Har någon sett påskharen? Det har jag!

På annandag påsk, när jag var ute på min promenad efter att stormen Dave dragit förbi. Trädgrenar i Färjenäsparken knakade lätt i vinden som hade börjat mojna. Naturen känns lite förändrad efter storm med flera träd som vält av den starka vinden.

Jag gick längs stigen och njöt av stillheten när jag plötsligt hörde ett svagt prassel i det torra gräset intill. 

När jag stannade och tittade närmare fick jag syn på en hare som låg alldeles stilla, tryckt mot marken. Den hade smält in så väl i omgivningen att den nästan var svår att upptäcka. Öronen låg platt bakåt och kroppen var helt orörlig, som om den hoppades bli osynlig genom att inte röra sig alls. När jag stod still en stund så lyfte den upp öronen. 

Jag stod en stund och betraktade den på avstånd, för att inte störa. Det var något rogivande i att få dela det ögonblicket – en påminnelse om hur djur anpassar sig, skyddar sig och använder naturens egna skydd för att vila i fred.

Jag lyckades ta några foton på den.

Lite senare, när jag fortsatte att försiktigt titta runt samma område, upptäckte jag att det inte bara var en hare där. Det visade sig att det fanns två som hade gömt sig i närheten av varandra. Den andra låg ännu mer undanskymd, nästan helt dold bland vegetation och små tuvor. 

Mötet blev en påminnelse om hur mycket som pågår precis intill oss utan att vi alltid lägger märke till det – och hur viktigt det är att stanna upp ibland, lyssna och verkligen se. På vägen hem hittade jag lite spännande träd som jag tänkte att dem får jag återkomma till när det är dimma och ett annat ljus. Skorstenen i bakgrunden kan jag inte göra så mycket med, därav min idé på naturlig dimma.

En enkel promenad efter en storm kan ibland rymma mer liv än man först anar.

syntax 2026-04-06 13:02

Det var en påskhare det - den allra bästa. Mycket bra fotograferat!

Besvara

Margareta Cortés 2026-04-06 13:34

Du träffade verkligen på en fin påskhare! När den sorten dyker upp här hemma brukar vi vara lite oense, den har nämligen svårt att skilja på vad som är mat och vad som är prydnad. Rosor och tulpaner står högt på menyn, tyvärr.
Dina bilder fångar ögonblicket så fint, med den där stillheten efter stormen och ljuset som letar sig fram mellan grenarna. Och dina ord, de får en att stanna upp och se naturen med samma respekt som haren själv visar. En riktigt vacker berättelse, både i bild och tanke.

Besvara

Lena Holm 2026-04-06 13:36

Mycket fin bild på den vaksamma haren och så här års är det inte ovanligt att det är två. Jag har inte hittat någon påskhare men däremot ett par kaniner i Märsta centrum, det kommer antagligen ett bli fler.
Hälsningar Lena

Besvara