Tre utflykter med G1X

Min gamla Canon G1X, en trogen stabil kompaktkamera som fick ett nytt fint läderfodral skänkt till sig av en vänlig person på Fotosidan. Har lite väl många kameror, men det är väldigt svårt att göra sig av med någon, det blir lite omväxling att ta en kamera som legat ett tag och sedan gå ut och återuppta bekantskapen med den. Sedan är ju försäljningspriset på näst senaste modeller inte så värst högt att det motiverar någon brådska att annonsera ut något. Men nu över till bilderna.   

  Först en cykeltur till en kompis, en riktig trädgårdsvän med stort växtintresse, en sann odlare.      Hans fikaplats och glasveranda med pelargoner.      Sedan med bil till Sölvesborg, trevlig fikastad.      Sölvesborgst gatufoto, på vintern blir det ännu mer tunnsått.    Tror denna katt hade fotovana, något gage behövdes ej.      Väldigt röda, väldigt blå färger. Huset överväxt av blåregn, fin genomgång till restaurangen.    Här var det mera av gatufoto, lite liv, men ska inte bilden in i gruppen "lutar 1 till 3 grader åt vänster"?     Sedan bar det iväg i en annan bil till Tollarp, en annan kompis körde, den tredje satt i baksätet, han sade inte mycket.     Där löste vi Melodikryss från balkongen till levande musik och flickor som sjöng så rent och vackert att nackhåren reste sig.     Ville man inte köpa fika inne, så gick det bra att stanna ute i solen, där fanns både mat och fika. Raggargrillens kunder är lite äldre numera.      Sen bar det hemåt.   

Liten promenad i Sölvesborg

Fortsatte mitt kameratest, först mitt på ljusa dagen då vi åkte till Sölvesborg i ett ärende, för att sedan äta en bit och gå en liten runda nere vid vattnet. Till vänner i Sölvesborg: nej, vi orkade inget hälsa på sedan, utan åkte hem och vilade ordentligt.  Kameran presterade över förväntan, mycket glädjande, inget att klaga på. Iso 160 alla bilder. Tog på kvällen hemma mörkerbilder med Iso 1600, vill inte gå högre. I lampljus utanför huset och en trettondels sekund handhållet blev det utmärkt, likadant inomhus med taklamporna tända och 1/80 sekund, skarpt och vältecknande. Tog sedan stativ och 2 sekunder exponering i mycket svag belysning, inga problem. För riktigt bra mörkerresultat krävs ju fullformatskamera och lägga till väldigt mycket pengar, något jag är ovillig till eftersom sista betalningsdagen för en förfärlig skattesmäll snart är här.

 Efter mat på sillabåten tog jag fram kameran, detta är ett typiskt Sölvesborgsmotiv.      Kan också visas så här.      Eller så här?      Sölvesborgs gång och cykelbro, längst i Europa, 760 meter över havsviken.    Äldre stadsdel vid vattnet. Det är en mycket mysig liten stad, med många lägenheter som har havsutsikt, och en stad som får mig att känna trivsel.      Boulespelare vid kajen. Själv fördrar jag vildboule, har deltagit i ett lokalt vinnande lag i Frankrike.    Fin skylt som ger tillfällen.      Kärleken verkar blomstra i staden.      Det är fritt fram att sätta ihop sin egen dikt, denna gjorde min fru.   

Livet i vråkboet

På våren i år gick jag i en skogsdunge just i byns kant, en dunge som ingen verkar besöka av outgrundlig anledning. Det gör den mer lockande att undersöka. Mitt i dungen såg jag upp i ett högt stadigt träd, där fanns ett stort bo. Jag visste att gladorna hade sitt bo i en dunge längre ned, där heller ingen går. Så detta måste vara vråkarnas tänkte jag, för de brukar hålla till i närheten till denna dunge. Så jag memorerade boet, för att återkomma senare, när ungarna var stora nog att kika över kanten. De vuxna skulle jag inte ha en chans att se i boet. 

