Dags för en tankepaus?

Jag har ju bloggat  åtminstone  lite halvintensivt sedan jag och  dottern kom  hem från vår. tågluff, även om  det inte var en storskalig tågluff i 70-talsstil. Nu kände jag behov av lite eftertanke, eller vad  jag ska kalla det. Ett litet  mellanspel kanske, för att hålla ihop trådarna.

Tågluffarbiljetterna har  ändrats med tiden , det  finns inte  bara ett kort som gäller  för fritt resande, utan et antal olika varianter. Den vi valde  var ett kort med fem resdagar under en månad. Eftersom vi flög till startpunkten och hem från slutpunkten, kunde vi få in ytterligare sex städer i vår  rutt, och sova några nätter på varje ställe.

"Ljuden från Donau  ackompanjerar oss i vårt rum,långa båtar som skär genom  vattnet, vågskvalp, diskret puffande från motorerna och stadens ljud därbakom. Därtill en solnedgång."

Det skrev jag den30:e maj i anteckningsboken. I Bratislava, vår andra stad. Passande nog hittade jag en bild också.Vi borde kunna få in  fyra städer till på vår biljett. Minst. Men vi jagade inte städer, vi var ute efter upplevelsen.

.

En öl vid Donaus strand, medan solen går ner är avkopplande efter en varm dag.

De som passerade Mozart

Eftersom det är  midsommarafton idag, är det väl ingen mening att blogga,  folk har väl annat för sig kan jag tänka, så jag  visar några bilder på folk  som gick förbi  Mozart, där vi  satt på uteserveringen i främmande  land och smälte maten.

Det var skönt att bara sitta där och titta.

.

Jag brydde  mig inte om att stolsryggarna var i vägen, de fick bli en  del  av miljön.

.

.

Plötsligt gick folk  åt andra hållet också. Jag hade undrat lite  på varför  alla gick åt damma håll.

.

.

Jag satt där jag satt och brydde mig inte om stolar och annat krafs  som var i vägen. Semesterfotograf kanske.

Några väggar i bratislava

.

Medan dottern satt kvar på fiket och stickade  ett fodral till sin Kindle stack jag iväg och samlade ihop några väggar med min lilla fotoapparat.

Det  såg lovande ut åt det här hållet.

.

En härlig blandning på den här väggen.

.

Också en härlig blandning.

.

Slutar  med en dörr.

Den nya staden där jag tvättade mig i fontänen

 I förra inlägget hade vi  installerat oss vid Donaustranden i  en stad som  var ny  för oss, men i själva verket  är gammal. Pressburg hette den på den Habsburgska  tiden och här kröntes kungarna i den gamla dubbelmonarkin. Numera heter den Bratislava och är huvudstad i Slovakien.

Det var onödigt varmt, så vi tog  bara  en kortare promenad i den gamla stadskärnan, åt lite, fikade, åt glass, svettades och tog det lugnt. Någonstans där inträffade glassincidenten. Mjukglass smälter snabbt i värmen, jag såg inte att jag höll struten snett och glassen rann längs armen  och  in i  skägget.

Jag behövde ju bli ren. Fontänen framför Nationalteatern var inte långt bort, så jag ställde mig på knä på kanten, böjde mig ner, sköljde skägget och  kände mig som en riktig tågluffare. Efter det åt jag bara glass i bägare.

***

En paus i skuggan,  dottern ägnar sig åt sitt handarbete och jag tar en liten sväng med   den lilla kameran och ägnar mig åt mitt handarbete.

Några glimtar av staden.

.

Bussterminalen låg nära.

.

.

När vi kommit fram hamnade vi i Donau

Ja inte i vattnet, utan  i en båt.

Utsikten från min fönsterkoj. Det var varmt så  vi öppnade fönstren på glänt och in kom sval luft och  Donaus dofter.

Det var inte den här  båten!

I tågluffarkonceptet ingick också enkelt och billigt  boende, med baskravet två sängar och egen toalett. Dottern hade gjort ett bra arbete  med  att hitta bra ställen och boka i förväg, delvis med tanke  på min Alzheimer som kan göra  mig  ytterst förvirrad och nervös vid osäkerheter.

E liten kvällspromenad längs kajen där vårt nattlogi var förtöjt

Solen sänkte sig.

Broar fanns det förstås. De är väl till för  att fotograferas.

En upplyst båt i skymningen,