Men inga knipskrakar

När jag gick strandpromenad i lördags tog jag lite fågelbilder, så klart. Inte riktigt orkat ta tag i dem innan, prövar nu att lägga ut några av dem. Tilläggas kan, att vädret var mulet och disigt, så det var inte så lätt att få kristallklara bilder, fick vara tacksam att det blev bilder. 

Startar med salskrakenhär både herr och fruarSedan storskrakenett rop ser det ut som, men jag hörde ingethör punkfrisyrerna våren till?Till sist ett par av arten knipa.

Fåglar vid vattnet

Mer bilder från Åhus fågelskyddsområde, som en period varit täckt med is och snö. Men havet har varit öppet.  Det var inte så många arter att se, men några är bättre än inget. De som alltid finns där är kråkorna, gråtrutar, gräsänder och storskarven. 

En liten flock på 4-5 stycken avvek från de andra i utseende. Skulle tro detta är en kniphona. Gräsänderna flyger mot revetoch tillbaka till hamnendet är deras dagliga rutt.Storskarven håller sig till revetGråtruten i olika dräkter. Deras blick gillar jag inte alls. Stannade i gårdsbutiken i byn, de har fina fåglar på taket. Om några dagar kan de nog ge sig ut och leta efter någon groda som töat upp. 

Strandkråkorna

I Åhus fågelskyddsområde lever en grupp kråkor, som verkar mycket medvetna om skyddsområdets gränser. De håller sig där inom, ser dem nästan aldrig utanför. Och det är klokt, för där är de skyddade för jakt, fredade från promenerande folk under häckningsperioden, och kan finna mat. Födan kan finnas i vassarna, i dammen eller leran runt, bland betesängen och boskapen, eller som nu under vintern: De små musslorna i strandkanten. Musslorna finns där året om, men verkar vara deras stapelföda om vintern, speciellt goda är nog de som sitter fast i uppspolad tång. 

Kaxig stilKollar omgivningen med korta mellanrum under måltidenTröttnat på fotografenSpanar drömmande mot havet, det blev lite som ett porträttI Denna dag var kråkorna inte så skygga, märkligt nog. De såg lugnt på mig, flyttade sig makligt. Vana vid fotografer och flanörer.Här var en märklig individ, stod ensam på en udde och gjorde sig så ful som möjligt. Kraxade ljudligt på ett närmast parodiskt sätt. Betedde sig som en skådespelare, som läst in Rickard III (Shakespeare) och spelade ut för fullt. Ser på mig om den gjort intryck, plockar musslor ur tången den håller i.Så lite flyktbilderdet är oemotståndligt för migBlinkar?Jo, det var en grön sak där ute i havet. 

Ekorren

En ny bildserie; nu en ekorre. Den är visserligen inte en fågel, men kan hoppa bra. Också tagit dessa bilder i skogen för en vecka sedan. Jag har ju haft en ekorrfamilj här hemma, men en granne uttryckte sina åsikter om ekorrar, och sedan försvann alla korrarna. Om det var av mänsklig hand, eller de flyttade vet jag ej, men en av dem led efter att fått armen amputerad i en fälla. Jag är lite misstänksam mot människor som är grymma mot djur, för steget vidare är kort, mycket kort. Denna kurre i skogen såg välmående ut, och var säkert van vid människor. För övrigt: Ekorrar äter inte fågelungar eller ägg.

    Ett hopp. Se hur framsidan breds ut undertill, det ger bättre bärighet.              

Större hackspett

En stannfågel som lever allmänt utspridd; inte bara i landet, utan från Europa till Ochotska havet. På bilderna är det en och samma individ; en hanne (röd fläck i nacken). Den har sitt revir i ett klibbalskärr, där den också är fotograferad. Själv upplever jag dem som mindre skygga då de serveras mat på vintern. Nötbehållaren i trädgården är en favorit. Året om går det att lokalisera hackspett genom näbbens trumvirvel på trädstammen, och i häckningstider kan de ha många högljudda rop, speciellt om flera par har revir intill varandra.