Det är visst folk överallt när det är kalas

Det får bli en liten paus i scannandet så jag kan klämma in lite nytagna digitala bilder också

Det är visst trångt, och folk överallt när det är stort kalas...

...och kläder också

Solenolen tittar in och ger fotoljus (?)

Det är visst folk och ljus i det andra rummet också

Fotograferas ska det visst göras också...

Vi får inte glömma herrarna i köket heller! Utan dem, inget kalas.

Taget med en sådan där liten kamera som man kan ha i fickan

En röd tröja är inte fel, men det går bra med annat också

Jag tyckte det lät som en bra idé, men jag vet inte när jag sitter här med facit i hand. Rött syns så bra, och det är väl därför det är en vanlig signalfärg, och det var det jag såg när jag tittade på några gamla dia, men på något sätt tappade jag den röda tråden, längs vägen genom scannern och datorn. Det jag visualiserade i mitt inre blev inte, för apparaterna visualiserade annorlunda, så jag är lite sur. Eller kanske är jag  bara trött (och när jag skrev det jäspade jag stort).

Tandborstning i röd tröja. Glöm inte att skölja.

Kanske ska jag göra processen kort och gå och lägga mig.

En röd  anorak kan väl också duga.

I värsta fall kan det väl räcka med en röd mössa.

Eller så drar man till med hela batteriet...

Go natt på er!

När ljuset har betydelse.

En del bilder bygger helt på ljuset, utan det skulle bilden falla platt till marken. Det ligger inget djupt funderande eller långt filosoferande bakom det. Rubrikens "när ljuset har betydelse" var bara en spontan impuls som for genom  huvudet, när jag hittade  nedanstående gamla diabild och insåg att den var ett givet scannings- och bloggobjekt.

Jag tänker inte prata sönder bilden genom att säga en massa om den. Den klarar sig bra själv.

.

Sedan trodde jag att jag var klar med blogginlägget, men efter en stund tyckte jag det var lite ynkligt med bara  en bild, så jag bläddrade lite till bland bilderna och hittade  en bild  där ljuset  också har betydelse, men på ett annat sätt, nämligen genom att den är just ljus.

Jag tycker båda bilderna är sådana man kan stanna upp vid och titta en stund på för att ta in allt som finns i bilden (men då ska man kanske inte vara fjällhatare). Det är också en anledning till att jag inte skriver något om själva bilderna. Båda visar fjäll, men ändå så olika.

Möjligen kunde jag ha bloppat bort ytterligare några små prickar i den översta bilden, men ibland är det svårt att se vad som finns i bilden och vad som sitter på bildskärmen eller glasögonen.

All vår början är så svår, eller from the very beginning om man så vill, eller de fyra första

Scannern har nu drivit mig tillbaks till ursprunget, den där vårdagen för länge, länge sedan, när sjundeklassaren precis hade  vunnit en kamera och hade åkt in till staden för att köpa diafilm. Idag hittade jag den allra första bilden, rejält urblekt Agfa CT18 skulle jag gissa. Så urblekt att den får bli svartvit för att se dräglig ut.

Jag gick upp på takterassen på ett av husen vid Hötorget, de där terasserna som inte finns längre och där tog jag första bilden. Kan jag ha köpt filmen på PUB? Det är ju nära och var ett ställe som jag kände till. Normalt skulle jag nog ha köpt filmen på Kvickly i Vällingby, där vi brukade lördagshandla, men pappa hade fått  blödande magsår och låg på sjukhus och blev kvar där hela sommaren, och besöksförbud var det, det var den där sommaren när det blev några fall av smittkoppor i Stockholm.

Jag hade ju aldrig fotograferat förut, men i filmkartongen fanns  en liten bruksanvisning, med figurer som visade sol, mulet, skugga och så och lämplig exponering för dessa. Det räckte.

Sergelgatan har däremot fått behålla färgerna lite mer.

Riddarhuset har också överlevt hyfsat.

Kan det vara en Volvo Duett som står där.

Uppenbarligen travade jag upp i Stadshuset också. Undrar om jag varit uppe i tornet sedan dess?

Den var också urblekt.

Strävsamma bilder från en civilisationens utpost

Det är fortfarande en utpost, ett 80-tal människor, nu som då, som bor på en avlägsen ö, tre mil från närmsta grannar som bor i en lika liten utpost men på en större ö. På ön, som är 3 km lång finns ett berg som är drygt 1000 meter högt och dit tänkte vi oss. Lokalbefolkningen hade aldrig varit där. Kajak och hundsläde, eller idag speedbåt eller snöscooter, det är så man förflyttar sig.

Men vi gick alltså, strävade uppåt...

Brant sluttning och lösa stenar

Bilderna var strävsamma också, inte när jag tog dem, men när jag scannade. Gamla, inte optimalt exponerade, skräpiga av alla år som gått, och ändå ser jag nu att allt skräp inte är bortstädat. Dags för nya glasögon? Eller glömde jag en bild...

Vi anade att utsikten skulle vara god däruppe, och redan innan vi nått toppen bekräftades det.

En paus kunde behövas  på vägen. Här hade vi passerat den brantaste stignigen och målet syntes i bakgrunden.  Nu var det bara att promenera på, gå och gå och gå...

När vi kommit upp på toppen, hittade vi i toppröset en rostig plåtburkmed två blyertsskrivna lappar, en från en tysk expedition på 30-talet och en från en dansk kartograf på 50-talet. När vi gick därifrån, låg det en lapp till i burken.

Utsikten var vidsträckt och imponerande.

 Perspektivet luras lite på den här bilden, det är svårt att tänka sig avstånden, och hur stora isbergen är. Kanske är det också svårt att se hur högt vi står. Framför oss stupar det brant flera hundra meter ner till vattnet, men vi är alltså inte uppe på toppen.

Hur långt tror ni det är till bergväggen i bakgrunden?

På ett ungefär är det fem mil till glaciärtungan som sticker fram från höger i bakgrunden, och det finns isbitar som är kilometerlånga. Det var lite svårt att fatta när man stod där. Skalan var en annan än vad vi var vana vid från de nordiska fjällen.

Sedan börjar jag ana en sak, att det är bortsorterade bilder jag har skannat in, att de bra bilderna finns i ett "visningsmagasin" undangömt i en kartong någonstans. Jag saknar nämligen  bilder som jag vet att jag tagit, bilder som är bättre än de här. Bra handlar då både  om komposition och exponering. men kanske lär jag mig mer av att skanna knepigare bilder. Dessutom tar det längre tid, så nöjet räcker längre...

Jag har ju ingen brådska.

.