Dolomiterna

Oj vad tiden går fort. Nu har vi varit hemma över en vecka. Jag saknar Italien där vi åkt utförsåkning i Dolomiterna och njutit av de mäktiga bergstopparna.

Vi bodde i den lilla byn Canazei i Val di Fassa. Bilden ovan är tagen från vår balkong på eftermiddagen när solen fortfarande belyser topparna.

Val di Fassa är beläget i Trentino i nordöstra Italien och är en av de största och mest kända dalarna i regionen. Dolomiterna är inskrivet i UNESCOs världsarvslista.

Det finns många utsiktspunkter som man kan besöka i området. Hit kom vi via kabinbanan från byn Arabba.

Häftigast på resan var nog att vara på Marmolada som är 3265 meter högt. Efter att ha njutit av utsikten åkte vi skidor ner den tolv kilometer långa pisten. Fallhöjd på 1800 m.

Hit vill jag komma tillbaka.

1/15 dels fika - långsamt motiv.

Efter en liten promenad på Eriksbergskajen så hamnade vi på Café Sea Cup. Jag passade på under fikat att ta ett porträtt på hustrun med min nya Nikon Z6.

Jag tränar mig fortfarande med att hitta knappar och inställningar på kameran. Under veckan missade jag att få en skarp bild på en älg som dök upp 25 meter ifrån mig på en skogsstig. Det var inget bra att kameran låg i ryggsäcken och att bländaren stod inställd på f11 när man måste reagera snabbt. När jag fått upp den samt ställt om den så var älgen redan borta.

Trots det är jag väldigt nöjd med mitt köp då det inte är kamerans fel att jag trasslar bort mig bland reglagen. Det är bara att fortsätta att träna och vara beredd.

Ovan bild är tagen handhållen med slutartid på 1/15 sek i befintligt ljus från ett fönster. 

Det jag gillar mest efter den korta tiden jag ägt kameran är dess tydliga sökare, ljudlöshet och vibrationsreducering. Jag minns att det var stora steg när jag gick från Nikon D70->D200->D700. Nu har jag alltså tagit ett stort steg igen till en Z6, spegellöst och mindre vikt att bära på, det lovar gott framöver.

God Fortsättning.

Roliga hästbilder.

Jag har ingen tumme att suga på, ett träd får vara min snutte.

Oj vad det kliar på ryggen, tur att att jag har en kompis.

Öl från medeltiden.

Dags för julmarknad igen. Idag befinner vi oss i staden Goslar som grundades redan år 922. Under 1000-talet byggde Kejsare Henrik II ett "Kaiserpfalz" där. Detta gjorde han efter att man av en slump fann stora silverfyndigheter i Rammelsberg som ligger i närheten.  Man lät senare prägla mynt som man har hittat ända upp till Färöarna under modern tid.

I staden passade vi på att besöka bryggerihuset där de gör det lokala ölet Gose vars logo är samma som prydnaden på fontänen på stora torgplatsen.

Gose är en mjölksyrejäst veteöl med viss sälta som bryggts sedan medeltiden här. Orsaken till den salta smaken tros vara att Goslar förr i tiden hade naturligt salt vatten. I dag jäser ölet med tillsatt jäst och smaken är frisk, salt och torr med aromer av citrus. Ölet kryddas med koriander och salt. På flaska håller sig ölet ca åtta veckor.

Jag provade deras utmärkta "Urbier", både Hell (ljus) och Dunkel(mörk). Båda var mycket goda. 

Det tyska "Reinheitsgebot", som slogs fast år 1516 i Inglostad föreskriver att man endast får använda korn, humle, och vatten då man brygger öl.

Gose som tillverkades flera hundra år innan renhetspåbudet uppfyller således inte kravet och får egentligen inte kallas öl. Påbudet skrevs mest för att hertigarna skulle ha koll på all produktion. De ville inte att vete skulle användas till öl bland annat. Idag är det mer fritt. 

Hildesheim

Julmarknad nr 2, första marknaden var på hemmaplan.

Vi gjorde ett besök i Hildesheim Tyskland i helgen. Först gick vi en guidad tur bland korsvirkeshusen. Nedan ser ni Knochenhauer Amtshaus. 

Tänk att allt var sönderbombat 1945 men har nu återuppbyggts. 

Tant på väg från Hildesheim Domkyrka.

Det var riktigt mysigt att gå runt bland alla stånden och sedan sätta sig med en kopp glühwein mit schuss. Det var lätt att fördriva tiden, väl värt ett besök.

På kvällen återkom vi och då var det fullt av folk på torget som roade sig. Vi fick möjligheten att prova deras Zimtlikör och grädde vilken smakade som flytande kanelbulle. Vår kväll avslutade vi i skjulet Hildesheim Schihütte med öl, Williams birnenschnaps och god stämning. Hildesheimer hütte finns i Österrikes Sölden och är troligtvis större än här.