föräldrar?

Nästa bild i samma låda tror jag att jag kan identifiera. Jag tror inte att det finns så många sådana här portar i landet och jag har ett minne av att vi åkte förbi där någon gång, när jag fortfarande var en skolgosse på högstadiet och nyligen hade vunnit en kamera. Grävandet bland gamla bilder blir för mig gärna lite av "på jakt efter den tid som flytt", att försöka förstå att åren gått, att försöka greppa det här som tid är, när man kommit till ett läge i livet där det låter sig göras.

En pampig port

Den här bilden ger dock en tydlig geografisk bestämning. Ryttaren har dock genom åren av dålig arkivering fått sällskap uppe i högra hörnet. Det händer ibland saker mellan glasen i diaramar. Jag tyckte figuren var lite rolig så jag klonade inte bort den.

Folke Filbyter, alla filbytares skyddshelgon?

Men Folke har inte heller något svar på frågan var Eric Holmberg höll hus.

Bilderna är inscannade färgdia dia. Monokroma blev de efter inscanningen

Snart påsk, då kanske några gula blommor skulle passa, även om de är 19 år gamla och inscannade

Uppenbarligen har jag legat på marken och krälat, kanske i favoritpositionen med armbågarna i marken för att få stöd.

Jag gillade inte att använda stativ, jag tyckte inte det kändes rätt, ville använda hela kroppen för att ta bilden och trycka av i rätta ögonblicket.

Jag strävade inte heller efter det största  skärpedjupet eller den optimala skärpan, snarast tvärt om för att kunna ha oskärpan som ett uttryck

De här bilderna sitter kvar i sina datumstämplade originalramar från labbet, så jag vet att bilderna är tagna i maj år 1994 och sedan dess har de nog mest legat nerpackade.

Kanske är det då dags att släppa ut dem igen från sin fångenskap.

God helg på er allihopa!

Hundarna på Grönland

Sommaren är bara en enda lång och tråkig väntan på snö.

Fårhundar är mer sociala och följer flocken, även om det bara var två svenska turister.

Här syns inte hundarna, men det är nog bara en tillfällighet.

Däremot syns ju hudarna, så det är kanske bara en felstavning...

En hund, men det kan räcka för att bli en bild.

Gamla inscannade sommarminnen från Grönland. Det är 35-40 år sedan, innan det blivit ett turistmål. Undrar hur det är idag.

Åka tåg (Nyscannat)

Min mor, på väg mot Norrland.

Jag hittade en järnvägsbild, bland de gamla negativen. Vi var säkert på väg till farmor och och fars syskon. Jag tror det var sommar och semester.

Långresenärer på väg österut. Här var det definitivt sommar och varmt. Under de sista dagarna  till och med värmebölja. Men det fanns mycket te att dricka, samovaren var igång ute i korridoren.

Tåget är långt och resan var lång, men uppehållen korta.

En Schottis på perrongen kan man hinna med. Det kan vara skönt när man sitter hela dagarna.

Men man hinner knappast att handla i lokala järnvägskiosken.

fortsättning