Fågelpromenad

Efter att ha kollat den externa hårddisken fann jag 3000 bilder i lager från i år, de flesta sorterade och framkallade, opublicerade, Oj då tänkte jag. Det växer över huvudet, men vad gör det.

Dessa bilder är från försommaren, en promenad på ängarna.   

  Ängspiplärkan satt på sin plats.      Sånglärkan slog en drill i skyn.      En karaktärsfågel på ängarna, vipan.      Vuxen stare, exotiskt vacker. De flög i rader från korna till den enda lilla dungen på långt håll, det måste undersökas, varför?      Där landade de      och matade ungarna, det var tjockt av ungar i buskarna. En tillfällig matningsstation jag aldrig sett dem använda förr.          Sedan gick jag vägen hemåt över ängarna, när plötsligt en storspov kallade på min uppmärksamhet på långt håll, alldeles för långt för att få bra bilder, det blev dåliga. Enda skälet att jag visar dem, är att jag har en fråga.      Spoven var mycket upprörd, men inte för gulärlan som råkar passera i bild.      Se där är den skyldige!  En uggla! Aldrig sett en uggla här förr, utom en vecka tidigare då jag trots en bild trodde jag måste sett fel. Och efter detta inte sett någon uggla igen här.      Sen kommer frågan: vad är det för uggla?      De gjorde lite gemensam luftakrobatik, ett par minuter.      Sen försvann ugglan.   

Livet i vråkboet

På våren i år gick jag i en skogsdunge just i byns kant, en dunge som ingen verkar besöka av outgrundlig anledning. Det gör den mer lockande att undersöka. Mitt i dungen såg jag upp i ett högt stadigt träd, där fanns ett stort bo. Jag visste att gladorna hade sitt bo i en dunge längre ned, där heller ingen går. Så detta måste vara vråkarnas tänkte jag, för de brukar hålla till i närheten till denna dunge. Så jag memorerade boet, för att återkomma senare, när ungarna var stora nog att kika över kanten. De vuxna skulle jag inte ha en chans att se i boet. 

På sommaren försökte jag först gå in i dungen samma väg som på våren, det hade vuxit upp ett mycket stort bestånd nässlor där, sådär 150-200 cm höga, tätt stod de och marken var väldigt ojämn. Men jag gick in, banade mig framåt med kameran över huvudet, och föll så klart pladask. Så det blev att söka rätt på en annan plats, annan vinkel, och jag fann en, den enda. Det går inte att gömma sig för deras vakande ögon, de märker t.o.m. om min cykel är parkerad i närheten. 

  Här är trädet      Ett stadigt bo där jag anar ungarna      De är så stora nu att jag kunde se dem      De växer vidare och ställer sig upp     Många dagar med regn var det      Här är de så stora, att de börjar klättra       Det vakande ögat       Här börjar de få vuxenutseendet     Oftast låg de och tryckte tillsammans. En del skräp var inbyggt i boet, som papper. Ibland låg det matrester i kanterna, det såg ut som fjädrar och vingar från kråkfåglar normalt.      Nu börjar det närma sig.     Sista bilden, de har redan börjat flyga lite. Såg hur de gled in ner i buskagen, hörde deras stora vingar smattra i löv och grenar när de tränade. Sedan blev det inte mer bilder, de var för skygga. 

Mer trädgårdsfåglar

Det blir bilder av lite ojämn kvalitet ser jag, men jag råkar inte ha fler färdiga just nu. 

  Den vuxna staren är en mycket vacker fågel, exotiskt blänkande metallikfjädrar, och en sång som är underbar.      Blåmesungen, stor nog att försöka klara av världen själv.      Någon som vet sångararten?      Finns godsaker i libbstickans fröställning.       Men här var det en annan sångare, vilken då?         Söker under bladet.....       ...ja! En bladlus rätt ner i näbben.   

Fåglar i trädgården

Ibland har jag inte lust att ge mig ut och leta fåglar, då letar jag i trädgården, där det kan finnas många, eller få. Lättast är att sätta eller ställa sig på en punkt och vänta, att springa ikapp med dem lyckas inte. I år har ganska många arter häckat här, de enda som jag sett misslyckas är ringduvan, som vanligt, de stackarna. De har t.o.m. byggt nytt bo och gjort ett andra försök i år, men icke. Fann ett tomt duvliknande ägg, tror någon plundrar deras bo varje år, men vem? Ändå har de verkligen detta år byggt ett ovanligt fint bo i den allra tätast grönskan högt upp. 

  Denna fågel är jag inte säker på, någon som vet?       Bladlöss gillade den.       Detta skulle kunna vara en unge till ovan visade fågel, men är den söt?      Ungstarar har jag haft gott om, även en del vuxna. De sjunger vackert tillsammans i kör. Nu svischar de bara förbi, bråttom söderut kanske, men är det inte väldigt tidigt?        Apus apus - tornseglarna svischar också förbi, sommarens finaste ljud. Har inte sett dem i dag, har de åkt? De kommer två och två, sen åker de i hela familjer.       Ungarna såg vuxna ut sist jag såg dem.      I min minst sagt uppvuxna trädgård är de en sann utmaning att ta bilder på, ber om ursäkt för halvdan kavalité.     De kommer ganska lågt utan förvarning från valfri riktning -     och där står jag och försöker pricka in linsen, följa, fokusera och trycka av. Problemet är mest, att det känns som att stå nere i en brunn och se upp mot himlen. Där är hus, träd och buskar över allt. Här försvinner de bakom en buske just innan fokus sitter där. Kvickt går det. Sköt lerduvor lite i tonåren, tror det hjälper mig nu med detta. 

I trädgården

Foto i närområdet, dit måste väl ens egen trädgård räknas in? Då och då får en kamera följa med på inspektionsrundan då ett och annat övervuxit ogräs rycks upp, och sorkfällan töms. 

   Kaprifolen - den underbara      Dagliljorna blommar för fullt nu.      De busiga temyntorna sticker upp här och var.      Stella från Kanada, ett köldtåligt bär -       säger - ät mig!      Mesig färg på en lilja.      Lövsångaren har häckat framgångsrikt i trädgården.       Och grönfinkarna -     de är lika många som sparvarna nu.      Blåmesunge.