Ejderdagis - naturens förskola

Igår var vi nere och fixade med båten och när allt var klart blev det en välförtjänt fika medan jag spanade på fågellivet i hamnen.

Här får jag dock korrigera mig själv – jag trodde först att det var ejder jag hade fotograferat, men det visade sig vara grågås.

Grågässen verkar ta hand om sina ungar tillsammans som ett par, till skillnad från ejdern där honorna tar hela ansvaret och ofta organiserar något som närmast kan beskrivas som ett dagis.

Ådorna går ihop och skapar en fascinerande blandning av förskola, kollektiv och semesterkaos. Ungarna samlas i en stor, fluffig klunga medan mammorna hjälps åt att hålla ordning på verksamheten.

Någon håller vakt, någon annan fixar mat och plötsligt är det ingen som riktigt vet vems unge som är vems längre. Men det verkar inte spela någon större roll. Har man väl hamnat på dagis gäller principen ”alla barn är allas ansvar” – åtminstone tills någon havstrut får för sig att lägga sig i.

Lämning och hämtning sker simmande.

Folkfest vid Eriksberg - Göteborgsvarvet

I helgen gav vi oss ut tillsammans med barnbarn och kompisar för att uppleva folkfesten kring Göteborgsvarvet 2026. Vi stod vid Eriksberg, ungefär sju kilometer in på banan, och hann precis få en glimt av elitlöparna innan den utlovade regnskuren drog in över staden.

Stämningen längs banan var på topp. Tusentals åskådare hejade fram löparna och skapade den där speciella Göteborgsvarvet-känslan som är svår att beskriva men lätt att uppskatta.

Precis som i fjol blev det seger för Suldan Hassan. Den här gången blev målgången dock mindre dramatisk. Efter fjolårets omtalade upplopp, där Suldan och norske Sondre Nordstad Moen drabbade samman och norrmannen senare diskvalificerades, var många nyfikna på årets duell.

Och visst blev det återigen Suldan och Sondre som gjorde upp om segern. Med ett ryck i slutet skapade Suldan en lucka och kunde springa över mållinjen som segrare för andra året i rad på tiden 1.03.30. 

I damklassen segrade Meraf Bahta. Hon vann på fina 1.13.03.

För oss vid Eriksberg blev det en minnesvärd dag – gemenskap, spänning och en riktig folkfest - Göteborgsvarvet levererade återigen.

London, musikaler och en teaterlegend

När jag var i London 1986 såg jag musikalen Chess, och 1992 blev det The Phantom of the Opera. Båda föreställningarna blev starka minnen.

Den här gången, tillbaka i London igen, blev det faktiskt ingen musikal för vår del. Däremot promenerade vi förbi Agatha Christie-statyn och teatern där hennes The Mousetrap har spelats i hela 74 år. Det är svårt att inte imponeras av en sådan uthållighet – generation efter generation har lockats till samma berättelse.

Några i vårt sällskap såg däremot The Devil Wears Prada. Jag misstänker att den får svårt att matcha The Mousetraps livslängd. Men vem vet. 

Beefeaters – vakter med humor och historia.

När vi besökte Tower of London var det framför allt två saker som gjorde starkast intryck: de färgstarka Beefeaters som patrullerar området och berättar historier med stor inlevelse – och de mytomspunna korparna som sägs skydda hela kungariket.

Det blev snabbt tydligt att Towern inte bara är ett gammalt slott, utan en plats fylld av dramatik, traditioner och märkliga legender som fortfarande lever kvar än idag. Som tortyr och mord.

De officiellt namngivna Yeoman Warders, men mer kända som Beefeaters, har bevakat Towern i flera hundra år. Idag fungerar de både som vakter och guider, och deras guidade tur var verkligen en höjdpunkt under besöket.

Vår Beefeater var både rolig och väldigt berättarglad. Med brittisk humor och stor inlevelse berättade han om kungar, förrädare, avrättningar och fångar som suttit inspärrade i Towern genom historien. Det märktes att de inte bara rabblar fakta – de lever verkligen med berättelserna.

Samtidigt finns ett allvar bakom de röda och svarta uniformerna. Beefeaters är fortfarande ansvariga för säkerheten kring de berömda kronjuvelerna som förvaras inne i Towern.

Drottningens kronjuveler

I Towern finns de brittiska kronjuvelerna – kronor, spiror, svärd och andra kungliga regalier som används vid ceremonier och kröningar.

Säkerheten är förstås rigorös, och Beefeaters har fortfarande en viktig roll i att skydda denna historiska skatt.

Korparna som sägs skydda kungariket

Minst lika fascinerande som juvelerna var berättelsen om Towerns korpar.

En gammal legend säger att om korparna lämnar Towern kommer både Towern och det brittiska kungariket att falla. Därför finns det alltid flera korpar som bor inom murarna och tas om hand av särskilda ansvariga.

Vi såg flera av dem vandra runt på området, ganska självsäkra och helt obrydda av turisterna. De såg nästan ut som att de visste att de hade en viktig uppgift.

Ett besök fullt av historia och atmosfär

Det som gjorde besöket så speciellt var kombinationen av verklig historia och gamla legender. Ena stunden stod man och tittade på ovärderliga kronjuveler, nästa stund lyssnade man på historier om spöken, avrättningar och korpar som skyddar nationen.

Den guidade turen med Beefeatern gjorde verkligen hela upplevelsen levande. Det blev både lärorikt, underhållande och lite smått mystiskt på samma gång.

Cabman shelters och Volvo.

Min spaning i samband med vår Londonresa. Ett charmigt inslag i London är de så kallade cabman shelters. Dessa små gröna hus byggdes från slutet av 1800-talet för taxichaufförer som behövde värme, mat och vila mellan körningarna. Förr i tiden fick chaufförerna inte lämna sina hästar utan uppsikt, vilket gjorde att små serveringshus placerades strategiskt runt staden. Ryktet säger också att de inte ville att chaufförerna skulle ta paus på de många pubarna och bli alltför berusade.

Flera av dessa shelters finns fortfarande kvar och används än idag. De ser nästan ut som små miniatyrstationer och smälter in väl i stadsmiljön.

Idag finns inga hästdroskor kvar. Istället dominerar de svarta taxibilarna där London är en stad som driver utvecklingen framåt.

Den moderna taxin ser fortfarande ut som en klassisk black cab – men under karossen finns betydligt nyare teknik. Modellen använder ett system som kallas eCity, där bilen drivs av elmotor men kompletteras av en 1,5-liters bensinmotor från Volvo Cars som fungerar som räckviddsförlängare.

Det handlar alltså om en elbil där bensinmotorn inte primärt driver hjulen, utan hjälper till att generera energi när batteriet behöver stöd.

De röda Londonbussarna är även de delvis elektrifierade.