Stefans bilder
Vårvindar friska
Det var en kall dag igår, vinden mullrade fram och vindstötarna fick pareras för att jag inte skulle flyga av cykeln. En väldig skillnad att stå i en trädgård eller ute på öppet fält. Inte många fåglar rörde på sig, ja inte mycket människor heller. Men jag tog en tur, det var mulet 4/5 av tiden, och lyssna efter fågel var inte lönt när blåsten står rakt in i öronen. Men det är en upplevelse det också, stå still på en plats i vassarna och bara se sig runt.
En och annan kärrhök var ute, kråkorna följde dem.
Gässen flög förstås, men på högre höjd fick de kämpa i motvind.
Tillsammans byggde de sitt bo.
Ett inte så ovanligt sätt att vinterförvara sin båt i dessa trakter.
Så här ser fälten ut jag cyklar över, knappast en plats att smyga sig på. Storspovarna flög här och där, men alltid för långt bort.
Plötsligt mitt i det brungröna, fanns en handfull av dessa pyttesmå blommor, så vackra.
I den annars spegelblanka dammen
gick det vågor.
Denna helg - gås och hök
Denna morgonen är som andra denna vår - råkall och helt mulet. Har varit märkligt lite sol, kanske blir det bättre. Längtar efter bara en enda klar, solig morgon, det hade varit fint. Fullmåne inatt, innebär sömnlöshet för min del. Inte så att pälsen växer ut, men månen påverkar mig. Såg på Tradera en Ricoh GR Digital (1), den första digitala. Stod i ynka 55kr tills några andra upptäckte den bara 16 timmar innan auktion, sen var det kört. Man hoppas ju alltid på Fyndet. Eftersom jag inte är gatufotograf så får det vara. Men nu över till något helt annat - fåglarna.
Grågåsen, den har fått mig att kalla ängarna utanför byn för Gåsariket.
Lite suddigt, hade som ofta lite fel inställningar på kameran. Letade efter liten stillasittande fågel, fann stor flygande.
Men vacker är den.
Kom och flyg med oss mot friheten
Hörni - ska vi inte dra, så slipper vi den där fotografen! Eller?
Kärrhök skriver jag här, men egentligen vet jag inte. Den är lite mörk i synen ju.
Fina är de, spanar efter gässlingar och annat gott.
Placerar sig gärna mellan kameran och solen.
Men detta måste väl vara en kärrhök?
Denna helg - stork m.m.
Stora fåglar fann jag på min promenad, storken t.ex. Den var just där jag trodde, platsen där grodorna lekt som mest.
Ja, där stod den.
Trevligt inslag i naturen.
Svanarna häckade på samma plats de brukar.
Skäggdoppingen tog det lugnt.
Vipan
Landning
Sånglärkan
Vårrapport
Det blir mer prat än bilder, det var inte mycket som ville låta sig infångas av kameran. Men fint var det igår, för varmt för att ha jacka. Cironfjäril, kålfjäril, nässelfjäril, bin och humlor. Cyklade ut på ängarna, och hälsade våren på samma sätt jag gjort i 37 år; ställde mig med solen mot mig, den glittrar i det översvämmade området, ett starkt ljus som blänker genom stängda ögonlock. Sedan tar jag in livets återkomst till nejden med alla sinnen. Runt om har alla fåglar kommit, gässen låter, snäppflockar drar runt, vipor, storspovar, rödbenor, rödspovar, lärkor, starar, ja allt är en vibrerande kakafoni av vårsång och ljus, den finaste föreställningen hela året. Det kan inte bli bättre än så här.
Och så lite fjuttiga bilder.
De vitkindade gässen har nu närmast helt tagit över de öppna markerna från grågässen
Här är en som ser söt ut, men är en marodör i fågelvärlden. Jag har ju funderat över varför fåglarna en period plötsligt började decimeras på ängarna här, och aldrig har återhämtat sig. Sedan kom jag på att detta sammanfaller med att s.k. djurvänner släppte ut stora mängder mink i markerna, de öppnade dörrarna hos stora uppfödare. Nu är det gott om mink i trakterna, de spred sig och etablerade sig fort.
Grågås är det fortfarande gott om ,men de håller helst till i vassen.
Att fåglarna helst höll sig långt bort syns på denna bild av storspoven.
Vipan är en karaktärsfågel här. Liksom kärrhöken som återvänt lagom till att fåglarna ligger på ägg. Hökarna stryker över vassarna.
Herr fasan gick förbi
i sina fina vårkläder. Hönorna har dragit sig in i snåren.
Lite mer från lördagens promenad och en underlig fågel.
De sista bilderna från promenaden.
Nyanser av brunt.
Mjuk.
Sävsparven sjöng försiktigt.
Skägdoppingparen talade mjukt sinsemellan, och bildade hjärtan i profil när de stod mitt emot varandra.
Sothönorna tog det märkvärdigt lugnt, låg nog redan på ägg. Gässen bråkade lite mindre också, ruvningen hade troligen startat.
Och tranor passerade så klart.
Men där, nästan onåbart långt borta med kameran, där fanns en underlig figur.
En gråhårig skarv, ganska snygg tycker jag.