På sommaren försökte jag först gå in i dungen samma väg som på våren, det hade vuxit upp ett mycket stort bestånd nässlor där, sådär 150-200 cm höga, tätt stod de och marken var väldigt ojämn. Men jag gick in, banade mig framåt med kameran över huvudet, och föll så klart pladask. Så det blev att söka rätt på en annan plats, annan vinkel, och jag fann en, den enda. Det går inte att gömma sig för deras vakande ögon, de märker t.o.m. om min cykel är parkerad i närheten. 

  Här är trädet      Ett stadigt bo där jag anar ungarna      De är så stora nu att jag kunde se dem      De växer vidare och ställer sig upp     Många dagar med regn var det      Här är de så stora, att de börjar klättra       Det vakande ögat       Här börjar de få vuxenutseendet     Oftast låg de och tryckte tillsammans. En del skräp var inbyggt i boet, som papper. Ibland låg det matrester i kanterna, det såg ut som fjädrar och vingar från kråkfåglar normalt.      Nu börjar det närma sig.     Sista bilden, de har redan börjat flyga lite. Såg hur de gled in ner i buskagen, hörde deras stora vingar smattra i löv och grenar när de tränade. Sedan blev det inte mer bilder, de var för skygga. 

Bäckaskogs slott

Vi gjorde en liten utflykt till Bäckaskogs slott hemma, sådär en halv mil bort från hemmet. Passande eftersom vi snart har bröllopsdag, och det var där vi gifte oss. Jag har ganska hög feber, och hoppas allt blir rätt när jag skriver nu, ber om ursäkt annars.

 Slottet ligger inklämt mellan två sjöar, en liten kanal går mellan dem, där fångades mycket fisk på medeltiden, och odlingsmarkerna är bra. Det är en fyrlängad byggnad med utspridda små hus runt. Finns hotellrum, restaurang m.m.    Innergården.     Det gamla medeltida klosterköket med matsal intill.      Väggarna har mycket att berätta.      Om jag går genom denna porten      kommer jag ut i klostrets örtagård med läkeväxter.      Konst är närvarande överallt, ute som inne. Gammalt och nytt.  Denna dag var det bara en ny utställare -       så här såg de målningarna ut. Klara färger i klart definierade områden.      Utomhuskonsten består av skulpturer lite här och var, fint placerade. Fina damskor det här, fanns i flera storlekar-      som där borta t.ex. Denna mur har alkover med skulpturer i      som jag tycker mycket om. Så vackert.     Tänk att ha en sådan kropp, med det mönstret!      Omgivande park är stor med gott om gamla träd och promenadstigar.      Många sorters träd, även mindre vanliga som ex. robinior (robinia pseudoacacia), valnöt m.m.      Naturligtvis förfriskningar också      Middag      och fika     som jag intog ute, en slät kopp med kanelbulle, det är jag det, inget komplicerat.   

Danmark - når det er bedst

"Danica - sus optimus ante" kan det möjligen också heta. Var över och bjöd den nyblivna ettåringen på middag  just över bron, en väldigt perfekt dag, fotoljuset var ruskigt skarpt, men vad gör det? Hade en lillkamera i bältet, tenniströja över. Såg ut som en uppblåst colostomipåse. Efter middagen en promenad då jag tog bilder, sedan handla lite och hemfärd. 

Nu har jag varit stundtals sommarledig från Fotosidan, bilderna rasslar in och lägger sig i stora högar i datorn. Tittar in lite sporadiskt på bloggarna här, och lägger nu in en låång rad bilder som visar hur jag gärna vill se Danmark.

     Gott om matställen vid havet.         Håller utkik över sundet om svensken kommer.               På väg till stranden.                   Det fanns en biograf i byen.      Och färghandel. Tyvärr hade guldsmedsbutiken slagit igen och ersatts med spritbutik.        Jo, det ÄR ett cykelland. Kan man kalla detta statisk racing?       Båtarna passerar i sundet.      Flygplan i en strid ström, stör inte det minsta.      Där landar det, på Kastrup, som skiljer Dragör från Köpenhamn på ett behagligt sätt.     Mycket vattensport denna dag.       Underhållning för både gamla...    .... och små.