Curaçao

Efter att ha känt lite vemod på Haiti så blev Curaçao desto glädjande trots dess lite tråkiga historia. Vi fick lära oss om slavar och hur de bodde samt hur de gjorde uppror mot de holländska plantageägarna anförda av slaven Tula. Man har gjort en film om slavupproret som heter just "Slavupproret".

Förutom nederländska och engelska pratar befolkningen normalt papiamento, vilket är helt obegripligt men roligt att höra. Här nedan ser ni lite anteckningar som är början av en sång, tror jag. Det kanske inte ens är Papiamento?

Washi ki washi ki kalimbamba

Tobo ki washi ki

Alla herrgårdar till plantagen ligger högt så att man får svalka från vindarna men man har också en bra utsikt så att man har koll på vad slavarna gjorde. Än idag, efter flera generationer, är man fortfarande inte jätteglada på holländare.

Curaçao bjuder också på fina stränder och dykvatten.

Från stranden åkte vi till huvudstaden Willemstad där vi gjorde ett besök på Curaçao destillerie, Landhuis Chobolobo, och fick prova likör.

Vi avslutade vår vistelse med ett besök i centrum, mer bestämt i stadsdelen Punda, där arkitekturen är typisk nederländsk, den är extra färgglad då man någon gång på 1800-talet förbjöd vita byggnader då borgmästaren fick huvudvärk av att de vita byggnaderna bländade. Sant eller falskt?

Punda är med på UNESCO världsarvslista.